pella wrote:

Jag berättar för min son.. han är 4 år, men jag vill att han ska vara beredd på att mamma kommer vara borta en natt och ha väldigt ont i brösten när jag kommer hem.. Han ifrågasätter inte VARFÖR jsg ska fixa brösten..hade lika gärna kunnat säga att jag skulle op foten, gör ingen skillnad för honom. Jag vill vara öppen mot minna barn. Sägs det något på förskolan så gör det.. kommer alla se på stranden sen i sommar endå ;-) Bor i en liten håla.

härligt pella, ärlighet och öppenhet är väldigt viktigt spec. inom närmaste familjen tycker jag. Jag berättade oxå för mina barn lite i förväg så de skulle kunna smällta detta och fråga om de undrade över nåt. sen var de helt till freds, visste att jag inte kunde springa runt och leka med de eller bära matkassar mm. man måste ge sina barn förtroende och de förstår mer än man tror. de skulle undra varför mina bröst helst plötsligt har växt. vi badar ofta och de ser mig halvnaken ofta så det hade vart jobbigt att dölja och ljuga skulle aldrig falla mig in. Men alla är vi olika, det är upp till var och en hur man gör. skönt det

Jag berättade för min dotter som är snart fem år för jag har varit mycket sjuk och hon blir rädd att jag måste stanna kvar på sjukhuset så fort jag åker dit. Men hon har tagit det väldigt bra och med tanke på att hon är väldens mest omtänksamma lilla tjej så har hon varit väldigt snäll och omhändertagande (hämtat vatten och frågat så allt är bra osv) Nackdelen är ju att så fort någon ska krama mig eller så nu så säger hon ju att de får vara försiktiga för jag har nyss opererat mig men det är ju inget jag stör mig på för jag sticker inte under stolen med att jag gjort opn och ingen i vännskapskretsen kan missa det ändå ;)
Så för vår del fungerade det bäst med att berätta då vi är öppna med allt för det har lugnast inverkan på barnen :)