Bröstförstoring med implantat okt 25 - Victoriakliniken Jessica Gahm

Som nog de flesta ägnade jag mycket tid på internet och gjorde research i alla olika alternativ, kollade på en miljon före-efter-bilder och försökte bilda mig en uppfattning om vad som kunde passa just mig. Min egen visualisering var lite oklar men jag tänkte "naturligt, som om jag vore född med dem fast haft lite extra tur" och samtidigt "större bystmått än midjemått", vilket egentligen var lite motsägelsefullt då jag har ett lite större midjemått än jag borde och "naturligt" skulle inte räcka... 😅 Jag var på konsultationer hos 3 kirurger och kliniker under vintern och våren, Pehr Sommar hos Nordiska kändes trygg, seriös, lyhör och jag kände hans förslag om strukturerade anatomiska ca 350 ml ovan muskeln lät bra. Men när jag träffade Jessica Gahm på Victoriakliniken sa det verkligen klick, jag kände snabbt att detta var kirurgen och kliniken för mig. Jessica tillförde jättebra perspektiv runt form och storlek i relation till just min kroppsform och fick mig fundera en gång till runt min målbild. Efter en simulering, mera googlande och ännu en runda med Jessica bestämde jag mig till slut för runda textuerade placerade ovan muskeln, breda nog att ge ett runt, kurvigt intryck i kontrast till min lite kantiga överkropp, tillräckligt med volym och fyllnadsgrad till att ge det put jag önskade mig men inte så hög projektion att jag skulle bli "framtung". Vi diskuterade riskerna med moderna texturerade och jag kände mig bekväm med dem, det är numera mycket låg risk. Fördelen vid att de ligger stadigare på plats och att jag kan gå utan BH ibland om jag vill är ju stor. I veckorna innan operationen följde jag instruktionerna om förberedelser inkl kostråd. Kvällen innan den stora dagen descutantvättning, rena lakan, packade lite hörlurar, en bok, extra trosor, tandborste etc. och la fram rena jeans, en t-shirt och mysiga kashmirtröjan som är lätt dra på sig. Tidig måndagsmorgon ny descutantvätt, lätt hårstyling, en kopp grönt te utan mjölk och iväg i bilen. Jag bor en bit bort så kommunalt var inte en möjlighet och taxi skulle bli dyrt. Jag hade tackat ja till erbjudandet om övernattning på kliniken, det kändes mycket trygt och dessutom eftersom jag körde framförplacering så var ingreppet såpass enkelt att jag skulle kunna klara mig utan smärtstillande på morgonen och köra hem själv. (Plan B var att låta bilen stå kvar och ta en taxi.) Parkerade utanför och fick som vanligt brottas med parkeringsapparna en stund innan jag klev in, några minuter försenad.

