Bröstförstoring aug 2018 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Jaggero

Hej på er! Jag har med nöje och stor nyfikenhet läst mångas operationsberättelser innan det var dags för min egen operation. Även om de flesta beskrev i princip samma händelseförlopp så slukade jag allt med hull och håll. Kanske är det också därför jag vill berätta om min upplevelse, för att någon annan är likadan som jag var strax innan jag gjorde min bröstförstoring. Jag bokade operationen i maj och opererades i augusti, tidigare idag. Under hela sommaren har jag varit väldigt ambivalent kring operationen och även om jag hela tiden var längtat rejält och verkligen velat göra den så har jag haft tusen olika känslor och tankar som har oroat mig. Jag vill bara berätta att det är fullt normalt, att vi är flera som har funderat högt och lågt kring operationen och inte bara känt "Yes, äntligen är det dags!". Jag har t o m känt mig 'elak' mot mina tuttar för att jag vill göra om dem... Många känslor, med andra ord. Igår kväll hade jag bytt sängkläder, lagt fram allt inför morgondagen och tog min första dubbeldusch med Descutan. Jag duschade med öronproppar för att lösningen inte skulle komma in i hörselgången - tips! Har läst att om man sover med någon ska även denna duscha med Descutan men så gjorde inte vi, något som tyvärr sabbade min nattssömn. Jag var så spänd inför morgondagen och i mellanläget mellan att vara vaken och att sova så oroade jag mig över att jag hade fått hans bakterier på mig och att det skulle sabba operationen. Vet inte hur farligt det är eftersom jag ju duschade på morgonen efter med men ändå... :) Imorse klev jag upp vid 06:55 och drack några klunkar vatten. Skulle fasta från kl 7 så jag passade på innan :) Tog min dusch, klädde på mig en ren klänning och åkte iväg till kliniken. Var på plats 45 minuter innan. När jag kom dit var jag själv och receptionisten var så trevlig. Jag hade glömt att ta med mig patientsamtycke så det skrev hon ut ett nytt till mig på plats. Jag betalade också för 3 år trygghetsgaranti, tycker det är småpengar när det handlar om en så stor operation som detta. Sedan fick jag sitta ner och vänta i några minuter innan hon bad mig följa med till omklädningsrummet. Där bytte jag om till morgonrock, tofflor och hårnät och passade på att skicka lite bilder på min fina outfit och "gamla" tuttar till min kille, haha. Usch, här var jag ruskigt nervös och undrade om jag hade gjort rätt val. Jag vill ju göra tuttarna, men jag var så rädd att något skulle bli galet. Eftersom jag också var lite tidig så fick jag sitta i ganska många minuter och begrunda mitt beslut, hehe. Efter ett tag kom en sköterska in med "pre-medicin" som jag fick svälja ner med lite vatten. Vid nio kom Patrik och hämtade mig. Vi gick in i hans rum och han fotade i olika vinklar och började sedan rita på mig. Kändes så oerhört märkligt, jag var inte alls bekväm där och då. Jag sa att jag ville ha 425 CC som bestämt och sedan fick jag sitta kvar i rummet innan Ove, narkosläkaren, kom in. Men under tiden satt jag och pillade lite på implantaten som låg på Patriks skrivbord och undrade hur i hela fridens namn jag skulle kunna få in 425 i mina tuttar... Haha. Ove kom in och frågade hur jag mådde och hur det kändes och här började jag gråta lite lätt. Det var som att all spänning släppte. Jag har haft huvudvärk typ hela veckan och varit orolig för operationen, så det var väl därför... Jag berättade att jag var orolig över att vakna upp efter narkosen och få typ panik, men han lugnade mig och sa att jag kommer ha lite sömnmedel i kroppen fortfarande och vara lugn. Det är bara cirka 5 % som blir illamående efter narkosen med, så där kändes det lättare för mig. Så gick vi in i operationssalen och jag fick lägga mig på britsen med morgonrocken över mig. Patrik kom in, tittade knappt på mig, sjuksköterska Eva sa hej och Ove började förbereda nålar. Här var jag väldigt obekväm, hade föredragit om alla hade varit lite lugnare och försäkrat mig om att det kommer gå bra. Men som någon i detta forum skrev; det kanske krävs att man är lite "kylig" för att kunna skära i folk, haha... Ove berättade hur det kommer att gå till med narkosen och det tog ett par sekunder innan jag somnade in. Har varit sövd tidigare men denna gång tog det längre tid, jag kände mig rätt full innan jag slöt ögonen hehe. När jag vaknade låg jag på uppvaket och min första tanke, som jag också yttrade högt, var "Jag trodde jag låg på en solstol!" - det var nämligen en ventil ovanför min säng som lät lite grann och jag måste ha drömt om resan jag var på i somras där det blåste något oerhört, haha. Men känslan? Jag var lugn, GLAD, kände mig väldigt stolt över att jag vågade. Jag tyckte det kändes som en rejäl träningsvärk i brösten, framförallt uppepå brösten och mellan dem. Som ett "M" typ. Men jag hade inga problem att röra armarna. Visst, lite stel kanske men absolut inte så farligt som jag trodde! Klockan var 9:50 när jag vaknade förresten. En glad sköterska berättade att allt hade gått bra och frågade om jag mådde illa. Inte alls. Var så nöjd där jag låg med ett duntäcke över mig och mina nya tuttar, haha. Jag låg och vilade ett tag, fick min mobil och meddelade nära och kära att det gått bra. Såg ner på tuttarna och kände "YES de är inga bomber!" - något jag också varit orolig över. Efter ett tag fick jag en bricka med frukost, var lite rädd över att jag skulle må illa men det gick bra så länge jag åt långsamt. Sedan låg jag och vilade i någon timme eller så. Det var hela tiden sköterskor i omlopp, så det kändes skönt att det bara var att ropa lite så kom det någon. Sedan låg jag och vilade mestadels av tiden, fick hjälp att gå på toaletten då jag var rejält vinglig. Hade ganska låg puls och lågt blodtryck så först ville de ge medicin som skulle höja pulsen (lite hjärtklappning) men när jag berättade att jag också ska ta blodtryckssprutor så behövdes det inte (av någon anledning). Jag låg kvar ett tag och vilade, det var så skönt att inte känna sig stressad. Fick en extra morfintablett 12:30 då jag började få lite ont efter ett tag. Vid 13:20 kom min kille och hämtade mig, då kunde jag gå utan problem och var väldigt glad. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här bra, är så himla glad och lättad! Har tagit en "vid behov"-morfintablett och ska göra det om några timmar igen. Planerar att ha ett jämnt flöde av smärtstillande medel de första dagarna, sedan trappa ner. Finns ingen anledning att ha ont om jag inte måste, så resonerar jag :) Tuttarna då? Ja, de är rejält svullna och hårda - haha. Men de ser SÅ fina ut. Är så jävla glad över att jag vågade göra detta. Ligger i sängen med massor av kuddar i ryggen och har kompressionsstrumpor på mig med. Ska försöka gå en liten promenad senare ikväll, typ en kvart eller så. Hoppas natten går bra med, men jag tror det. Har ni några frågor så PM:a mig bara! :)