Bröstförstoring okt 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Carl-Johan "Calle" Gustafson - anonym

Igår, måndags, så väcktes jag av klockan som ringde 06.15. Hoppade in i duschen med Mr Descutan och tvättade hela kroppen (men inte håret).

Ställde fram väskan framför dörren, pussade Tomas hejdå och hoppade in i den väntande taxibilen.

Kom fram till Proforma vid 08.00, 15 min efter bestämd tid, men det gjorde inget. Fick fylla i hälsoformuläret en gång till (var ju inte så länge sen jag var där på konsultation, den 22 september), och sedan visade Frida mig till mitt rum. Fick rum nummer 3. Frida sa att "du ser ovanligt lugn ut, mår du bra?" Och jag sa:"Ja jag känner mig fullkomligt överlugn, jättekonstigt."

Var den första ut att opas den dagen så jag såg inga andra än narkosteamet och sköterskorna.

Fick byta om, till bara morgonrock, trosorma fick jag behålla, och medans jag stod o bytte om så poppade narkosläkaren in. Skitsöt äldre man på ca 55-60 år. Han frågade om jag var allergisk mot narkos eller liknande men det sa jag att jag inte var.

Satt på min säng ett tag, sedan la jag mig ner för jag var riktigt trött, somnade inte förrän vid 02.00 sändagsnatten plus att klockan bara var strax efter 8.

Vid 08.20 kom Calle in, kramade mig o frågade hur det var. Jag sa "det är fint, själv då?" Då skrattade han o sa "du ser så himla lugn ut, vad skönt, dom flesta som är lugna på konsultationen brukar vara nervvrak på op-dagen, eller tvärtom, men du har ju varit lugn båda gångerna." "Jajo", sa jag. "Men nu när du ska rita på mig lär jag ju flippa ur".

Sen ritade han lite, mätte o så. Och så frågade Calle: "HAr du några funderingar eller frågor? Det är 450 du vill ha?"
"Nee, jag har nog inga frågor o aa vi kör på 450."

Så sa han "Ok, coolt, snart kommer narkos o tar hand om dig, så natti natti vi ses om några timmar" o så gick han.

La mig ner igen men hann inte ligga ner i mer än några minuter för sen kom en sköterska o så fick jag ta 4-5 olika tabletter.

Sen kom narkosläkaren o sa att jag skulle följa efter honom. Fick sätta på mig en grön jättesexig mössa :)

Vi gick in till operationsrummet, och jag blev ombedd att lägga mig som Jesus ungefär där på operationsbordet. När narkosläkaren sa att han skulle sätta in nålen sa jag "uuuusch  nu är jag rädd för jag hatar nålar" men då sa både han o sköterskan att det inte var någon fara och att det kanske kunde kännas lite. Han försökte hitta en blodåder i armvecket på mig men det gjorde han inte, så han bad mig krampa o släppa lite med knytnäven.  Jag tyckte det var jätteotäckt när han satte nålen/kanylen i handen på mig o så sa jag :" nää usch jag vill inte det här nu går jag hem" o då sa han: Nämen dina tuttar då?" Då sa jag:"Nej usch jag vill hem. Eller jo, lägg i dom bara sen vill jag hem" :)
Sen fick jag syrgas, o så kom Calle o dom skrattade lite för att jag kollade så argt på narkosläkaren för kanylen han satte i :)
Sen sa narkosläkaren:"Nu kommer det göra lite ont i armen" o jaa fan vad ont det gjorde när han sprutade i sömnmedlet. Sen sa jag :" Nu gör det ont i hela kroppen, känner smärta men ändå ingenting". Då sa Calle:" Nu gumman tror jag du börjar bli lite groggy för du sluddrar lite". "Åhnej jag schluddrars slinte" sa jag o somnade :)

