Känns iaf. Förra fredagaen var jag iaf på mitt 8e återbesök på kliniken sen operationen för nu 5-6 veckor sen. varit dit en eller två gånger i veckan blivit omlaggd så känns snart som min familj det där:P

iaf så var jag inbokad till Calle, så det kändes skönt få lite mer kött på benen i vad som händer, vad som förävntas hända etc. Upp i stolen och klä av sig så märkte jag snabbt att han tog fram en skalpell och ungefär då slutade jag titta. Hade en stor sårskorpa som han helt sonika skar/klippte bort (jag var helt oförberedd, trodde den skulle få sitta tills den trillade av) och sa att det blir bättre så för då får det läka snabbare. Sjukskriven månaden ut iom att jag står på jobbet + jobbar med öppna livsmedel. Fick svar på lite frågor och fick bekräftat att det oftast läker fint men annars gör dom en ärrkorrigering om ett halvår. Omläggning morgon och kväll, antibiotika och vila.

Allt kändes bra, träffade killen och gick till jobbet för att meddela chefen om läget, fick skeptska blickar och skäll för att jag var sjuk men hade ju en stor famn bakom mig så känndes skönt och allt var super tills jag på kvällen gick i duschen.

Där bröt jag ihop. Såret med skorpan var sjukt mycket bättre, jag höll på att börja kräkas då jag pillade lös bandaget och hittade ett stort hål med vad som verkar vara bukhinna och liksom...bara inget! Hjärtskärat less, jag som kommer från en sjuk familj har sett både det ena och det andra och det har alltid gått bra, men dethär är min egen kropp, det är jag som inte har ett stort öppet sår utan hud, det är på MIG och jag som måste se det morgon och kväll. Tillråga på allt så varar det och blöder väldigt mycket så jag måste ibland byta kompresser flera gånger om dagen och det luktar skitilla om mig efter en timme igen:(

Försökt att åka till affären men min kropp är helt överkört fortfarande och många stunder ångrar jag mig som fan att jag gjorde dethär, vet ju att det kommer gå över men känns som att det aldrig aldrig tar slut. Vad ska man göra liksom? Försöker vara tapper och inte ge upp, men då strular jobbet, fk-papprena kommer bort, kommer inte få pengar i tid och kommer få alldeles för lite pengar med, vill bara lägga sig ner skita i allt. Och from måndag är jag särbo då killen flyttar till regementet över veckorna och min dotter är lessen för att jag inte orkar vara med henne.

La in en bild, är man känslig kasnke man ska låta bli. dethär är iaf efter att det börjat byggas upp igen så man inte ser *köttig* ut i botten. det positiva är att jag faktiskt ser förbättring dag till dag, så det händer iaf nått, även om det är äckliiiigt. bilden ger inte mycket till perspektiv, men det är iaf 7*5 cm stort.