Tankar och funderingar inför beslut om op
Varning för ett långt inlägg med tankar och funderingar som jag bara måste få skriva av mig.
Jag har sedan ca 8 år velat göra en bröstförstoring.
Bestämde mig för något år sedan för att spara ihop pengar och sedan se om jag fortfarande ville. Det vill jag :)
Jag är inte ute efter några jättebröst utan vill mest bara få bröst som passar mina breda höfter. Jag har alltid fyllt ut BHn, antingen BH med "inbyggd" gele eller lösa extrabröst i BHn eller både och. Visst det är ett bra sätt men rädslan att extratuttarna ska hoppa ur BHn finns ju alltid där ;)
Senaste veckan har jag kört med ristestet, 2,5 dl och 3 dl, och det är ingen i min närhet som har reagerat och jag trivs med bäst med 3 dl tror jag.
Jag har läst på rätt mycket och kommit fram till att boka konsultation på Proforma med Örjan, jag vill ha framförbröst med snittet under.
Så till tankarna..
Jag har pratat med min sambo som tycker att jag är perfekt som jag är men vad spelar det för roll när jag tycker att det värsta som finns är att spegla mig utan BH. Förutom brösten så tycker jag att min kropp är fin och jag är nöjd med den trots skavanker som bl.a. celluliter och lite för lite träning :)
Jag har också pratat med mamma som är jättestöttande och tycker att om jag mår dåligt av det så ser hon ingen anledning till att inte göra något åt "problemet". Hon har också erbjudit sig att ta ut semester för att följa både på konsultation och som hjälp i samband med op.
Pappa däremot, honom törs jag inte prata om det här med. Jag är "pappas flicka" och då mina föräldrar inte lever ihop har jag till största delen växt upp tillsammans med honom. Jag funderade först på att inte berätta något för honom då jag inte ens tror att han kommer att märka det. Men samtidigt så vill jag inte undanhålla något som ändå är så stort och viktigt för mig i mitt liv från honom. Kanske ska tillägga att han t.o.m. är emot att ta hål i öronen :) Annars så är han den som alltid lyssnar, finns till och stöttar - ett riktigt bra bollplank. Men just när det gäller brösten så tar det stopp, jag vågar inte.
Ni som orkat läsa ända hit, kanske orkar svara på några frågor också :)
- Hade ni några liknande tankar inför op?
- Hur har ni tänkt när ni berättat/inte berättat för familj och vänner?
- Är det någon som har haft liknande känslor som de jag har inför att berätta för pappa?
- Ni som lagt framför, hur länge hade ni ont?
- Ni som lagt framför, var ni sjukskrivna? Jag jobbar på kontor utan tunga lyft så jag hoppas att jag är på banan igen efter ca en vecka, vad tror ni om det? Är jag för positiv? :)
Tack för att ni orkat läsa, kram på er!
Heej, jag har också lagt framför och hade inte alls så ont. Hade ont i tre dagar men inte så ont att jag bara var tvungen att vara hemma. Jobbar som frisör och ska börja jobba i morgon 15 dagar efter operationen men hade kunnat jobba tidigare för har inte haft så ont. Tror inte du behöver vara hemma mer än en vecka:) Jag berättade för mina närmaste vänner, pojkvän och hans familj. Min mamma var också förstående men vågade inte berätta för min pappa heller. Men precis efter operationen så skickade jag ett sms och förklarade för honom att jag hade opererat mig. Han fick då en stund på sig att tänka efter så ringde jag han dagen efter. Han tog det bättre än jag trodde och sa att det viktigaste var att jag var nöjd med mig själv:) Så det går nog bra för dig med:) Lycka till!
21 år,
Inga barn
160 cm
58 kg
Ska på konsultation för bröstförstoring på proforma clinic
Före 75 c
Efter : framförplacering med 350cc i den större och 400cc i den mindre.
Jag har samma tankar som du, har börjat berätta för närstående vänner och så, syskon och nämnt det i förbifarten för mamma. Men när det är dags att genomföra det hela kommer jag nog hålla det hemligt för både mamma och pappa, tills dem kanske märker det. Min sambo tycker om mig som jag är men man ser ju såklart på honom att han är lika glad som jag för att jag troligen kommer få bröst om dryga året. Är också inne på Örjan på proforma och framför. Vad har du för mått och tidsplan?:)
25 år, 181 lång, aktiv, oproportionerligt små bröst.. Lika rädd som hoppfull att jag nu äntligen har råd att förstora boobsen.
