Hur berättar jag om bröstförstoringen för min familj?

Om jag var du hade jag inte berättat för min mamma förrän jag hade varit på konsultation, sparat ihop pengarna och bokat en operation. Om du misstänker att hon inte kommer att vara ett stöd för dig i detta så är det bättre att ta alla vuxna beslut på egen hand utan att ha någon annan som påverkar en negativt. Jag visste att min mamma inte skulle ta min operation positivt (men vem vet, tänk om). Så jag planerade att göra just det, men när operationsdagen närmade sig bestämde jag mig för att varken berätta för mamma eller svärmor för att jag var tillräckligt nervös och orolig för att behöva ta deras negativa åsikter. Ville fokusera på mig själv och vad jag ville bara. De vet fortfande ingenting, men när de får veta det kommer jag att ha kommit så pass långt i min läkning och glädje över att jag till slut vågade att jag inte bryr mig ett dugg om vad de tycker. Förstår att det är svårt när man bor hemma, men jag skulle inte säga något innan jag var 100% säker på att det var vad jag ville. 

Jag har inte berättat för min mamma. Hon är så otroligt konservativ. Hon börja gråta när ja färga håret brunt ( var typ 25 år då!) hos frissan. Jag som va så fiiiin i ljust: Nej så jag tänker aldrig berätta något för henne. Hon har inte sett något heller nu i eftehand. Varför berätta för någon där man inte får något stöd och bara negativa vibbar? Nej jag är vuxen och tänker inte ta skit från min mamma. Bums... De man inte vet lider man inte av. Nu åker vi på semester i höst (bad) om hon ser något och kommenterar tänker jag säga som det är och varför jag inget sa. Den dagen den sorgen he he