Bröstförstoring aug 2014 - Citadellkliniken - Landskrona Helena Sveinsdotter - botheredbyfew

Nu tänkte jag att det var dags för mig att dela med mig av min op:berättelse. Dels för att distrahera mig från smärtan jag upplever just nu, dels för att det fortfarande ligger färskt i minnet :)

Jag skulle opereras onsdagen den 13:e augusti. Dagarna innan blev jag riktigt nervös. Mest var jag rädd för smärtan och hur jag skulle klara tiden efter op:en. 

Men dagen kom och jag gick upp tidigt (05.30 cirka) och satt i bilen 10 över 6. Dessvärre kom vi iväg lite sent, och jag var inte där förrän min exakta angivna tid (07.00). Å andra sidan var jag glad att jag inte behövde sitta och vänta i väntrummet...

...Så fort jag gick in blev jag hälsad på av receptionisten. Hon gav mig en tid för återbesök, sedan fick jag gå uppför trappan. 

Jag hann inte ens sätta mig ner i väntrummet förrän sjuksköterskan kom. Jag följde efter henne och hon visade mig mitt rum, förklarade  uppvaket och gav mig en handduk, morgonrock samt ett par strumpor och morgontofflor. 

Därefter fick jag gå in på toan och duscha med hibiscrub. Det kändes väldigt konstigt att stå där, se ner på mina bröst och veta att det var sista gången jag såg dem "som de var". Men samtidigt var det en skön känsla och jag försökte att inte tänka så mycket på det. 

När jag var klar gick jag in på mitt rum och fick svälja diverse mediciner + shotta en lugnande. Därefter skulle jag prova ut bh:ar. Det var lite strul eftersom sjuksköterskan hade svårt att hitta en som var tillräckligt liten, möjligtvis skulle vi få byta sen, sa hon. 

När sjuksköterskan gick och läkaren snart skulle vara där, blev jag oroligt för att jag skulle få vänta länge. Så jag försökte distrahera mig, tog lite kort med mobilen. Men min väntan blev inte lång alls och snart stod Helena vid dörren...

...När jag såg henne försökte jag att inte alls tänka på ingreppet. Jag låtsades mest som att det var en "vanlig" konsultation när jag gick in på hennes rum och blev fotograferad samt ritad på. 

Vi gick till en hiss och Helena frågade om jag var nervös. Ja, sa jag. Jättejättenervös eller spänd på ett positivt sätt, frågade hon då. Jag sa som det var; jag var mest nervös på det positiva sättet :) jag var inte alls så nervös faktiskt, kanske var det medicinerna men jag tror att jag i mig själv var ganska trygg vid denna tidpunkt. 

Jag sa kom in i operationssalen och möttes av två kvinnliga narkosläkare. Jag hade väntat mig ett helt team, haha, Så detta kändes bättre. Jag fick lägga mig på brisen med armarna rakt ut och fick en kanyl i armen. Småpratade lite med tjejerna och försökte att inte alls tänka på vad som försigick... jag minns två, korta sekunder, då jag blev ofantlig trött. Därefter var jag helt borta.

Det kändes som att det bara gått två sekunder till när jag vaknade till. Var dock extremt förvirrad och fick tänka efter en del innan jag insåg var jag var. Kände hur sängen snart rullades iväg, men det var mest svart för mina ögon. 

Kändes som att jag låg en evighet på mitt rum och bara sov och sov. Jag var så trött. Samtidigt kände jag en sådan oerhörd lättnad över att det var gjort och att jag inte upplevde så mycket smärta alls; bara ett tryck och svullnad. 

Sjuksköterskan hjälpte mig dricka genom ett sugrör. Jag sa att jag skulle behöva gå på toa.

Hon hjälpte mig genom att gå arm i arm och jag kände mig riktigt snurrig. Blev även illamående. Fick skynda tillbaka efter toabesöket, och sjuksköterskan ordnade så att jag fick ligga lite "nedåt" i sängen. Det hjälpte fort.

vid 3-tiden "beställde" jag in några mackor. Det var gott, men tog sin lilla tid.

Försökte fördriva tiden med tidningar, böcker och tv.

Jag sov relativt bra. Dock kommer jag ihåg att jag blev väldigt varm. Vet ej om det berodde på rummet eller mig. Hursomhelst bad jag en sjuksköterska öppna fönstret.

Mitt i natten väcks jag av en sjuksköterska, jag hörde inte riktigt vad hon sa, men det var något om att det var bäst att ta smärtstillande. Så jag svalde nån tablett.

Redan 6.30 kom frukosten. Jag hade otroligt svårt att resa mig upp men lyckades tillslut.

Fick snart reda på att kirurgen skulle komma in och se hur brösten såg ut. Därefter skulle jag kunna åka hem.

Helena tog av bh:n så jag kunde se brösten i spegeln. Sedan skulle hon visa hur man satte på den igen, men hon tyckte att jag skulle ha en mindre. Dock fanns inte mindre så en sjuksköterska fick sy till den.

Helena gav mig en kram och jag fick tillåtelse att göra mig klar för hemfärd!

men först bad jag sjuksköterskan om något som dämpade illamåendet, då jag fortfarande hade svårt att stå upp/gå omkring utan att vilja spy.  

Därefter klädde jag långsamt och försiktigt på mig. Sa hedjå till sjuksköterskan och stod plötsligt vid parkeringsplatsen igen! 👍 en lyckad operation!