Jag håller helt med Brinna!

Varför ska man berätta något om barnen inte frågar, dumt att väcka tanken.

En vitlögn har väl ingen dött av!

Kanske har kroppsidealen även hunnit ändrats tills dess att de är 18 år.

Mvh Elize

Min dotter är 6 år och väldigt uppmärksam så hon lär märka att något har hänt. Så jag får berätta..kanske säga att jag hade problem med brösten eller något sådant. Annars kommer hela skolan veta at mamma har opererat sina tuttar så de skulle bli större.

Min dotter är nio år, och jag har inte berättat för henne. Som tur (?) är, opererade jag bort ett lipom på ryggen samtidigt, så jag har visat henne ärret och förklarat att det är det som gör att jag måste ta det lugnt.

Jag vill inte att hon ska få insikt i eller vetskap om att det finns nåt som plastikkirurgi i den här åldern.

Har alltid använt push up tidigare, och mina nya bröst är kanske något större nu än med en sån bh. Men hon verkar då inte ha märkt nåt.

Och hon skulle säkerligen berätta för både kreti och pleti om hon visste om det! För alla i klassen visste att jag skulle operera ryggen ;-)

Håller med er! I möjligaste mån vill man hålla barnen utanför detta med skönhetsoperationer tills de är tillräckligt stora för att kunna diskutera det oss vuxna emellan. Man vill ju att barnen ska växa upp med bilden att alla duger som man är och att det är viktigt att älska sig själv. Även om man nu efter 20 år själv insett att jag nog kommer bli lyckligare och mer tillfreds med mig själv med bröst. Dubbelmoral ja, men det får man ta då barnen är stora nog att förstå och relatera till sina egna kroppar och självuppfattning.

Mina är 5 och 7 år.Jag funderade jätte mycket på vad jag skulle säga till henne, för jag var övertygad om att hon om någon märker.Men icke inte ett ord, blev lite förvånad faktiskt. Jag har bestämt mig för att berätta den dagen det är nödvändigt, tycker inte att en 7 åring behöver veta sånt nu, hon har tillräckligt att tänka på.Om hon någon gång funderar på att opa sig kommer jag stötta henne så länge det är genom tänkt.Jag själv tänkte på det i ca 15 år innan det blev dax, kanske lite väl länge men jag ville ha barn först.

Hej! Jag var ärlig, min dotter var då 9 år. En sak är jag näsan 100% säker på, efter min misslyckade
operation med alla komplikatoner kommer hon INTE att gr sig in i på detta! Vilket jag är oerhört glad för!

Jag har också funderat mycket på detta, och vi har bestämt oss för att inte tala om det. Känns både bra och dåligt. Vill helst inte att barnen ska få en uppfattning om att man inte duger som man är.

Jag har en dotter på 8 år och en son på 10 år. Jag har valt att inte berätta. Dels vill jag inte lägga några som helst fördomar, om varken små eller stora bröst på dem och dels vill jag inte att de ska säga det i skolan, vilket skulle vara oundvikligt om jag berättat!!!

Jag har haft ont i ryggen innan och det sa jag när jag kom hem från operationen med. I och med att jag reser mycket i jobbet så var det inget konstigt alls att jag var borta en natt. Min dotter har kommenterat: "Varför har du en så stor bh???" en gång och då svarade jag bara att det är ju för att brösten ska få plats och få bra stöd så att de inte skuttar runt! Det är ju sant och hon sa inget mer om det. Sen har hon frågat varför jag har tejp under brösten. Då svarade jag bara att jag fick en bh av pappa i julklapp och den skaver lite där - och så fick hon känna på byglarna i bh:n. ", det är klart att de skaver, mamma" - sa hon då.

Skulle hon vilja operera sig när hon är vuxen (då menar jag inte 16, 18 år, utan när hon har vuxit färdigt!) så kommer jag att berätta och stötta henne. Men jag tänker inte lägga de värderingarna hos henne eller färga henne på något sätt innan dess.   

jag har två söner på 5 och 7 år, jag sade åt dem när det var dax för op att "mamma har trasiga tuttar" så doktorn ska operera dem. Har inte sagt att det är för att de skulle bli större, men båda barnen har noterat att de är större nu....killarna satt och kollade i Guiness rekordbok och fick se kvinnan med största brösten och då kom de fram till att "den tanten har i alla fall större tuttar än mamma har nu.." Hahahaha!!! Tror ändå inte att de säger så mycket om det här till omgivningen, de märker ju att vi inte pratar om det med folk så hittills (ta i trä) har de nog uppfattat att det är lite tabu att prata om med andra. Exempelvis sov de över hos svärmor en vecka efter op och de hade inte sagt något om det hela till henne, men vem vet det kanske kryper fram ngn gång i något olämpligt tillfälle men för mig var det svårt att "mörka" det hela för barnen och jag vill nog helst vara så ärlig jag kan, fast på deras nivå.

En annan lustig grej hände då 5-åringen satt brevid mig när jag tog på mig bh:n för några dagar sedan. Han frågade mig om var jag hade de där andra grejerna...de där med orange färg... Det visade sig att han menade mina silikoninlägg som jag alltid brukade ha i bh:n!! Så då fick jag förklara att nu när jag opererat mig behöver jag inte dem något mer, fniss.... vet inte om mina barn är extra observanta men de verkar ju notera allt, hehe!