Hej tjejer.. Tänkte dela med mig lite om hur det gick idag när jag opererades för andra gången. Tyvärr gick det inte lika bra som jag hade velat

 

Det började bra, sköterskorna var trevliga som vanligt och vi småpratade om lite allt möjligt. Sedan kom Richard och vi pratade lite kring vad som skulle göras. Första varningstecknet kom när han berättade att han hade tänkt fyllla ut min grop. Klargjorde att ingenting skulle fyllas ut, utan knölarna skulle snarare filas ner. Han sa att han skulle göra så gott det gick men lät tveksam. Började få lite halvt panik i tystnad då vi specifikt hade pratat om att fila ner knölarna och göra om tippen under vår senaste konsultation. Nu kunde inte tippen göras om heller tydligen?  Rätt som det var skulle jag in till op-salen. En sköterska konstaterade att mitt blodtryck var väldigt högt och jag undrade tyst för mig själv "undra varför...." då jag aldrig har haft problem med det tidigare. Jag förbereddes iaf för en operation jag var osäker på men var för blyg för att säga att jag vill träffa Richard innan jag sederades för att jag var väldigt förvirrad. Jag visste ju vad vi hade kommit överens om för mindre än en månad sedan och nu verkade det som att planen hade ändrats utan att jag fått veta något? 

 

Jag vaknade flera gånger under operationen. Det gjorde jag första gången jag opererades i augusti också men det var långt ifrån samma sak den här gången. Denna gång gjorde det ont. Jag vaknade av en pulserande smärta i hela övre delen av ansiktet och jag talade om för dom hur ont det gjorde och försökte komma loss från britsen. Dom ökade väl dosen då för att jag slumrade till kort därpå men bara för att vakna av smärtan igen en stund senare. 

 

När operationen var klar följde en sköterska mig till en säng och jag minns att jag låg och grät tyst för mig själv en stund. Jag var fortfarande rätt så borta i huvudet men jag kände mig chockad, förvirrad och hade egentligen ingen aning om vad som hade hänt.

 

Just nu vet jag inte vad jag ska tycka. Vet inte hur näsan ser ut under gipset och dessutom har jag opererats med stängd teknik igen vilket oroar mig. Känns som att han hade velat se ordentligt vad han gjorde den här gången och därför kändes det inget bra när jag insåg när jag kom hem att jag minsann inte har några stygn mellan näsborrarna.

 

Jag vet inte, jag är ganska ledsen idag och jag gnäller kanske för mycket och man kanske ska ta det jag skriver med en nypa salt men det är hur jag känner just nu. Tänkte redogöra lite för hur det går med läkning och sånt vid ett sekundärt ingrepp i den här tråden, tror att några kanske är intresserade av det