Första gången jag opererade mig, då gällde det en bröstförminskning och det är för ganska många år sen. Men jag minns alla frågor, som handlade om huruvida jag hade "ont i ryggen", axelvärk, osv diverse fysiska symtom pga brösten. Men jag hade aldrig något fysiskt besvär av brösten, utan orsaken till att jag (då) ville ha dem mindre var för att jag tyckte att de var stora och otympliga och fula. Men jag märkte snabbt att den "rätta" anledningen att vilja förminska dem tydligen var att man hade fysiska besvär av dem. Det var som att psykiskt lidande inte räknades, det "räckte" inte. Så jag lärde mig att säga att jag hade fysiska besvär av dem.
Det är egentligen hemskt att det ska behöva vara så, att vissa besvär räknas men inte andra. Att det inte ska vara ok att t ex gilla mindre bröst, utan det "normala" ska vara att man vill ha stora bröst, men att man har besvär av det och därför vill operera dem mindre.
Synd att sjukvården inte bara kan lyssna på en och höra det man har att säga. Nej istället har de sina "färdiga uppfattningar" om vad som räknas som lidande och vad som inte gör det.
Man borde se varje patient som individuell, och göra individuella bedömningar istället.
Flisan, det är lugnt! jag tycker inte du gick på, tycker bara det är fint att dom stöttar dig =) Jag berättade om OPn för min bästa vän häromdagen och han stöttade mig faktiskt vilket jag inte hade väntat mig, han ska komma å hämta mig efter OPn och sova över å ta hand om mig första dygnet tillåmed, blev superglad! Han är så fin å snäll =D Kram!
Men då har du hittat en!!! Vad fint att läsa!! :) Vilket superbra stöd han verkar vara, din bästa vän! :)
Pingu123 måste bara fråga om det är dina bröst på visningsbilden? Isf har du ju redan hur fina bröst som helst!
—
Tjej på 21 år som har valt att förstora brösten pga väldigt små bröst innan. Gick från en liten a kupa till en antgligen fyllig c kupa(har inte provat någon bh än). La in 300cc runda gelehallon framför bröstmuskeln på specialistkliniken i Göteborg.
Jag har aldrig varit nöjd med min kropp eller mig själv, jag har gått hos kuratorer och psykologer som försökt "vända" mig eller vad man kan säga, men jag går hela tiden med tanken "vem försöker jag lura" jag vet ju att jag inte är nöjd med mig själv eller har snygga bröst.
Jag kommer inte bli snyggare för någon eller några försöker få mig att titta på mig själv i spegeln och säga "du är fin för den du är bla bla bla" vem är det man försöker lura?
Ska man behöva skämmas när man ska ha sex med sin partner, det är varken tändande med fyllda bhar, stora tröjor eller konstiga bröst vid samlag, vilket i sin tur påverkar hans självfortroende som i sin tur blir en ond cirkel som påverkar hela relationen!
Till slut, efter många många år tog jag tag i det hela, kollade upp olika kliniker i närheten och ringde runt, bokade tid hos de jag fick bäst intryck av, fick bra respons och väldigt bra intryck av kirurgen, som gjorde att allt kändes bättre och bättre.
Klart man var osäker i början om det skulle bli bättre, men då kör man ristestet, och jag gick och lös och var så mallig över mina stora bröst!
Då visste jag att det var det rätta!
Idag är det 3 veckor sedan jag gjorde min operation, och jag ångrar mig INTE!
Det som är så himla kul är att killen säger att han har märkt sådan skillnad på hur jag mår och är, man vågar ta för sig mer, visa upp sig mer och man inte skämms, snarare tvärt om!
Våran relation har blivit mycket bättre sen operationen! På alla plan!
Vilket jag tycker säger ganska mycket, flera år terapi och medicinering = Ingen skillnad
3 Veckor efter operationen = Bättre relation, bättre självförtroende
Visst, lite fattigare, men vad gör de om 100 år?
Vem vet, man kanske dör imorgon, då spelar ju inte de sparade pengarna någon roll!