Vaknade i mitt rum när Jaqueline, min rumskamrat "Lädertutten" haha kom inrullandes efter hennes operation. Hade inte ont eller nåt, var bara groggy. Sen rann tårarna, vet inte varför men dom bara kom. Var så ledsen över att Tomas inte fanns där..
Sensomnade jag igen, sen vaknade jag, hade ont, sov, vakna, sov vakna sov vakna. Åt en macka (vet inte hur jag fick i mig den), drack cola, åt kakor, åt pasta med kycklingfilé, drack cola, fick tabletter.. Sedan vid 17tiden var jag klar nog i huvudet att kunna ta upp telefonen o svara på alla sms jag fått. Var fortfarande så groggy, så när jag skrev till Tomas svarade han"Hehe lilla gumman ser att du är groggy du kan ju inte ens stava rätt :)"

Somnade igen.. Sen blev jag såå förkyld av syrgasen, att jag hade värsta nysningen på gång.. Sa det till Jaqueline o hennes kille, dom började skratta o sen kom nysningen. Aaaotch! Kändes som implantaten skulle flyga ur haha.

Sen hade jag ont från o till under hela kvällen o natten. Kände mig inte så himla kaxig då alltså.

Under natten så vaknade jag prick kl 01.00, 02.00, 03.00, 04.00, 05.00, 06.00 och 07.10 o då fick vi frukost av Imige, iraniern. HAde då riktigt ont. Kände mig så ynklig. Usch. Men sa hela tiden "vill man bli fin får man lida pin". Jag och Jaqueline mötte en tjej som jag mötte under natten i korridoren när jag grät som värst, o hon såg så jäääkla pigg ut. Hon hade lagt i 650, men hade 400 sen innan, så kanske var det för att hon gjort förut för hon hade bara lite ont i bröstvecken. Bitch tänkte jag ;)

Sen ville jag bara lägga mig ner o vila men Jaqueline sa nej sätt dig upp, vi ska snart gå iaf.

Sen kom Calle, han sa att det hade gått skitbra för oss båda under operation, ingen blödde eller så. Så sa jag:" men Calle, dom är ju jättesmå". Då sa han :" Haha va, jag trodde du skulle tycka dom var megastora".

Sen fick vi hjälp av imige att sätta på sportbehån o så, fick ta smärtstillande igen, drack lite mer cola, började sakta men säkert packa ihop min väska. TIPS: Ta ej med saker, typ överhuvudtaget. Fan de enda ni behöver är telefonen egentligen.

Frida hjälpte mig med mina väskor till taxibilen, gick över vägen till Apoteket, o där stod en tjej i en Onepiece dräkt som pratade i telefon o hon sa:"OCh här är en till som opererats" o så log hon. Jag kunde knappt le av smärtan, men vi pratade ett tag. Hon var stört pigg, hon sa till o me, "fan man kanske skulle iväg till Maxi o handla". Aaah tänkte jag, jag vill bara hem. Fick inte upp dörren till Apoteket så en tjej öppnade, Fick knappt upp kortet ur Mulberry portmonnän.. Honpå Apoteket sa:"Gumman vill du ta en smärtstillande nu, jag hämtar ett glas vatten" (skitgullig) men jag sa nej tack. Fan ska försöka ta de easy med tabletterna.

Taxichauffören hjälpte mig in i bilen, Frida packade in väskorna i bilen, chauffören knäppte bältet och sa "Stackars lilla flicka".

När vi åkte hade jag så jäkla ont, satt o grimaserade hela tiden. Han sa." har du opererat dig?" Ja sa jag, men det är INTE synd om mig, jag opererade mig frivilligt o vill man bli fin får man lida pin, men ont, det gör det" sa jag o fick fram ett leende.

Väl utanför Tomas lägenhet så hjälpte chauffören mig att knäppa upp bältet, han hjälpte mig ur bilen, samt bar upp mina väskor, höll upp dörren etc etc o packade in mig i hissen. Tomas hade stältl upp dörren så den var öppen, släpade väskan o släppte den precis innanför dörren, o hasade långsamt ner i soffan. Och här har jag legat sen kl 10.30. Kommer fan inte upp. Ringde upp Tomas när han smsade, o jag sa"Jag kommer inte uupp.." Han skrattade o jag började också skratta :)

Ja gott folk, det var min story. 450CC på mig blev inte så stort, men slutresultatet får vi väl alla se om ett tag :)