Funderingar kring bukplastik
Hej! Jag är ny här och försöker lära mig alla funktioner, men att söka på gamla trådar går inget vidare så jag startar en ny tråd istället.
Jag är 27 och har ett barn på snart tre år. Jag är så fruktansvärt missnöjd med min mage! Jag har alltid varit lite överviktig, men under graviditeten gick jag upp en del i vikt och jag svullnade av vätska, min mage såg ut som om jag väntade tvillingar. Ett halvår efter förlossningen var jag större än vad jag någonsin varit, men jag lyckades gå ner 30 kg och är nu normalviktig. Nu är jag mestadels nöjd med hur jag ser ut, men min mage är hemsk. Magen hänger som en påse och det är fullt med bristningar. Bristningarna gör ingenting egentligen, men dom är ju en del av orsaken till "hänget". Vågar inte visa mig naken för sambon, går inte till simhallen, är obekväm i ALLA kläder jag har på mig. Får ofta frågan om jag är gravid igen för att min mage putar ut så fort jag äter något ohälsosamt eller innan mens. Det känns som en kniv i hjärtat varje gång någon frågar. Jag tror jag väger så mycket som jag vill väga nu, men magen förstör allting. Känner mig bara fet och äcklig när jag ser mig själv i spegeln. Jag vet att gå ner ännu mer i vikt inte är lösningen på problemet. Jag vet ju att jag är ganska smal egentligen, men magen är som en påse. Tänker på det dagligen. Jag vet att man helst ska vänta till man fått alla barn man vill ha, men vi vill inte ha fler barn, inte än på lääänge iaf. Ibland känns det som om jag inte kan härda ut en enda dag till pga magen. Tanken på att vänta kanske fem år och se IFALL vi vill ha barn känns jättejobbigt.
Jag fick en remiss från vårdcentralen till landstingets plastikklinik, men avbokade. Det kändes för jobbigt att behöva visa magen och bli ratad för jag vet att jag inte uppfyller deras kriterier för att få göra en operation.
Jag vill göra en bukplastik, men är nervös för allt omkring det. Tänk om jag ändrar mig och vill ha flera barn? Tänk om något går snett och jag typ dör för att jag är så fåfäng som känner att jag måste operera magen? Hur kommer det gå att ta hand om en liten tjej när jag är nyopererad? Hur länge måste man vara sjukskriven?
Hur resonerade ni innan ni tog beslut? Alla tankar och berättelser är välkomna! :)
Efter 30kg bortbantade och en unge funderar jag på att göra en bukplastik, det gäller bara att våga ta steget. Eller?
Jag känner igen mig lite i din historia, men när jag var som störst efter första barnet blev jag gravid igen och blev ännu större, blev erbjuden gbp men tackade nej för att gå ner på egen hand, gick ner 40 kg på 8 månader men kvar blev degmagen. Du kan läsa lite av min historia i min profil.
Att dö under en plastikooperation har faktiskt hänt, men har aldrig hört om någon som gjort en bukplastik, men det har vid dom tillfällen jag känner till legat något annat bakom dödsfallen, som patienten valt att inte berätta för kirurgen eller inte vetat om.
Att ta hand om barn efter en sån op brukar många oroa sig för, har sagt det till andra här på forumet, att mina barn, dock större än ditt, och alla andra mina vänner med barn i ditt barns ålder som blivit sjuka och sängliggandes av en eller annan andledning, har det inte varit några problem för, barnen är mer anpassningsbara än vad vi föräldrar tror och hjälper ofta till och blir "stora" och duktiga när en förälder blir sjuk och har svårt med vissa saker barnet är van vid att få hjälp med.
Men du klarar nog inte av att ta hand om barnet helt själv iaf första vecka efter op, ev längre.
Hur länge man är sjukskriven varierar lite beroende på vad du har för jobb och om några komplikationer tillstöter, jag var hemma i 6 veckor, men har ett väldigt fysiskt tungt jobb och bär normalt många hundra kilo om dagen, min väninna som opererade sig samtidigt som mig och som jobbar på kontor, var borta i 1 vecka utan att dom på jobbet ens visste att hon hade opererat sig. (hon tog semester) Vanligast vad jag har förstått är att man är hemma 2-4 veckor.
Det är en jobbig tid första veckan/veckorna efter op men jag kan säga såhär i efterhand att jag är sååå glad att jag gjorde min operation och skulle göra om den när som hellst om jag blev tvungen. Och värt varendra krona!
Jag har aldrig känt mig så snygg och kvinnlig som jag gör nu :P
Har du frågor så fråga på, vi är många här som gjort bukop och som stöttar varandra och hjälper till att svara på frågor utifrån våra egna erfarenheter.
29 år 2 barn, gick ner 40kg 2006. Har gjort en stor bukop på Reformedica klinik i Örebro 16 maj 2011. Jobbar nu med träning för att få det vad jag anser perfekta resultatet! SUPERNÖJD än så länge!
oh förstår dig. jag gick upp 30 kg under grav. har gått ner 25.5 kg nu o precis opat brösten.
nästa höst hoppas jag på att fixa till magen. men det e hemskt att se den hemska degen på magen..
det blev kejsarsnitt när dottern kom.
jag hade gubben hemma 4 dagar när vi låg på 44an sen en vecka till hemma.
så räkna med hjälp 1-2 veckor iaf.
vet ej hur stora dina barn är dock. men undvika lyft o så får man vara beredd på :)
Hej tjejjen
Grattis till din stora viktnedgång :)
jag har också gått ner 30 kg och på köpet fick jag en hängig mage med en navel som jag kunde stoppa ner i trosorna :S
jag har ett barn men vill nog ha fler om några år om jag hittar en karl vill säga :) ett år efter du gjort en bukplastik är det helt ok att bli gravid igen... men så klart att resultatet kan pajja!
jag mådde så dåligt över min mage att jag inte ville vänta, gjorde en stor bukplastik i feb och är så nöjd :) bilder fins i mitt galleri.
dom första veckorna kommer du inte kunna ta hand om din lilla tjej, eller det är ju väldigt olika från person till person men så jobbigt som jag hade det hade det inte gått utan jag fick hjälp.