Tror och hoppas att de flesta som överväger en plastikoperation tänkt tanken om vad omgivningen ska säga och övervägt andra alternativ. En operation är ju som sagt alltid en risk även om man ofta tenderar att tänka: "Det händer inte mig, det är andra som drabbas".
Jag har vacklat mellan överlycklig och orolig sen jag bokade datum för operation. Idag känner jag mig trygg och har valt att fokusera på de positiva, men vara medveten om de negativa.
jag tycker inte man ska ta hänsyn till vad andra tycker och tänker. kommer alltid finnas folk som är emot plastikkirugi, som med allt annat, finns fördomar överallt. och om ens familj och vänner älskar en, så accepterar de det. om de runt omkring vänder ryggen är de inget o ha ändå. man gör ju operationen för sig själv och ingen annan
—
25 år
168 cm / väger ca 54kg.
Mått: första op: 15 september 2010 på Citadellkliniken av Jörg Bohn.
La i 390cc hög profil Perthese Sensitive genom armhålan delvis bakom muskeln.
Håller med, Malin. Vara medveten om risker med operationen och överväga dem är en sak, men att låta omgivningens åsikter styra är inte ok.
Själv känner jag mig lite "udda" så sett att jag inte mådde aktivt dåligt över mina bröst innan operationen. Visst, de var fånigt små, men de var praktiska och bekväma och jag hade inget emot dem längre vid 30 års ålder. Hade lärt mig acceptera dem. Men nu kände jag att det var min tur att ta chansen att bli riktigt nöjd, inte bara nöja mig.
—
40 år, 166 cm, ca 60 kg
Före: knapp A-kupa.
Efter: 70D-65DD - Opererad 111109, 310 och 290cc, Mentors anatomiska, framför
Art Clinic, Jönköping
Uttag av implantat 170112, Art Clinic, Jönköping
Efter: tillbaka på liten A-kupa och stortrivs
Första gången jag opererade mig, då gällde det en bröstförminskning och det är för ganska många år sen. Men jag minns alla frågor, som handlade om huruvida jag hade "ont i ryggen", axelvärk, osv diverse fysiska symtom pga brösten. Men jag hade aldrig något fysiskt besvär av brösten, utan orsaken till att jag (då) ville ha dem mindre var för att jag tyckte att de var stora och otympliga och fula. Men jag märkte snabbt att den "rätta" anledningen att vilja förminska dem tydligen var att man hade fysiska besvär av dem. Det var som att psykiskt lidande inte räknades, det "räckte" inte. Så jag lärde mig att säga att jag hade fysiska besvär av dem.
Det är egentligen hemskt att det ska behöva vara så, att vissa besvär räknas men inte andra. Att det inte ska vara ok att t ex gilla mindre bröst, utan det "normala" ska vara att man vill ha stora bröst, men att man har besvär av det och därför vill operera dem mindre.
Synd att sjukvården inte bara kan lyssna på en och höra det man har att säga. Nej istället har de sina "färdiga uppfattningar" om vad som räknas som lidande och vad som inte gör det.
Man borde se varje patient som individuell, och göra individuella bedömningar istället.
Men då har du hittat en!!! Vad fint att läsa!! :) Vilket superbra stöd han verkar vara, din bästa vän! :)
BRA skrivet =)
ÅLDER: 25 år, LÄNGD: 155 cm, VIKT: ca 61 kg
DÅ: H&M 75B. NU: 70H/70i! SJUKT ROLIGT =)
Klinik/Läkare: KirurgCentrum Ingemar Blomgren & Operation 5 oktober 2011!
NU: Allergan Runda Släta Geléhallon 435cc Hög profil med Bakomplace
Pingu123 måste bara fråga om det är dina bröst på visningsbilden? Isf har du ju redan hur fina bröst som helst!
Tjej på 21 år som har valt att förstora brösten pga väldigt små bröst innan. Gick från en liten a kupa till en antgligen fyllig c kupa(har inte provat någon bh än). La in 300cc runda gelehallon framför bröstmuskeln på specialistkliniken i Göteborg.
Profilbilden pingu har är inte hennes :)
Finns på nån amerilansk sida med före o efterbilder om jag minns rätt
25 år
168 cm / väger ca 54kg.
