Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Helena Sveinsdotter - Redhead

Nu så är det min tur att berätta om min stora dag!
Den sjunde juni skrevs jag in vid elva på Citadell kliniken team cosmo. Skulle opereras av fina Helena Sveinsdottri.
Eftersom jag var den som skrevs in sist och kom ända från Stockholm så var jag den som skulle få opereras sist. Det gjorde inte mig så mycket. Fyra före mig. Då skulle jag hinna förbereda mig mentalt!
Oh gud när de försökte sätta in kanylen i mig... Livrädd som jag var fick jag ta lugnande, hjälpte inte och undersköterskan blev nog stressad och stack mig fel, trots fina blodkärl.. En andra sjuksköterska kom in, stack också fel.. och sen fick en utav narkosläkarna komma in och sticka mig. Vilket gick snabbt och galant!

Fick två doser med lugnande, plus smärtstillande. Jag tyckte att jag inte blev så påverkad men på min pojkväns filmkamera säger annat hehe!

Vid klockan kvar över fem fick jag min andra dos med lugnande för jag började gråta av nervositet.. Min pojkvän fanns där och höll om mig tills Helena kom in och sa att det var dags. Kramade om min pojkvän som om det vore sista gången.
När vi gick till operationssalen, klädd i mina sköna mjuka strumpor och morgonrock så kände jag hur mina tänder börja skallra. Det var inte förens nu som jag verkligen fatta vad jag skulle göra.
Helena skulle springa iväg och säga hej då till en utav patienterna, så under tiden fick jag träffa narkosläkaren och en annan kvinna som jag tyvärr inte minns vad hennes jobb gick ut på. Jag la mig ner på operationsbordet. Såg längtansfullt ut mot havet och svalde hårt när jag lyssnade uppmärksamt på vad de sa vad de gav mig. Först blev jag snurrig, behagligt snurrig, all spänning, gråt i halsen och nervositet försvann. De sa sov gott och jag minns att jag sa ”jahapp.” sen så slockna jag bara sådär. Vakna upp i mitt rum, min pojkvän satt där och strök mig på kinden och sa hej. Jag somnade om i två timmar. Senare på kvällen framåt halv nio fick jag i mig en smörgås och lite juice. Efter jag tvingat iväg min pojkvän så han kunde få i sig något somna jag om.
Någon gång under natten vakna jag och var sjukt kissnödig. Gick på toa men när jag skulle resa mig upp kändes de som jag skulle svimma och kräkas samtidigt. Som tur var en undersköterska precis utanför och fångade mig i rätt ögonblick och sa att jag såg likblek ut, vilket jag säkert var. Fick i mig smärtstillande och mot illamåendet. Och somna om.

På morgonen därpå var det mycket svårt att resa sig upp, utan att kräkas och skrika av smärta.. Hemskt!! När jag fått i mig lite medicin så kom min kille och sen min läkare Helena. Hon tog av mig bh:n och granskade mig. Hon tyckte det såg bra ut, jag som bara fokuserat mig på smärtan och illamående hade nästan glömt bort varför jag hade ont! Jag har ju äntligen fått bröst! Ett leende sprack upp.

Resefärden var lång, as jobbig med mycket illamående och det blev inte bättre när busschauffören körde as långsamt så jag och killen blev tvungna att springa till tåget, där trodde jag att jag faktiskt skulle dö!!

Nu har de gått två dagar, redan. Smärtan i mitt vänstra bröst är nästan outhärdlig, men jag håller tummarna på att inga komplikationer uppstår. Återbesök den trettonde.

Team cosmo, Helena och alla fina undersköterskor ska ha ett stort tack som tog hand om lilla mig! Jag kunde verkligen inte ha valt en bättre klinik. Om man vill vara fin så får man lida pin!

(Ursäkta för luddig text, jag skyller på min medicin som jag tog för en halvtimme sen.)