Bröstförstoring maj 2013 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - miss08

Den 29 maj var det äntligen dags för min bröstförtstoring som jag funderat fram och tillbaka på i säkert 8 år. kl 10 skulle jag vara på kliniken men vaknade redan kl 05:30 för jag var så nervös. Passade på att dricka lite te och saft medan jag fortfarande fick, och satt sedan och tittade på nyhetsmorgon tills det var dags att åka. Var nästan inte alls nervös utan mer glad och speedad, nervositeten kom när jag hade gått av T-banan vid Gärdet och såg kliniken bakom träden. Då fattade jag att det skulle hända på riktigt. Ringde min kompis och pojkvän och sa att jag tänkte åka hem igen och strunta i allt för jag var så nervös, men de övertalade mig att det skulle gå bra, så jag gick in genom dörrarna :)

 

När jag kom till avdelningen kom en gullig sjuksköterska och tog hand om mig och visade mig till mitt rum (nr 12). Hon visade mig hur allting funkade och jag fick byta om till nattskjorta och morgonrock och jättefula tofflor! Hon sa att Paolo skulle komma strax, och bara efter ca 10 min dök han upp. Lugn, trevlig och all min nervositet försvann. Vi gick till ett annat rum och han ritade på bröstkorgen och tog lite bilder. Jag frågade när operationen skulle bli och då svarade han "tja .. om 20 min, låter det bra?" jag fick panik igen! 20 min, det är ju jättesnart! Jag frågade honom om han trodde att det skulle bli bra. "jag tror inte, jag vet att det kommer bli bra, annars skulle jag inte opererat dig" sa han :) Jag fick gå in på rummet igen och sedan kom narkosläkaren och frågade lite frågor, och nån minut senare dök narkossköterskan upp. Jättetrevliga bägge två! Narkossköterskan gav mig tabletter som jag skulle ta, och sen plötsligt var det dags att gå till op-salen. 

 

Op-salen var ren och fin, jag fick ta av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet med en varm filt över mig. Fick även "värmesockor" på benen så att jag inte skulle frysa. Narkossköterskan satte en infart i min högra arm och gav mig lite smärtstillande som jag blev helt flummig av. Sen sa hon "nu får du sova så gott" och sprutade något annat i armen. Jag frågade om jag skulle räkna ner från 10, men hann bara till 8 innan jag sov som en sten. 

 

När jag vaknade var jag helt förvirrad. Trodde inte att jag hade opererats än, och frågade när det var min tur egentligen. Hade svårt att andas och fick mer smärtstillande. När jag tittade under täcket så såg jag mina nya bröst! Äntligen! Jag hade överlevt! Kunde knappt tro att det hade gått så smidigt :) Efter en stund rullade dem in mig på mitt rum, och jag fick prova att dricka vatten och blåbärssoppa med sugrör. Mådde inte alls illa och hade knappt ont heller. Låg och somnade av och till i några timmar. Fick hjälp av en sjuksköterska när jag skulle gå på toaletten, men var mest yr. Det ömmade en del i brösten men inte den där hemska smärtan som jag hade varit rädd för. Efter några timmar kom min pojkvän och en kompis och hämtade mig och vi tog taxi hem. 

 

Nu har det gått några dagar och jag mår fortfarande förvånansvärt bra. Har kunnat vara ute och gå, träffa vänner osv. från dag 1 men är mer trött än vanligt. Nu väntar jag med spänning på att mina nya älsklingar ska läka :)

 

Kan verkligen rekommendera Akademikliniken i Sthlm och dr Paolo Montemurro. Riktigt bra bemötande, proffsiga, trevliga och helt underbara!