Bröstlyft - Ankarlyft jan 2017 - Estetisk Kirurgi & Hälsa - Ockelbo Eya Le Wartie (fd Eija Olsson) - Essy
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
Efter många års drömmanden och åter drömmande hade jag chansen att göra en operation.
Tog mig i kragen och ringe och bokade konsultation hos Eija.
Hon kom in och var för mig otroligt bra, ärlig, rakt på sak. Det här kan jag få, det här kan jag nte få. Det här kan du förvänta dig och det här kan du inte. Det gillar jag, inte massa babbel och sedan blir jag besviken.
Hon frågade varför och vad jag ville ha. Jag svarade att jag vill bli såsom jag ser mig själv när jag tänker på mig själv inne i huvudet.
Hon log och sa -Bra svar.
Vi provade massvis med implantat, och vid varje provning så ställde hon en fråga: -Om du skulle vakna imorgon och brösten var färdigläkta och klara. Skulle du vara nöjd då?
Den absolut sista storleken, utan att jag visste om det. Så svarade jag ja.
-Vilken tur för nu får du inte in mer! Och så skrattade hon :)
Vi slutade på 500 cc i vänster och 550 i höger då mina bröst var olika stora.
Själva operationsdagen så kom jag dit och var inte så nervös. Fick komma in på rummet, och sedan när narkosläkaren kom, då blev jag nervös. Jag som aldrig blivit sövd och hatar sprutor. Han var hur trevlig som helst, pratade igenom det han skulle göra och så efter en stund kom Eija, hon mätte och ritade och mätte och ritade. Sa till mig att det kommer bli svårt att göra dom EXAKT lika stora, men det kommer bli skillnad sedan innan. Pga av att jag har en liten grop i bröstbenet för vänster sida. Men hon skulle göra sitt bästa.
Narksläkaren kom on igen, nu var det dags! Men först fick jag gå in på toaletten, och sätta handen under varmvattnet. Han sa att eftersom jag var nålrädd så skulle han försöka hjälpa mig lite. Varmvattnet fick mina kärl att öppna sig, så även om jag spännde mig så skulle han kunna sticka på första försöket.
Lade mig på båren dom hade inne i operationssalen, började gråta direkt, en av sköterskorna pussade mig på kinden och smekte mig i pannan. Såhär brukar mammor göra när något hemst hänt, det brukar fungera. Och även om jag grät jätte mycket och var rädd för nålen så kändes det så tryggt att ha henne där hålla min hand och smeka mig i pannan. Efter nålen var satt så sprutade han i lite olika medel, fråga mig inte vilka. Jag bara njöt ;)
Sedan så sa han att jag skulle prova lyfta på huvudet, jag fattade inte riktigt varför men när jag gjorde det så fick jag verkligen kämpa, kändes som det vägde 100 kilo minst! :D
Sedan sa han god natt! Och jag sa god natt, sedan kom jag ihåg att jag blundade och tänkte, JAHA???!!! NU DÅ??? När ska jag somna. Sedan vaknade jag :P Hahaha!
Så till alla er som är rädd för narkosen, var inte det! Det var det allra bästa med hela operationen, trots nålen så skulle jag mer än gärna vilja bli sövd igen, så himla skönt! :D
Vaknade och kom ihåg att jag kände att det inte gjorde så ont. Sedan hade jag tydligen sagt flera gånger att jag måste ringa mamma, jag måste ringa mamma! Det var hennes födelsedag och jag hade ringt tidigt på morgonen och sjungit och grattat men hade lovat att ringa såfort jag vaknade. Vad vi pratade om, det har jag ingen aning :P Haha Sedan ringde jag min sambo, vad vi pratade om vet jag inte heller :D Enligt honom så pratade vi om allt och ingenting.
Mådde jätte illa och spydde mest hela tiden, reagerade inte bra på sömnmedelet. Ett fåtal personer blir dåliga sa sköterskan.
Fick inte behålla varken mat eller vätska på ett helt dygn. Sedan fick jag inte i mig någonting alls.
Sov över på kliniken och det är jag så glad över idag. Otroligt bra personal och jag är så glad och tacksam över allt dom gjorde för mig.
Dagen efter så fick jag på mig en läkningsbh som jag enligt Eija skulle använda väldigt länge.
Fick hämtning och hämtade ut smärtstillande och fick skjuts hem rakt ner i soffan, min sambo kom hem från jobbet på kvällen och hjälpte mig ur soffan, kunde inte ta mig upp själv om jag hade lagt mig ner.
Två dagar efter operationen kom min sambo hem från jobbet på kvällen och såg mig, vi åker in till hälsocentalen direkt!! Jag hade legat och gråtit hela dagen och inte viljat säga något till någon för jag tänkte att det är skyll mig själv att jag har ont. Mitt vänstra bröst kände som att det skulle brinna upp. Det gjorde så himla ont.
