Bröstförstoring jul 2014 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Bärry85

Min resa började med en konsultation på akademikliniken. Jag hade funderat på att förstora brösten sedan de helt och hållet försvann efter två barn. Jag hade svårt att hitta bh då alla bh:ar åkte upp över bysten när jag lyfte upp armarna då det inte fanns något som höll ber bh:n. Att hitta en bikini som inte glipade när jag böjde mig framåt var ett skämt. Nu hade jag äntligen bestämt mig för att jag tyckte att det var värt att lägga pengar på en operation. När jag gick på konsultation på akademikliniken var jag inte alls påläst men jag hade bestämt mig för att jag ville ha anatomiska implantat då jag ville ja naturligt resultat. Jag sa detta till sköterskan och hon berättade då bara om anatomiska implantat. Jag var rätt nöjd med de implantat vi kom fram till men kände mig inte helt nöjd med bemötandet. Efter att ha läst mycket bra berättelser om Patrik höijer på laser & estetik så bokade jag en konsultation där. Då hade jag hunnit läsa på en hel del och tittat på bilder och hade lite bättre koll på hur jag ville ha det. De flesta av de bilder jag fastnade för visade sig vara runda implantat så nu var jag öppen även för detta. Min man och min mamma följde med på konsultation och wow vilket bemötande!! Patrik berättade om samtliga implantat, risker, mina förutsättningar m.m. Efter att ha berättat om mina önskemål sa Patrik att han trodde att runda implantat skulle bli bäst. Så det fick bli allergan responsive. När det kom till storlek sa jag att jag ville att det skulle se proportionerligt ut till min kropp och hellre lite för små än för stora. Jag provade ut inlägg i bh tills jag var nöjd och fick se 3D bilderna. Sen fick jag veta vilken storlek det var på de implantat jag provat i bh och sett på 3D bilderna- 415cc!!?? Oj, det lät stort!! När jag hade tittat på bilder innan tänkte jag att ca 380cc kunde tänkas bli bra. Patrik förklarade att jag har ganska bred bröstbredd (13cm) och rätt breda axlar och höfter. Om jag skulle välja 380 så skulle det också funka och det skulle inte vara så stor skillnad förutom formen så 415 fick det bli! Så till op-dagen! Dagen innan op kunde jag inte tänka på annat, jag var så nervös inför narkosen. Natten blev lång och jag ville bara få det överstökat, kändes som att jag skulle svimma av nervositet. På morgonen åkte jag och lämnade barnen, kramade dem länge och sa att jag älskade dem. Jag var så orolig för narkosen och var inte alls säker på att jag skulle vakna upp även om man hör att det är en baggis! Jag började ifrågasätta mitt val och funderade på om det var så smart att som jag kände det då- riskera livet för en estetisk operation. Jag kunde inte sluta tänka på barnen men visste att jag ändå skulle genomföra detta. Nu ville jag bara åka och få det gjort!! Väl framme på kliniken blev jag och min man mottagna av en supergullig sköterska, vi fick gå till omklädningsrummet där jag fick byta om. Sen fick vi vänta i en halvtimme, en halvtimme som kändes som en evighet. Jag blev bara mer och mer nervös ju längre tiden gick och jag blev orolig för att jag skulle bli så nervös att jag skulle hinna ångra mig. Jag var inte ett dugg nervös för smärtan eller resultatet. Jag tänkte knappt på att jag skulle operera brösten, bara att jag skulle sövas. Sen kom Patrik och då gick det undan. Han ritade på mig och sen kom Ove- min räddare i min narkosrädsla!! Ove, narkosläkaren satte sig vid mig och frågade hur det kändes, jag sa bara att jag var nervös men att det var lugnt, jag kände att ju mer jag pratar om hur nervös jag är desto värre blir det, dessutom ville jag bara få det gjort! Ove tittade på mig och sa med den mest övertygande rösten: det här kommer inte vara några som helst problem, det kommer gå jättebra. Han daltade inte med mig utan sa det så självklart att även jag för första gången kände att det faktiskt kommer gå bra. Han förklarade vad jag skulle få för preparat innan jag fick lugnande tabletter. Sen sa jag hejdå till min man och gick in i op-salen. Även här var Ove en ängel! Allt gick så fort så oron hann inte riktigt infinna sig, precis som jag ville ha det. Jag tog av mig morgonrocken, hoppade upp på britsen och fick varma täcken över mig samtidigt som Ove satte en nål i min arm. Han sprutade in något och förklarade att det var mot illamående. Sen fick jag en mask över näsa och mun, i samma stund sprutade han in narkosmedlet och så sa han: nu kommer du känna dig trött- jag kände mig inte ett dugg trött och tänkte att jag måste tåla narkosen väldigt bra......... Sen vaknade jag med ett par bröst!! Jag har ett vagt minne av att jag vaknade till och var förvirrad, det första jag hade mumlat var: jag måste ringa min mamma nu, hon är jätteorolig. Sen har jag nåt minne av att jag var lite arg och sa: men, jag fick inte räkna till 10 när jag sövdes, det ska man göra, det har jag sett på tv!! Ja, jag tror nog att jag betedde mig ganska lustigt där i början av uppvaknandet. När jag vaknade till på riktigt kände jag mig lite groggy men fick ganska snabbt ringa min mamma och min man. Det tog ett tag innan jag kom på att jag vid det här laget måste ha fått ett par bröst så jag tog min hand på mitt ena bröst och fick en chock!! Herregud vad stort!!! Jag hade inte ett dugg ont men jag besvärades av en tryckkänsla över bröstet som gjorde det tungt att andas. Plötsligt kände jag mig rätt klar i huvudet och bad om att få gå och kissa. Sen fick jag något att äta. Sköterskan fick en mindre chock när han kom in ca 4 minuter efter att ha ställt brickan med mat på mitt bord- den var tom!! Jag hade tryckt i mig två smörgåsar med ost och skinka (jag äter aldrig ost på smörgås annars), en kaka och en kexchoklad. Han stannade upp, tittade på brickan och sen på mig: oj, här var det en som var hungrig! :) han la en spypåse intill mig och trodde väl att jag skulle få ångra att jag vräkt i mig allt i den hastigheten. Jag har inte mått ett dugg illa sedan operationen. Vid halv tre frågade jag om jag kunde ringa min skjuts och det gick bra, vi skulle bara titta på brösten först och jag skulle få lite info. Jag gick med en sköterska till ett annat rum för att titta på skapelsen. Jag drog en lättnadens suck när jag såg att de inte alls såg så där gigantiska ut som de kändes! Jag var väldigt nöjd med resultatet, jag vet ju att de kommer ändras en hel del men jag tyckte mig kunna se att det kommer blir riktigt bra! Sen fick jag åka hem. I bilen på väg hem kände jag att de började göra ont men jag hade ingen känsel i själva brösten utan det var trycket över bröstkorgen som gjorde ont så när jag kom hem tog jag smärtstillande och då kändes det mycket bättre. Det var min inte så korta operationsberättelse, hoppas att någon orkar läsa den:)