#1
2010, June 21 - 11:31
Hur berättar man för dem som inget anar?
Jag har aldrig varit en person som pratat känslor, inte ens med min familj. Utåt har jag alltid setts som en självsäker tjej, vilket jag iofs oftast också är, men att prata känslor har aldrig varit något för mig då jag hatar att erkänna mina brister. Den 19 aug ska jag på konsultation och den 12 okt ska jag opereraras på citadell av Tuve.
Hur fasiken ska jag berätta detta för mina föräldrar? Jag bor hemma och de kommer ju få en chock eftersom de aldrig har vetat om att jag har mått dåligt på grund av mina bröst under hela tonåren. Hur ska jag ta upp det på ett bra sätt?
Annons
Annons
Annons
Jobbigt att det varit så! Förmodligen vet dina föräldrar om att ni aldrig riktigt pratat på djupet och kanske blir de inte så förvånade som du tror. Du kanske kan skriva ett brev? Brukar ju vara lättare att få fram det man vill ha sagt på det sättet. Är man nervös och skall prata om det öga mot öga kan det lätt bli att man förminskar sina känslor och sedan missar man allt man ville uttrycka! Lycka till hur som helst!
Sjukt svårt det där. Jag känner ju helt igen mej i det här att inte vilja erkänna mina brister.. Jag har världens bästa föräldrar, men aldrig riktigt heller pratat känslor och så, till skillnad från min lillasyster som berättar ALLT..
Vet inte heller hur man ska lägga fram det för föräldrarna. Jag har ännu inte bokat op. Var på konsultation för över 2 år sedan och har väl funderat på en operation i många år innan det, men inte sparat ihop pengarna. Egentligen så skulle jag vilja våga ta upp det med föräldrarna, för att få möjligheten att låna pengar av dom till finansieringen... Men har inte hittat modet, eller det rätta tillfället..
Jag har ju funderat i banorna att skriva ner mina tankar, och låta dom LÄSA, och sen ställa eventuella frågor, just för att slippa PRATA om det...
Men när du kommer på hur du ska göra, så säg till, jag behöver alla tips man kan få :)
...
ja du det bli svårt har samma problem då jag har min kosnult den 26:e augusti o ska opereras den 11:e oktober av Cosmo på citadell
har inte vågat bereta not än o vet inte hur ska jag göra det + att minna föreldrar e rätt gammla o gammlamodi på tankarna okså ....
tänker på det hela tiden o min bror han vet att jag ska op men han tänker åka utomlands för att han vill inte blanda sig i det ....
det6 versta är att jag ska ju lånna pengarna för operationen o det kommer dem aldrigt tycka om eller förlota mig för ....
det här e svårt .....
Hej!
Jag har samma "problem" med mina föräldrar. Jag har aldrig varit den som kunnat prata med dom om något så att berätta för dom om att jag ville operera mig gjorde mig jätte nervös. Nu bor jag ju inte hemma så jag gjorde några försök genom att åka dit och hitta ett "bra tillfälle" att berätta. Men detta tillfälle dök aldrig upp och jag ville fortfarande så gärna att de skulle veta. Det slutade iaf med att jag skrev till mamma på msn att jag ville operera mig. Hon tog det jättebra (trodde jag verkligen inte) och kan prata hur mycket som helst om operationen. Känns jätteskönt.
Men som sagt.. jag höll på att dö av nervositet när det tog en stund innan hon svarade :P
Jag önskar lycka till till er alla
Kram
Ålder: 23, Längd: 171cm, Väger: 58kg
Storlek innan: 70B/C NU: 70F
72 cm under bysten
345 MP bakom muskeln, Tuve Mårtensson, Citadellkliniken
Nu vet ju inte jag hur dina föräldrar är, men jag tror precis som ElviraC att dina föräldrar nog redan kännt av det du kännt...Underskatta inte dina föräldrars perception!
Annars tror jag på brevet som ett alternativ....
hur som helst så kommer det gå jättefint!
35år ung
174cm
65kg
vem ska du låna pengar av? föräldrarna eller banken? är det banken så behöver dem ju inte veta, sånt kan man ju göra i hemlighet :)
Född: 1988
Längd / Vikt: 163 cm, 65 kg
Storlek innan op: 70B, 76 cm under brösten.
Storlek efter op: 70 F
-Operation, 24 Juli 2010, 375 cc, subfacia
Dock brukar ju föräldrar fråga hur man ska finansiera sådant. De flesta vet om att det kostar ett antal tiotusen så... Det är väl det jag fruktar inför att berätta för mina föräldrar... Och att man lånar från banken brukar inte vara omtyckt hos föräldrar. Kan kännas som ett "onödigt" lån. :(
Svårt svårt. Håller med.
//Vanessa
26år, 167cm, 65kg
Strl före op: 70C
Ej op:ad än
Jag har liknande problem. Mina föräldrar är skilda, och mamma är mycket väl insatt i att jag funderar på att operera mig och agerar mycket som ett bollplank. Tyvärr bor hon ganska långt ifrån mig, så när det kommer till dagen efter operationen kommer jag antagligen vilja bo hos pappa (eftersom jag annars bor själv). Jag fasar för att berätta detta för pappa och min styvmor, misstänker att det kommer bli en hel del kommentarer av "sånt trams"-karaktär. Men JAG har bestämt mig.
Jag tror det bästa är att sätta dina föräldrar ner i lugn och ro, ta ett djupt andetag, stålsätt dig och berätta för dem. Lugnt och sakligt. Jag brukar tänka att det bara handlar om en mikrosekund i evigheten och att jag kommer vara stolt över mig själv efteråt för att jag vågade.
Hoppas det ordnar sig för dig!
men du måste ju inte berätta att du lånat pengar!! Du kan ju säga att du sparat skit länge :) de har ju inte med det att göra!
Född: 1988
Längd / Vikt: 163 cm, 65 kg
Storlek innan op: 70B, 76 cm under brösten.
Storlek efter op: 70 F
-Operation, 24 Juli 2010, 375 cc, subfacia
Oavsett hur gammal man är så är det svårt att berätta saker för sina föräldrar när det gäller saker som man tror kommer göra dem besvikna eller oroliga. Jag är 29 år gammal och lever mitt eget liv med egen familj och barn men gruvar mig fortfarande för hur min mamma ska reagera inför en del av mina beslut.
Jag brukar försöka tänka att det är MITT liv och MINA beslut, precis som detta är DINA. Det är DU som mått dåligt och som nu tagit detta beslut, inklusive det ekonomiska, och det "enda" de behöver göra är att respektera det. De behöver inte tycka om det, de behöver inte tycka att det är det smartaste/bästa alternativet, men de måste fortfarande respektera dig och ditt beslut. Det är tufft, men jag tror det kommer kännas mycket lättare och bättre när du väl tagit steget. Lycka till!