Fick träffa en läkare, låg på en brits och han frågade om jag kunde sträcka upp armarna, nej sa jag bara rakt fram, när jag gör det så trycker han upp armarna rakt upp. Ohhh vad jag började grina ännu mera då....
Sedan frågade han var det gjorde ont, pekade på vänster bröst på sidan. Då tar han tre fingrar och trycker rakt in i bröstet på sidan. Jag skrek rakt ut och min sambo ställer sig upp och säger -NU RÄCKER DET!
Efter mycket om och men skriver läkaren ut mer smärtstillande.
Sjuksköterskan kommer in och säger att alla hade hört mig skrika utanför, och att hon hade ringt sin kompis som jobbade på en klinik i Sthlm.
Eftersom jag varken ätit eller druckigt på två dagar så hade hennes väninna rekomenderat att jag skulle köpa citroner och pressa i vatten och dricka med sugrör för att få i mig lite vätska i taget, samt att slippa lyfta glaset. Sedan skulle jag köpa näringsdrycker på apoteket, hon hade kollat så att apoteket på Ica Maxi hade öppet och att dom hade drycker inne.
Hon lade även om mina kompresser och så fick jag med mig nya samt tejp hem. Denna sköterska, vilken UNDERBAR kvinna. Jag är så innerligt tacksam för all hennes hjälp och allt som hon gjorde som hon inte hade behövt. Helt fantastisk!
Näringsdryckerna och citronvattnet gjorde susen, efter en slurk av vattnet sög jag i mig hela glaset och bad om ett nytt och drack upp det med! :D SÅÅÅ GOTT!
Näringsdryckerna gjorde susen och jag drack dom och levde på det och citronvattnet i en vecka innan jag kunde börja äta igen.
Den brinnande känslan i bröstet hölls i schack med hjälp av smärtstillande och kände av den när jag skulle resa mig upp ur soffan själv. Den upphörde helt efter cirka två veckor. Då slutade jag helt med smärtstillande.
Efter en vecka så fick jag duscha för första gången. Efter mitt första återbesök. Hade bara tvättat kroppen annars med våtservetter och duschat underkroppen. Allt för att det inte ska komma vatten på kompresserna. Efter en vecka så kunde jag duscha riktigt för första gången, det var underbart! Så underbart att låta det varma vattnet stila över brösten.
I duschen tvättade jag dom aldrig med tvål. Varje morgon och kväll tvättade jag såren med sårrengöring. Det är lite uttorkande som gör att såren drar ihop sig och slutar att vätska. Tyckte det var bra.
Sedan har det gått väldigt smärtfritt därefter. Såren läkte, musklerna läkte, och idag fyra månader senare känner jag ingenting alls.
Ligger på mage, på sidan och har inga problem. Har provat att träna och även där är det inga problem. Det enda jag märker skillnad på är när man trycker ihop någonting. När man använder hela armen för att trycka någonting inåt. Typ som när du står och trycker ihop en boll. Då känner jag av bröstmusklerna. Det gör inte ont, snarare konstigt. Någonting som man inte är van vid, men kommer bli.
Mina bröst är inte 100%, dom har en aningens storleksskillnad, men tusen gånger bättre än innan och inte påtaligt. Det är en liten skillnad i höjd. Men även där tusen gånger bättre.
Super nöjd.
Det enda som jag absolut inte är nöjd med är ärren. Dom är otroligt fula och jag känner mig lite slaktad när jag tittar på dom, men på samma gång så skulle jag göra om det igen. För ärren är ingenting mot vad jag kände innan. Håller på att bleka dom nu med olja, Bio-Oil. Hoppas att det hjälper. Sedan kommer tiden att bleka dom med. Har ju trots att det känns som en evighet inte gått så lång tid.
Till alla er där ute som läser och funderar på det, läs på, läs på, skit i allt ni läst och kör på det som känns bäst. För alla kroppar är olika och alla kroppar går inte med allt.
Alla sa till mig att lägga framför, pga av alla muskelproblem. Jag tyckte bakom var snyggast så jag gjorde det, och ångrar inte en sekund.
Lycka till, kram!
Annons
Annons
Trevligt att läsa! Kul att du blev så nöjd också.
Mvh
Gud vad skönt det känns att ha läst din berättelse, nu känner jag mig lite lugnare inför min operation där i februari.
Kände du dig väl omhändertagen efter operationen? Fick du eget rum? Kunde du gå upp och gå nånting första dagen?
Kul & läsa! Jag ska till Eija om 3 veckor & både lyfta & lägga i 550 cc. Hoppas jag oxå blir nöjd = )
Ska göra ankarlyft och inlägg i Mars. Har hört att inlägg blir bra i Ockelbo men inte lyft. Stämmer det?