Bröstlyft - Ankarlyft mar 2011 - Estetisk Kirurgi & Hälsa - Ockelbo Eya Le Wartie (fd Eija Olsson) - MiniMama

Så här gick det till när jag äntligen fick min älskade, efterlängtade bröst:

Min pappa hämtade mig tidigt på morgonen och skjutsade mig till Ockelbo. Jag hade tid för operation kl.08.00. Vi var ute i god tid och hann stanna för att rasta hans hund innan vi kom fram. Det var skönt med en nypa frisk luft och jag passade på att hoppa runt lite för att få igång blodcirkulationen.

När jag kom dit började jag bli ganska nervös. Jag fick lämna min packning i ett patientrum med tre sängar och sedan gå in till kirurgen som målade på mig. Sedan kom narkosläkaren och sakke nål i handen, jag fick svälja x-antal piller som var bra mot diverse och sedan gå till operationssalen. Där väntade kirurgen och en sköterska. Då var klockan ca 08.50. Väl upp på bordet tänkte jag; "Nej, jag vill inte det här, det kommer aldrig bli klart, jag skulle ha följt med pappa hem igen." Sen sov jag visst som et litet barn.

När jag vaknade hade jag otroligt ont, bland den värsta smärta jag upplevt, nästan värre än att föda barn (men bara nästan!). Jag pumapdes full med smärtstillande och var sedan helt borta tills klockan 17.00. Då kom jag på att jag inte meddelat någon om att jag levde eller hur jag mådde. Jag slängde iväg ett mass-SMS med två ord: "Lever. Aj." och fick en mängd SMS tillbaks. Dock orkade jag inte läsa dem då. Senare på kvällen blev jag mer eller mindre tvingad till att gå på toa och det slutade med att jag först fick lov att ta hjälp av sköterskan för att få ner byxorna och sedan fick lov att lägga mig en stund på golvet för att allt snurrade runt. Efter en skål yogurt och lite konversation med de andra patienterna somnade jag in och hade en ganska orolig natt.

På onsdagen mådde jag mycket bättre och åt yogurt och drack the, vilket smakade underbart. Visst hade jag ont, men jämfört med dagen innan var det mycket lindrigt. De andra tjejerna som var inlagda hade också opererat brösten, så det blev mycket tuttprat den morgonen. Kirurgen träffade os en och en och gav lite instruktioner och halv 9 kom min man och hämtade mig. Vi åkte hem, hämtade ut medicinerna och sen vilade jag hela dagen. Redan på torsdagen var jag ute på en liten promenad och det kändes mycket bättre.

Jag älskar mina nya bröstvänner och ångrar dem absolut inte. Det är den bästa investering jag gjort. Jag lääääääääängtar tills de hängt till sig och jag kan köpa en ny bikini i sommar.