Jag har alltid varit nöjd med mina bröst, hade fasta, runda 75C innan barn och amning. Men efter det, så blev det två tomma och platta hängbröst som jag inte känner igen mig i. Min man tycker att jag fortfarande är fin, och tycker om mina "nya" bröst också. MEN. Jag själv trivs inte i detta, och kommer att göra lyft + förstoring. Detta är någonting som min man stöttar och förstår, eftersom det ändå är jag som ska trivas med min kropp i minst 60 år till (hoppas jag). Och då är det meningslöst att gå runt och ha ångest var gång jag ser mig själv i spegeln. Jag är inte ute efter att få större bröst, utan enbart att få tillbaks det jag trivdes med mest. Så jag tror inte att det kommer att påverka mitt sexliv negativt, då det blir närmast vad det var innan :)

Hoppas att det hjälper att få höra mina tankar och känslor.

Jag har bokat en konsultation hos Tuve nu i januari.

Jag tycker att det är DU som skall trivas och inte är det för hans skull. Tänk mer på dig själv, Han kommer älska dina bröst hur som än ser ut! Det är dig själv och hur du mår sim det handlar om.

Min sambo var faktiskt lite emot det o tyckte mina bröst var fina ändå!
Men efter att ha tänkt på detta i ca 13 år ( min äldsta tjej är 14 ) så slog jag till o gjorde en op!
Nu har det inte gått så lång tid efter op så de är mest ömma o svullna men jag tror att även han kommer bli nöjd ;)
Som sagt så är det ju du som ska vara nöjd med din egen kropp. Jag gjorde op för min egen del o ingen annans!

Jag har varit ihop med min sambo en tredjedel av mitt liv och jag har velat göra en bröstförstoring under alla de åren vilket han har vetat om. Han har alltid sagt att det bara är dumheter, att mina bröst var helt perfekta som de är och jag har lämnat tanken. Men jag kan säga så att han nästan aldrig har ägnat dem uppmärksamhet vilket jag har avfärdat som att han är en rump-kille. De har inte varit särskilt små heller men strutiga när bröstvårtorna inte var styva.
På allvar började jag fundera på en bröstförstoring i maj och han sa än en gång att han inte vill ha en silikontjej. Men när jag väl hade bestämt mig sa han att han skulle stötta mig.
Nu i efterhand är jag så väldigt glad att jag tog det beslutet. Känslan av att ha ett par fina bröst under kläderna har gett mig ett annat självförtroende. Jag sträcker på mig mer, ler mer och är gladare. Min sambo är också VÄLDIGT nöjd. Mitt nya kroppsliga självförtroende har fört oss närmare varandra och han gillar såklart också vad han ser. Brösten har fått en plats i sovrummet vilket de tidigare inte hade. ;)
Jag känner mig inte fake. Jag känner mig inte som en silikonbrud och jag tänker inte att de är falska. Jag känner mig mindre falsk än när jag hade bh som ger 2 kupor större bröst.
Man lever bara en gång och att ge sig själv den lyxen att få titta sig i spegeln och känna sig kvinnlig, sexig och åtråvärd i sina egna ögon är värt så otroligt mycket. Det är det bästa jag har gjort för mig själv!

När jag berättade att jag ska operera mig tog han det jättebra. Han har stöttat mig till 110%, följt med på konsultation, tagit ledigt från jobbet, hjälpt mig komma på frågor, erbjudit sig att ta lånet åt mig osv. Han vet att jag verkligen vill detta, och han vet att jag inte gör detta för att bli en sk. "Sillistjej", utan han vet om att jag mår dåligt över att ha hängiga bröst som skiljer 100 cc i storlek. Och det är därför jag ska operera mig, för att kunna känna mig normal och kvinnlig.