Ålder: 29 år, Längd: 161cm, Vikt: ca: 63kg
Intresserad av: Bröstförstoring,bröstlyft och bukplastik
Har nu: 70d,anatomiska 245cc.
Vill ha: runda bakom muskeln, funderar på 385cc!
Klinik/Läkare: Akademikliniken/Jonas Röjdmark
Hej Eva84, jag är ganska ny här också och känner verkligen igen mig i dina funderingar. Jag gick i flera år och var missnöjd med min mage, den är fortfarande kvar :-). Gick till min husläkare i våras och började prata lite med henne om den och fick direkt en remiss till KS. Vågade ändå inte skicka in den utan väntade tills efter sommaren när jag gick dit igen, tog mina hemska mag-bilder och skickade in till KS finns på min profil och i bronsgalleriet. Sedan har det gått snabbt, kom till KS efter bara två veckor sa att jag kunde tänka mig en återbudstid. Blev överflyttad till St Göran och kom dit på OP planering efter 1 vecka och fich OP tid till nästa vecka. Har idag varit och tagit prover, så nu börjar det kännas riktigt nervöst!! Eftersom jag funderat ganska länge känns det som beslutet är riktigt och jag längtar faktiskt till OP :) Har precis som du funderat i alla möjliga riktningar, ffa ang narkos, konvalesent tid och sjukskrivning. Är dock nu säker på att det är värt att ta chansen. Vill verkligen inte ha min degmage kvar. När jag kom till kirurgerna fick jag svar på alla frågor jag hade och de tog sig vekligen tid. Har läst mycket på forumet och följt många berättelser, det har peppat och hjälpt mig. Lycka till och grattis till dina framsteg hittills. Jag tycker inte alls du är fåfäng, det är viktigt att man trivs också och det gör inte jag med min mage. Vill precis som du helst inte visa mig med den. Jag tryckte mycket på att jag tyckte det var jobbigt med magen, fick utslag i vecken inte kunde ha kläder som passade.
Tack för alla era svar! Kommer definitivt att stanna kvar på forumet. Det är så tabu att prata om plastikoperationer IRL. Har berättat för en del i min omgivning, men dom kan inte förstå och tycker nog mest att jag är löjlig, men det är ju jag som ska leva med den här kroppen. Att operera magen känns som enda utvägen, enda sättet för mig att bli nöjd med mig själv. Och det är väl det som skrämmer mig lite. Jag önskar att det kunde fixa sig utan operation.
Innan jag gick ner i vikt trodde jag att jag skulle bli nöjd bara jag gick ner i vikt, att det var det som var problemet, men jag är nästan olyckligare nu än jag var då. Magen är ju mer framträdande nu eller vad man ska säga. Känns som om jag blivit "snuvad på karamellen" och min belöning för att gå ner i vikt är ännu mer självhat. Det var inte såhär det skulle kännas att bli smal.
Jag känner mig inte alls hemma i min kropp, känns som om den inte är min. Allt jag ser är den där vidriga magen som stirrar tillbaka på mig i spegeln.
Hallondeg: Kul att höra att du gjort din operation trots att du vill ha flera barn! Just det här att vänta tills man fått alla barn man vill ha känns skitjobbigt. Jag vill ha det gjort NU! Samtidigt känns det ju tråkigt att behöva göra om operationen om man får barn igen.
Just nu känns det bara som om jag går och väntar på att allt ska lösa sig, typ att jag ska vakna upp en dag och vara bekväm med magen, men jag tror inte det kommer ske.
Sen tror jag att det är svårt för att jag känner att ingen förstår och fattar hur dåligt jag mår. Min sambo säger att jag är fin som jag är, vilket jag älskar honom för, men JAG tycker inte att JAG är fin. Gör jag en operation så gör jag det såklart för min egen skull, men att lägga så mycket pengar på MIG känns helt sjukt.
Förresten. När man gör en stor bukplastik, tar dom bort kärlekshandtagen också? Jag har nämligen lös hud på sidorna också.
Efter 30kg bortbantade och en unge funderar jag på att göra en bukplastik, det gäller bara att våga ta steget. Eller?
Om du gör en bukplastik privat, som du finansierar själv har du ju möjligheten att själv välja vad som ska göras eller inte. Och då betalar du ju oxå efter vad som görs.
Jag fettsög kärlekshandtagen, det räckte för mig men då hade jag inte lös hud på sidorna. Det kan hända att du isf behöver göra en op hela vägen runt, kolla MissM här på forumet, hon har gjort det och är suuuper snygg.
Börja med att gå på en konsultation och hör vad kirurgen tycker vore bäst att göra med din kropp utefter dina förväntningar!
Vi är alla värda att må bra över våra egna kroppar, och om dina vänner skulle känna ett så stort missnöje med sina kroppar som du gör tror jag dom skulle förstå bättre. Men vi finna här och vi förstår hur du mår och känner. Vi stöttar och hjälper varandra så mycket vi kan! Min man älskade oxå min kropp förut, men han älskar den mer nu eftersom han märker att jag mår bättre över den. :D
29 år 2 barn, gick ner 40kg 2006. Har gjort en stor bukop på Reformedica klinik i Örebro 16 maj 2011. Jobbar nu med träning för att få det vad jag anser perfekta resultatet! SUPERNÖJD än så länge!