Jag blev direkt välkomnad in av personal i mottagningen och blev visad till mitt rum, ett underbart litet hotellrum med fönster mot parkeringen och vattnet. Jag bytte om till klinikens kläder och sen bar det upp till "uppvakningen" där jag blev visad min plats och fick krypa ner i min säng. Platsen hade tygskynken runt om och man kunde ju höra samtalen som fördes bredvid men det var en mycket lugn och trygg stämning. Jag hade tagit med min bok och låg och läste medan jag väntade och efter ett tag var det min tur att träffa Jessica för att rita upp och fotograferas. Där var även Dr. Marie Jaeger som assisterade, hon gav också ett mycket professionellt och lugnande intryck och hade dessutom ett sprudlande, härligt sätt som fick hela upplevelsen att om möjligt kännas ännu tryggare och blåste bort den lilla nervositet jag hade. Vi hade lite diskussioner om blodförtunnande eller ej eftersom mina föräldrar både haft mindre blodproppar. Sen bar det ner på rummet igen, då min operationstid var satt till eftermiddagen. Jag fick kaffe, äppeljos och yoghurt till min glada överraskning, utan någon frukost alls skulle jag nog blitt mycket hungrig under dagen... Tidig eftermiddag var det dags åka upp igen. Nu lades det in kanyl och dropp och jag fick smärtstillande. Efter ett tag gick blev jag ledd in i operationsrummet och fick klä av mig och lägga mig på operationsbordet. Narkosläkaren gjorde sitt och sen *poff* låg jag på uppvakningen igen och en av personalen var där direkt. Jag kände igen var jag var direkt och hade blivit förberedd på att det skulle upplevas så, och att det skulle kännas ett tryck över bröstet och någon grad av smärta som personalen skulle ta hand om. "Någon grad av smärta" var i mitt fall ganska mycket upplevde jag, personalen påminde om att smärtan gjorde att jag spände mig och spänningen ökte smärtan så hon påminde mig att fokusera på att andas och försöka slappna av. Hon höll mig i handen och lugnade mig. Efter ett tag slog smärtlindringen in och det började kännas bättre. Jag fick ligga kvar vad som kändes ett bra tag tills det var dags åka ner till rummet igen. Jag var ganska yr och minns inte alla detaljer men ner kom jag med personal som stödde och bar mina saker och mina mediciner. Jag piggnade snabbt till mig sen och när jag fick min middag serverad hade jag god aptit. Jag låg en stund och chattade med vänner som undrade hur det gick, tittade lite på en serie och sov som en stock under natten sen. Personalen tittade in då och då hela tiden och då jag ringde en gång för att få hjälp med sängen kom de mycket snabbt. Mitt blodtryck har legat lite högt under några år men under gränsen för att behandlas. Men efter uppvakningen hade jag rätt så högt blodtryck, så de kollade det flera gånger innan jag fick åka ner. Jag anar det var stressen och smärtan som drog igång det. På kvällen hade det lugnat sig igen men läkarna hade ändå bestämt att ge blodförtunnande för att vara på den säkra sidan, så jag fick en uppsättning sprutor att ta en varje kväll i en vecka. Jag låg i sängen och kände efter -- äntligen hade jag bröst! Sprängsvullna och hårda bakom operations-BHn, de kändes enorma men bakom kläderna såg de alldeles rätt storlek ut. Och precis rätt kurvighet 🩷 På morgonen vaknade jag av mig själv och fick frukost på sängen som jag intog i lugn och ro efter en enkel morgontoilette. Personalen kollade att allt stod bra till och pratade igenom medicineringen. Dr. Marie Jaeger kom förbi och pratade en stund och kollade att jag var redo åka hem. I lugn och ro packade jag ihop mig och checkade ut. Jag köpte med en extra operations-BH i receptionen, känns som ett ombyte kan vara bra och jag har ju inget eget som passar längre 😊 Jag kände mig fantastiskt ompysslad under hela besöket. Personalen var mycket vänlig och rutinerad och omhändertagande hela tiden. Det var skönt åka hem förstås men också lite vemodigt, hade jag kunnat så hade jag stannat och gett all denna fantastiska personal en stor kram var!

Det har nu gått bara en vecka och återhämtningen har gått jämt framåt. Har känt mig lite mörbultat under veckan och även om jag jobbat ett par dagar hemifrån har det varit skönt kunna varva med vila. Har gått bra skrota runt hemma och även lite försiktiga promenader. Dag 4 en begravning, dag 5 en 7 km skogspromenad och det var skönt men kanske lite i överkant. Dag 7 en full dag på kontoret men lite lugnt tempo. Har inte behövd de stärka smärtstillande men kört alvedon, ipren och Gabapentin (mot smärta i styngnen) fast trappade ner efter ca 5 dagar. Sticker lite i styngnen fortfarande men hanterbart. Jag la i 440 ml från mina A-kupor och huden har varit ganska spänd, fast nu verkar svullnaden passerat toppen och det känns bättre. Psykologiskt är det också en process! Allra först var det obehaget som dominerade men sen kom insikten att nu hade det ju faktiskt hänt, jag hade fått brösten jag önskat mig så länge. Samtidig ser de fortfarande rätt monstruösa ut 😂 - jättesvullna, stenhårda, höga, plåstrade operationssår och massa blåmärken runt om -- de kändes lite som främlingar i början. Jessica hade turligt nog förvarnat om detta och att det tar månader innan de hittat hem riktigt. Men nu börjar vi bli vänner brösten och jag, jag kan känna att de är mina och kan se att de kommer bli fantastiskt vackra när de mognar till sig. 🩷

Gör det mysigt. Ta med en god bok, förbered lite skön musik i bekväma lurar. Ta med lite ansiktsvård, skönt på kvällen och morgonen, och förstås tandborste och tandkräm och ett par rena trosor. Jag hade med en läsplatta så jag kunde titta på en serie på kvällen, det var lagom då jag var lite för omtumlad för bok. Om du är lite senior som mig och osäker på ditt blodtryck så kolla upp det innan, gärna be din husläkare reda ut det ordentligt med t.ex. ett belastningstest. Det är viktigt för kirurgerna att veta detta för att kunna förbereda ordentligt. I mitt fall hade jag mätt det på en läkar undersäkning några år tidigare samt mätt några gånger hemma under vila, och berättat för kliniken, som sant var, att jag inte var diagnostiserat med högt blodtryck. Men även om jag alltså låg under gränsen för diagnos och behandling så drog det iväg rejält efter operationen. Så var på den säkra sidan och kolla upp det ordentligt innan, för din egen säkerhets skull.