Hejsan allihopa! Long time no see! har säkerligen tillkommit många nya och flera av er har med all säkerhet nu era nya bröst på plats =D

Jag har hållt mig ifrån ett tag, dels för att jag inte ville påverkas av frågor, skriverier och eventuella OM hela tiden... men framförallt för att jag helt enkelt inte haft tid (vilket ni som följt min blogg märkt av)
Det är ju tyvärr så att man avlägsnar sig lite när man inte längre har några frågor eller något som förändras osv, jag kommer ihåg själv när jag hängde här hela tiden, folk droppade av förklarliga skäl av...
Därför är det än så viktigare att jag kommer tillbaka så ni får ta del av en som faktiskt egentligen inte har mer att säga! =)

Det har passerat 7 månader sedan jag låg på operationsbordet, Ni som följde mig den närmsta tiden där efter vet att det var en fruktansvärd resa utan smärtstillande och förgiftning pga knarket..

Jag var för några veckor sedan på min 6 månaders kontroll och tycker därför inte att det är mer än rätt att även ni, som varit en del av mina frågeställningar och början av processen, får ta del av även avslutet i min historia =)

Min läkning har gått helt enligt planerna utan några konstigheter som helst, jag var uppe på hästryggen igen efter 5½ vecka. Musklerna har vuxit fast perfekt och har ingen som helst påverkan av snittet. Min osteopat har hållit koll på dem i samband med mina behandlingar för ryggen och nacken och även han är supernöjd med hur min kropp hanterat påfrestningen.

Nyhetens behag har lagt sig, det känns som vanligt, jag känner mig som mig själv igen. Storleken blev som jag bad om " jag vill ha tillbaka det jag förlorat" En del har inte ens märkt att jag opererat mig.. Jag önskar stundtals att jag valt större, speciellt med kläder på... Men jag kan nu välja om jag vill framhäva dem eller ej och jag är NÖJD!

På mitt återbesök sa Oya att hon tyckte de blev perfekta (det måste vara ett bra omdöme från någon som ser flera tusentals bröst i månaden =D) att kirurgen är nöjd med sitt verk känns bra för även mig!
Hon kände igenom dem båda 2 för att provocera fram en reaktion, nån form av icke godkänd förändring. Men de flyttade sig med och vek bara undan för tryck, utan någon tillstymelse till kapselbildning eller andra åkommor..

Min rippling visste hon skulle komma. (men de ville hon så klart inte säga när jag var nybakad haha!) Den såg hon redan när hon öppnade mig och beror inte på implantatet utan att min bröstkorg redan är snittad och uppbruten 2 ggr och där efter vuxit ihop igen. Så jag har levt med min rippling hela livet. Skillnaden har varit att min dåvarande D-kupa legat ovanpå och därför inte pressat fram reaktionen som implantatet nu gör bakom.

Ärren mår super, jag har skött dem exemplariskt å om jag orkar får jag gärna fortsätta tejpa dem. mest av estetiska skäl, själv är jag itne så kinkig eftersom jag redan blivit markerad av jack the ripper flera ggr haha =P

Kontentan är att min bröstoperation gått som enligt en regelbok *peppar peppar* och det känns som att det stundtals behövs lite glada tillrop i den bittra stämningen som kan uppstå i dessa allvarliga samtalsämnen =)
Hoppas mitt inlägg fyllt någon funktion i någons hopp eller tankebanor.
Har ni frågor så tveka inte att ställa dem =)

Väl mött!

yours and only Kexet!