13 feb -15 är det äntligen dags för konsultation hos Peter Cosmo!!
14 september - Op bokad hos P. Cosmo. (kan ev. bli yt
Erixoon: Tack för att du delar med dig! :) Spännande att börja jobba igen! Jag ska hålla tummarna att allt går som det ska. Har du några bilder i din profil? Jag är inte silver än så jag kan inte se..
Jag måste fundera vidare på hur jag ska göra med pappa.. Vill ju som att han ska vara delaktig i mitt liv som han alltid annars är.. :)
Curlsandcurves: Min sambo är mer så att han tycker att jag ska låta bli, han är nervös för narkos och liknande. Som jag skrev så har jag inga bekymmer med att berätta för mamma. Samtidigt som jag inte vågar berätta för pappa så vill jag inte att han ska få veta genom att märka det. Vill inte att han ska känna att jag lämnar honom utanför något som känns så viktigt för mig.. Svårt att beskriva känslan.. tvetydig.. :)
Spännande att du är inne på samma! :)
Vet inte vilka mått du tänker på..
Jag är 172 cm och väger ca 57. Mått under brösten 68 cm, där de är som störst 80 cm.
Var det fler mått du tänkte på?
Jag har ingen riktigt tidsplan.
Jag bor i Jämtland så det är en bit att åka. Ska till Sthlm med jobbet om någon vecka och vi ska få några fria timmar i Sthlm så jag tänkte att så fort jag får veta när dom timmarna är ringer jag till Proforma och hör om dom har någon tid för konsultation då, med så kort varsel :) Annars så får jag åka ner under semestern..
Efter konsultationen så beror det ju lite på hur det känns men jag har som tanke att om jag fortfarande känner att jag vill så tänkte jag operera mig under hösten/tidig vinter..
Hur tänkte du?
Det var längd & vikt jag tänkte på..har gjort en tidigare tråd & efterfrågat tjejer med liknande mina mått (181 cm & 77 pannor)..mest för att det är svårt att applicera det en kortare tjej bär upp bra jämfört med en längre.. :)
Hoppas de har tid för dig eller kan skapa tid, de kanske har lite förståelse med avståndet du har, jag bor själv i skåne så jag har ju liknande resa att åka för OP..men det går ju rätt snabbt & att proforma tydligen står för en del av resan är toppen! Känns mer värt när man får ytterligare värde för pengarna. Det jag inte kunnat luska ut via proformas hemsida är hurdan garanti de har på operationen, om hårda kapselbildningar skulle uppkomma eller andra besvär.. är lite nervös för det.
Min tidsplan är väl att jag ska försöka spara ihop så mycket som möjligt och att man börjar boka konsult & op först om dryga året så jag ger mig själv tid att tänka igenom detta så jag verkligen är övertygad att jag vill detta. Nu är det ju uppenbart att jag vill men vill försäkra mig o matt det bara inte är nån dille jag fått för mig.. har tagit ur bröstpiercingen för att bearbeta mig själv att det är en bröstförstoring jag förbereder mig inför..
Ang. föräldrar & sambos & allt det där.. känns kanske kallt att inte ta upp det i ett ordentligt samtal så de förstår varför jag vill göra det, men tror att de mår bättre av att bara se att jag är gladare & stoltare när det är gjort utan att veta att det är gjort. Berättar jag innan så tror jag de kommer oroa sig så kropparna smälts sönder. Min sambo är inte särskilt orolig då operationer har präglat hans liv innan med.. Han har iaf nte sagt om han är orolig :P Han pratar mer om ärren efteråt..
Och idag berättade jag till och med för en av mina bästa kompisar att jag vill göra OP & då bubblade hon över & berättade om en klasskompis till henne som hade en mormor vars bröst var förstorade. Denna tjejens mormor hade visat brösten & då hade det konstaterats att mormor hade snyggare bröst än henne & hon ska opas i höst tror jag.. kan man ha brösten tills man är mormor är det helt klart värt! haha
25 år, 181 lång, aktiv, oproportionerligt små bröst.. Lika rädd som hoppfull att jag nu äntligen har råd att förstora boobsen.
13 feb -15 är det äntligen dags för konsultation hos Peter Cosmo!!
14 september - Op bokad hos P. Cosmo. (kan ev. bli yt