Mått:
första op: 15 september 2010 på Citadellkliniken av Jörg Bohn.
La i 390cc hög profil Perthese Sensitive genom armhålan delvis bakom muskeln.
Fick Muscle Flex
Jag har aldrig varit nöjd med min kropp eller mig själv, jag har gått hos kuratorer och psykologer som försökt "vända" mig eller vad man kan säga, men jag går hela tiden med tanken "vem försöker jag lura" jag vet ju att jag inte är nöjd med mig själv eller har snygga bröst.
Jag kommer inte bli snyggare för någon eller några försöker få mig att titta på mig själv i spegeln och säga "du är fin för den du är bla bla bla" vem är det man försöker lura?
Ska man behöva skämmas när man ska ha sex med sin partner, det är varken tändande med fyllda bhar, stora tröjor eller konstiga bröst vid samlag, vilket i sin tur påverkar hans självfortroende som i sin tur blir en ond cirkel som påverkar hela relationen!
Till slut, efter många många år tog jag tag i det hela, kollade upp olika kliniker i närheten och ringde runt, bokade tid hos de jag fick bäst intryck av, fick bra respons och väldigt bra intryck av kirurgen, som gjorde att allt kändes bättre och bättre.
Klart man var osäker i början om det skulle bli bättre, men då kör man ristestet, och jag gick och lös och var så mallig över mina stora bröst!
Då visste jag att det var det rätta!
Idag är det 3 veckor sedan jag gjorde min operation, och jag ångrar mig INTE!
Det som är så himla kul är att killen säger att han har märkt sådan skillnad på hur jag mår och är, man vågar ta för sig mer, visa upp sig mer och man inte skämms, snarare tvärt om!
Våran relation har blivit mycket bättre sen operationen! På alla plan!
Vilket jag tycker säger ganska mycket, flera år terapi och medicinering = Ingen skillnad
3 Veckor efter operationen = Bättre relation, bättre självförtroende
Visst, lite fattigare, men vad gör de om 100 år?
Vem vet, man kanske dör imorgon, då spelar ju inte de sparade pengarna någon roll!
Tror och hoppas att de flesta som överväger en plastikoperation tänkt tanken om vad omgivningen ska säga och övervägt andra alternativ. En operation är ju som sagt alltid en risk även om man ofta tenderar att tänka: "Det händer inte mig, det är andra som drabbas".
Jag har vacklat mellan överlycklig och orolig sen jag bokade datum för operation. Idag känner jag mig trygg och har valt att fokusera på de positiva, men vara medveten om de negativa.
jag tycker inte man ska ta hänsyn till vad andra tycker och tänker. kommer alltid finnas folk som är emot plastikkirugi, som med allt annat, finns fördomar överallt. och om ens familj och vänner älskar en, så accepterar de det. om de runt omkring vänder ryggen är de inget o ha ändå. man gör ju operationen för sig själv och ingen annan
25 år
168 cm / väger ca 54kg.
Mått:
första op: 15 september 2010 på Citadellkliniken av Jörg Bohn.
La i 390cc hög profil Perthese Sensitive genom armhålan delvis bakom muskeln.
Fick Muscle Flex
Håller med, Malin. Vara medveten om risker med operationen och överväga dem är en sak, men att låta omgivningens åsikter styra är inte ok.
Själv känner jag mig lite "udda" så sett att jag inte mådde aktivt dåligt över mina bröst innan operationen. Visst, de var fånigt små, men de var praktiska och bekväma och jag hade inget emot dem längre vid 30 års ålder. Hade lärt mig acceptera dem. Men nu kände jag att det var min tur att ta chansen att bli riktigt nöjd, inte bara nöja mig.
40 år, 166 cm, ca 60 kg
Före: knapp A-kupa.
Efter: 70D-65DD - Opererad 111109, 310 och 290cc, Mentors anatomiska, framför
Art Clinic, Jönköping
Uttag av implantat 170112, Art Clinic, Jönköping
Efter: tillbaka på liten A-kupa och stortrivs