Det här var verkligen träffande att läsa! kunde varit jag själv som skrivit ditt inlägg :)

Tyvärr kan jag inte annat än peppa dig (och mig) är i samma sits och ska opereras om knappa tre veckor! supernervös, nojjig, rädd precis som du skrev men samtidigt har jag funderat såå länge på detta och vill inget hellre...

Det kommer gå bra! *pepp pepp*

Håller med föregående talare. Jag opas om nästan en månad och är galet nervös. Har även ett jävla rökberoende som jag måste stångas med.

Förstår precis hur du känner. Jag försöker att inte tänka på det för mycket för bara tanken på att sövas gör mig galet nervös. Samtidigt så vet g att detta är något jag verkligen vill och har velat halva mitt liv....

Känns som man bara kör på så blir der nog bra i slutändan:)

Sitter i samma sits som ovanstående. 3v kvar till op, inte nervös inför själva operationen men är precis som FrökenB kontrollfreak och nervös inför att andra kommer säga.

Försöker helt enkelt bara tänka på att detta är vad jag vill och har längtat efter länge och håller tummarna för ett bra resultat.

Peppen till oss här, vi kommer förhoppningsvis bli nöjda och glada :)

Skrev ett liknande inlägg före mon operation :) kan säga att även om de inte är färdiga och även fast mitt ankarsnitt läker långsamt och säker kommer lämna ett mindre fint är vid T-korsen så är jag såååååå himla glad ändå!!!! Det är tusen gånger bättre än innan och självförtroendet är på topp! :) kan gå torpeds och alla kläder sitter plötsligt snyggt och jag känner mig jäkligt sexig ;) lycka til! :)

Mammis- skönt att höra!! Ska tänka på dina ord när jag är osäker:)

Jag tränade otroligt mycket innan min operation, och det var det jag var osäker på att jag skulle kunna göra efter.
När jag var på kliniken fick jag toppen hjälp. Alla som jobbade där var toppen och jag var jätte rädd att bli sövd men mannen som sövde mig gjorde mig hur lugn som helst. Inga problem.

Nu i efterhand ångrar jag ingenting. Snarare att jag inte gjorde operationen tidigare!

Det är snart två månader sedan mitt lyft och förstoring och jag är jätte nöjd. Jag lade bakom muskeln och har inte ett dugg ont.
Har lite obehag vid vissa rörelser när jag anstränger musklen, men det är som sagt obehag och förmodligen någonting som man kommer att vänja sig med ju längre tid det tar.
Har inte fått börja träna ännu, på mitt förra återbesök när brästen var 4 veckor cirka så hade inte såren läkt och min kirurg ville inte att jag skulle anstränga mig utifall såren skulle gå upp. Då jag lagt in ganska mycket och huden var otroligt spänd.
Men nu är allt läkt och jag hoppas att på mitt återbesök den 22 augusti att jag får klartecken att börja träna! :)

Komplikationer kan hända alla, hur mycket du än läser på eller hur duktig kirurg du än har. Alla kroppar är olika.
Jag tror du kommer att ångra dig mer om du inte gör det än om du får en komplikation och måste eventuellt operera om.
Det är så jag känner nu iallafall. Skulle inte vilja vara utan mina bröst längre. Jag trivs så mcket bättre i min nya kropp och den passar mig mycket bättre.

Lycka till och hoppas att du kommer att bli nöjd :) Stor kram!

Måste också säga att jag oroar mig för operation, men mest för att det ska kännas för stort! Fick rek av min kirurg att lägga in 400 runda bakom för att fylla ut min tomma B-kupa (vill helst slippa lyftet) men är rädd att jag ska få två super bomber. Gaah! :) har tom 75B nu. Ena dagen tänker jag bara -jomen det är bara att köra, och andra dagen så känns det bara fel! Tja vad gör man... (riktiga I-lands problem detta)

Skönt att det finns fler som känner likadant.. ;) tror att det bara är ett tecken på att man fungerar som man ska när man är nervös och otrolig inför en operation! Är precis som Druvan rädd att det ska bli för stort, jag är ju inte i den sitsen där jag kan behöva välja större implantat för att slippa ett ev lyft, men jag skulle tycks att det hade varit jobbigt och vakna upp och känna att hjälp vad har jag gjort och känna att har fått större bröst än vad jag hade tänkt... Men det ska nog lösa sig för oss allihop! :)

Jag var också jättenojjig och de sista tre veckorna före operationen var hemska, stundtals kändes det som att jag var på väg att begå mitt livs misstag. Jag hade drömt om större bröst hela mitt vuxna liv, omvärlden försöker ju alltid peppa en och ge tusen skäl till varför man ska vara nöjd som man är, men det funkade aldrig riktigt på mig och ändå var jag livrädd när drömmen till slut var på väg att bli sann.

Nu sitter jag här nyoperead och ångrar inte en sekund, allt har gått jättebra hittills. Känner mig förvisso lite febrig idag men vi får se om det inte har gått över till imorgon :) Jag är nöjd med allt hittills och längtar som tusan tills jag kan gå ut och köpa de där fina BH:arna som aldrig passade förut.

Det kommer att gå bra för dig också och jag tror definitivt inte att du kommer ångra dig. Lycka till!