Bröstförstoring maj 2011 - Citadellkliniken - Landskrona Göran Elmerstig - anonym

Jag var uppe långt före klockan ringde den morgonen jag skulle opereras.
Jag hann med en buss tidigare, ett tåg tidigare, och sedan ännu en buss tidigare.
Efter några minuters promenad från busshållplatsen såg jag Citadellet över havet.
Jag blev ivrig, men var inte ett dugg nervös. Äntligen var jag nära!

Jag var en halvtimme för tidig och satt i väntrummet i strax över en timme.

En sköterska kom vid niotiden för att gå igenom hälsodeklaration och betalning
inne på ett kontorsrum. Sedan fick jag sitta ner i väntrummet igen i väntan
på att mitt rum skulle bli färdigt.

Ungefär halv tio blev jag visad till mitt rum. Jag packade upp lite saker så att
det skulle underlätta för mig sedan efter operationen, och jag fick instruktioner
om att duscha från halsen och neråt och tvätta med Hibiscrub. Jag fick en skön
badrock och underbart mjuka strumpor att ta på mig efter duschen.

Vid tiotiden kom en sköterska in med två panodil, en voltaren, någon sorts morfintablett
och en liten shot med lugnande medicin, som jag svepte tillsammans med tabletterna.
Hon bad mig att bädda ner mig i sängen, och det tog väl ungefär en kvart tills jag
kände mig som omjag hade influensa - fast utan värk och feber. Men jag var alldeles hängig
och dosig.

Halv elva ungefär dök min kirurg Göran Elmerstig upp. Han var lika trevlig och lugn som vanligt.
Han ritade på mig, svarade på frågor och var så positiv inför det hela. Jag kände mig trygg och
i goda händer.

Strax innan elva kom narkossköterskan in och berättade för mig att det var dags. Jag var fortfarande
inte ett dugg nervös.

Vi tog hissen ner någon våning och utanför op-salen såg jag några tjejer som låg på uppvaket. "Åh, ska
jag också ligga sådär sen", tänkte jag. Men jag var fortfarande inte nervös.

När vi kom in i op-salen blev jag ombedd att ta av mig morgonrocken. Där var riktigt kallt inne och
jag huttrade så att jag skakade! Jag fick lägga mig ner och fick morgonrocken över kroppen som ett täcke.
Jag fick sträcka ut vänsterarmen på en liten "armbår", och så satte de i kanylen i handleden. Jag fick
ett medel som gjorde mig ännu torrare i munnen än vad jag redan var, sedan sprutade de in hälften av narkosmedlet
och jag kände mig halvsömnig. Armen började att göra förfärligt ont. Jag var fortfarande inte nervös
men några tårar började rulla ner för kinderna av smärtan i armen. "Nu har vi påbörjat narkosen", sa narkossköterskan
och så fick jag en mask med syrgas. Jag försökte tänka på andningen medans jag blundade och sa att jag hade
jätteont. Resten av narkosmedlet sprutades in medans op-sköterskan masserade min arm och tyckte lite synd om mig.
Min kirurg hade jag inte sett röken av, men jag somnade gott.

Jag minns att jag öppnade ögonen en halv sekund och såg att jag låg på uppvaket. Tjejerna jag sett ligga där innan
såg ut att ha ont, men jag var bara förfärligt trött. En sköterska sa till mig att jag nu skulle få komma upp på mitt
rum, mer kommer jag inte ihåg.

Det står i papperna att jag hade mått illa, inte kräkts, men att jag fått något mot illamående.

Vid halv ettiden hade jag tydligen haft mycket ont och fått någon tablett. Inget minne av det heller.

Vid fyratiden hade jag fått ytterligare någon medicin, men tro det eller ej, inget minne av det heller.
Hade tydligen fortfarande frusit massor efter op så hade täcke, morgonrock och filtar på mig, det kommer jag ihåg.

Kvart i fem på eftermiddagen vaknade jag och kunde hålla ögonen öppna. Och gissa om jag vad hungrig Efter 20
timmar utan mat! Jag ringde på klockan och en sköterska kom för att ta min "beställning" av mat. I väntan
på maten lyfte jag på täcket. Såg ingen större skillnad på brösten tyckte jag. Men när jag kände på dem var det
enorm skillnad. Jag var överlycklig!

Försökte ringa min man men kunde knappt prata för jag hade ont. Men efter lite mat och kaffe var jag på topp
och kunde både prata och springa rundor i mitt rum. Var på toa själv, borstade tänderna själv, bytte om till mjukis-
kläder mm. Sköterskorna bad mig att ta det lite lugnare.

Göran kom inom strax innan han skulle gå hem vid sextiden för att kolla hur jag mådde och sådär.

Bäddade ner mig i sängen och fick besök av en väninna vid sju, hon stannade till halv elva. Försökte
ta en promenad på avdelningen med henne men kom till min egen dörr i rummet sedan fick jag svimningskänslor
och fick bädda ner mig igen.

Fick smärstillande då och då fram till halv ett på natten då jag somnade till och halvsov mig genom
natten med några pauser för toabesök, tidningsläsande, tv-tittande och godisätande :)

Kvart över sex på morgonen gick jag upp och packade min väska, gjorde mig i ordning på badrummet och såg
på Vakna med The Voice. Klockan sju kom frukosten och smärtstillande och klockan åtta kom en sköterska för
att ta av min bh och bröstband. Mina bröst var sååå svullna! Passade på att ta några bilder och smorde in
brösten med olja.

Halv nio kom Göran in och kände på brösten, vilket gjorde förbaskat ont! Han klippte upp min BH och satte
på ett bröstband av spets, mycket snyggare än det jag fått låna innan! Vi pratade om allt möjligt och han
sa att jag skulle ringa om det var något.

Klockan nio kom min kompis för att hämta mig och köra mig hem. Och nu mer än ett dygn efteråt mår jag fortfarande
över förväntan. Det har inte alls varit lika smärtsamt och jobbigt som jag förväntat mig!

Jag ser fram emot att brösten ska utvecklas bra och hoppas på att få behålla den 80D-kupa jag fått nu. Kanske
t o m en 75E? Hoppas hoppas. I alla fall en 75D sen. Känner nu i efterhand att jag kunde lagt in en-två
storlekar större, för implantaten ser verkligen mindre ut när de kommit in i kroppen.

Supernöjd med Citadellkliniken.se!!! Har säkert glömt några detaljer kanske man kan fylla i sen :) Och kan tillägga att den sk tortyren nog inte är lika hemsk på .se som på .com för kuporna är inte för små som jag har, bara bröstbandet som sitter obekvämt, men det är väl inte hela världen :)