Jag tror också att JAG skulle må bättre om jag gjorde detta. Jag skäms inte över hur jag ser ut, egentligen. Däremot känner jag mig inte kvinnlig och sexig vilket förstör för MIG i intima situationer med min man. Jag vill ju kunna ta av mig kläderna o känna mig sådär sexig men jag gör inte det. Han brukar alltid fråga om jag inte kan ta av mig lite sexigt... jo tjena... för att kunna det måste jag känna mig sexig. och tro mig det är inte brist på uppmärksamhet av min man, han är en duktig man på att berätta och visa för mig hur fin han tycker att jag är.. Jag känner mig bara som en tretonåring o det är inte kvinnligt. Jag har ju genom alla dessa år försökt intala mig att jag visst är sexig och duger som jag är. Och visst duger jag men är inte livet lite för kort för att nöja sig med att bara duga? Att inte kunna njuta fullt ut för att man hela tiden på något sätt blir generad över sin överkropp? Jag stör mig inte på min mage och dess bristningar från att ha varit gravid tre gånger och haft så stor mage till min smala kropp att människor runt om kring trott att jag hade tvillingar där inne varje gång. Jag tycker att min mage är fin, syns knappt att jag varit gravid om man bortser från bristningarna som jag faktiskt tycker sitter på ställen som gör det sexigt. Bara naveln som blivit förstörd.

Har pratat om detta med honom men han förstår tyvärr inte alls varför jag vill göra detta. Han stöttar mig i mitt beslut men han kan inte förstå att jag inte tycker om mig som jag är. Och det känns nästan som att han ser det som sitt fel att han inte kan få mig att se hur fin jag är.