jag har gjort nu när jag är föräldraledig mina kids va dock 2,5 och 1,2 år.. jag hade i nte klarat att ta dom efter 4-5 dagar själv och då hade jag inte nåt särskilt ont eller nåt men man är rätt låg ett tag ändå jag mådde illa osv tror ja va ensam med dom första gången efter 1,5 vecka de va tufft eftersom man inte får lyfta och mina såpass små men då kände jag att jag var "Med" rörlig osv men inte innan dess..

Hej!

Jag gjorde min bröstförstoring nu när jag är föräldraledig. Jag hade hjälp av min man i 3 veckor (han hade semester). Mina barn var då ca 11 månader och 2 1/2 år. Kan känna att jag minst hade behövt hjälp i en vecka. 4 åringen är ju inga problem. Har du ingen annan som kan hjälpa att avlasta dig lite, typ någon vän som med är föräldraledig? du kommer säkert fixa de även om du bara får hjälp ett par dagar :-)

Ja, visst känns det lite jobbigt att inte veta hur pass sänkt man kommer att bli efter op! Det verkar ju vara så otroligt individuellt det där med smärtan och återhämtning..
Hmm... Lite som efter en förlossning kanske? Undrar om det kan ge ngn indikation över hur man tacklar smärtan och återhämtning om ni vet hur jag menar?

Det kommer ju att bli jättejobbigt att inte kunna lyfta och kramas som vanligt med sina barn, men man får väl se det som att den veckan/veckorna kommer dom snabbt att glömma när det blir dom normala rutinerna igen.
Fördelen med små barn är också att de kanske inte kommer att se ngn större skillnad, hehe!
Känns inte så kul om det blir snack i skolan om Mammas tuttar...

Jag kommer själv inte att berätta för någon om min op, det får dom se när det väl är gjort.. Jag har läst om flera som inte sagt ngt och ingen har märkt att de gjort en förstoring förräns dom talat om det själva! : )
Känns som en massa onödiga diskussioner när det faktiskt gäller min kropp och mitt välbefinnande.
Men det är ju såklart upp till var och en, det kanske känns bättre att få ett ok av sin närmaste omgivning. : ) Det som ändå är viktigast är ju att göra det man mår bäst av.

Min dotter var 1,5 år när jag gjorde dem i juni i år. Det verkar vara så olika för alla men för mig fanns det inte en chans att jag hade kunnat vara ensam med henne under de första två veckorna. Jag sov halvliggandes uppallad mot kuddar i sängen och det tog en vecka innan jag ens kunde komma upp från den ställningen själv på morgonen. Jag kunde alltså inte ens starta dagen på egen hand. Under första veckan var det enda jag kunde göra att försöka röra på mig hela tiden. Jag låg sällan still i soffan pga smärtan efteråt blev för intensiv, att röra på sig gjorde det lättare. Så jag kunde gå runt och "leka", sitta på en stol bredvid och titta på och peka och sådant, men inte vara alltför nära henne pga att man aldrig vet ifall sötungen plötsligt slänger sig i famnen på en eller råkar kasta något i ens väg.. Jag gladde mig åt att åtminstone kunna vara med henne om dagarna för att kunna "normalisera" det hela, mamma var konstig men det går bra ändå ungefär.

Efter två veckor på dagen var första gången jag kunde lyfta henne ur spjälsängen, men det dröjde ytterliggare två dagar till innan jag kunde bära henne ner för trapporna och få in henne i vagnen.

Efteråt blev min tjej extra mammig och ville kramas hela tiden men nu två månader senare så har allt återgått till det normala. Bortglömt för länge sedan. Jag ville gärna göra det nu innan hon skulle börja reflektera över att mammas bröst växt osv.. Jag var föräldraledig och min sambo tog semester. Det går inte alltid att lösa men jag tror det viktigaste när man har småbarn är att inte ta sig vatten över huvudet bara för att "man måste opa sig nu" och så kanske allt går åt pipan, hellre vänta tills man har bra möjligheter.

Nu blev inlägget långt men detta var sådant som jag själv funderade mycket på innan, så hoppas det kan vara till hjälp för dig!

Är i samma sits. Har tid bokad i november och då är dottern nästan 3 och sånen är 9 månader. Har inte kommit på riktigt hur jag ska lösa det................

Det gör som ondast första veckan ungefär, första 3 dagarna kunde jag inte ta mig varken upp eller ner från soffan.jag hade aldrig klarat att ha min dotter hemma andra veckan heller, man är rätt öm och spänd. Sen får man inte lyfta på ca 4 veckor och så behöver man ju vara "lite rädd" om dom i början :)

Jag är mammaledig med min son på 8 1/2 månad och första veckan jobbade han några timmar endast och jag lyfte i princip inget, enbart till gåstolen och gav tom mat i den, vilket gick bra.. Nu är mina bröst 15 dagar och jag är hemma heltid, blir endel lyft men försöker ta försiktigt och absolut inte bära honom, mer i matstolen, ur vagnen, sover på madrass så han kryper ner själv. hoppas hoppas jag inte får komplikationer av de, min Dr. sa att jag kunde vara hemma med honom motivering " han väger ju inte så mycket" :-)

Jag ska också op mig snart har två döttrar som är 3 och 6 månader. Håller också på att försöka ordna lite barnvakt. Min sambo är hemma 3första dagarna sen är det lite svårt, hoppas min man kan vara hemma längre. Annars får mormor och morfar rycka in:)