Bröstförstoring aug 2011 - Reformedica - Örebro Per-Erik Janson - anonym

Jaha här kommer min op berättelse. Den 15 aug var det dax, hade väntat hela sommaren på att få göra min op och nu var äntligen dagen här. Kl 7.45 skulle jag vara på kliniken och min sambo skulle köra mej dit. Skönt att op gjordes i min hemstad. När vi kom till kliniken möttes vi av en sköterska som var jätte trevlig och just då insåg jag vad som väntade mej, jag blev så nervös att jag började gråta några tårar men sköterskan var så snäll och lugnande. Hon visade mej till mitt rum och sa att jag kunde gå och duscha och ta på mej kläder dom hade plockat fram till mej. Efter det skulle jag träffa doktorn igen, han skulle ta bilder och rita på min kropp. Sen frågade han om jag hade några frågor inför op, hahaha min fråga var: Är du utvilad ;) hehe han skrattade bara och sa att det här skulle nog gå bra!! Jag blev sedan visad till op rummet och då var det dax att säga hejdå till sambon... Sen stog jag där i op rummet och kände mej så ensam å rädd, tårarna kom igen men även nu var sköterskorna så himla snälla, sa att vi jobbar med detta hela tiden, vi vet vad vi gör men vi förstår dej att du är nervös..Tror egentligen inte att jag var nervös för själva op utan för narkosen..Jag hade fått för mej att man fick narkosen som när man tog lustgas (genom mask) men dom förklarade att jag fick ett dropp med narkos och då kändes det genast såå mkt bättre. Så fick jag lägga mej på opsängen och dom småpratade med mej om allt möjligt tills den ena sköterskan sa att nu börjar vi med sömnmedel så snart kommer du känna dej härligt trött :) efter ca 30sek kände jag mej som om jag hade en redig fylla, sa det till sköterskorna och sen minns jag inget mer, vet att kl var 08.20 när jag såg klockan innan jag somnade och kl 09.50 vaknade jag upp på mitt rum..Har nåt svagt minne av att jag har hört någon säga hejhej, allt har gått jätte bra. Under tiden som jag legat å vaknat på rummet hade dom ringt min sambo så han var på plats.. När jag vaknade på rummet så var det en sköterska inne på en gång och frågade hur jag mådde, jag mådde illa och hade jävligt ont, kändes som jag inte kunde andas, hon hämtade snabbt nått som jag fick via mitt dropp och på några sekunder kändes det mkt bättre, illamåendet försvann och trycket minskade kändes det som. Sen kom min sambo in på rummet men jag ville sova mer så jag somnade och han gick iväg en stund till.. Efter 1 timma vaknade jag igen och sms:ade att han kunde komma tillbaka. Dom som jobbade där kom in till mej ofta för att kolla läget, även dr Per-Erik kom in och kände lite på bandaget och brösten och sa att op hade gått mkt bra och att allt kändes bra.. Ja sen var det mest väntan på att få åka hem, dom bjöd på smörgås och nyponsoppa, saftsoppa och kaffe eller te om man ville ha, för att man skulle piggna till. Vid kl 15.30 åkte vi hem, då efter några försök att resa sej men eftersom jag fick sån yrsel varje gång sa dom till mej att ta det lugnt och inte stressa hem, stanna hellre tills du känner att du orkar åka! Jag lade ju in 375cc bakom, är jätte nöjd än så länge men kan nog tycka att jag kunde ha valt liiite större. På kliniken har jag blivit bemött hur bra som helst, både före op under opdagen och på efterbesöken, tummen upp för reformedica i örebro!!!! Hmm det var nog allt tror jag, om nån har frågor så tveka inte att fråga!!!