BIA-ALCL: Vad du med bröstimplantat behöver veta om denna cancerform

När man överväger (eller redan har) bröstimplantat är det naturligt att man vill vara välinformerad om eventuella risker. Ett ämne som ofta debatteras, och ibland skapar oro, är BIA-ALCL, en ovanlig cancerform som uppstår enbart hos patienter med texturerade bröstimplantat och som på senare år fått många att välja bröstimplantat med slät yta, oavsett andra för- och nackdelar. (Just dem diskuteras inte i denna artikel).
Syftet med denna artikel är att ge en saklig och evidensbaserad sammanställning av vad BIA-ALCL är, hur vanligt det är och vad du ska vara uppmärksam på.

Vad är BIA-ALCL?

BIA-ALCL står för Breast Implant-Associated Anaplastic Large Cell Lymphoma (bröstimplantatassocierat anaplastiskt storcellslymfom). Trots att sjukdomen uppstår i bröstet är det inte en form av bröstcancer. Det är istället en ovanlig form av lymfom, vilket är en cancer i immunsystemet.
Sjukdomen uppstår i den ärrvävnad (kapseln) som kroppens immunförsvar naturligt bildar runt alla bröstimplantat, eller i vätskan som kan ansamlas innanför denna kapsel. Om sjukdomen upptäcks i tid är den i de allra flesta fall mycket behandlingsbar och har en utmärkt prognos.

Vilka är symtomen?

Kvinnor med BIA-ALCL rapporterar ofta att de upplever en påtaglig och spontan svullnad i ena bröstet. Sjukdomen i sig uppkommer sällan direkt efter operationen, utan framträder vanligtvis mellan 3 och 14 år efter att implantaten sattes in (med ett genomsnitt på cirka 8 till 10 år).
Även om sjukdomen visar sig många år efter operationen, så sker själva svullnaden i regel snabbt – ofta på bara några dagar eller veckor. Detta kallas för ett sent serom och innebär att kroppsvätska plötsligt samlas i en ficka kring implantatet (mellan implantatet och kapseln). Denna svullnad uppstår oftast "från ingenstans", utan att bröstet har utsatts för ett slag eller trauma.

Mindre vanliga symtom inkluderar:

• En förhårdnad eller en kännbar knöl i bröstet eller i armhålan.
• Rodnad över bröstet eller hudutslag.
• Smärta.
• En sen och kraftig kapselkontraktur (när ärrvävnaden runt implantatet drar ihop sig och gör bröstet hårt och deformerat). Patienter som rapporterar kapselkontraktur bör veta att detta i sig är en vanlig komplikation, men det kan i mycket sällsynta fall vara det första tecknet på BIA-ALCL.

Vad mer kan symtomen bero på?

Att bröstet plötsligt svullnar eller att du känner en knöl betyder inte per automatik att det rör sig om lymfom. Ofta beror det på ofarliga (benigna) tillstånd, men det kan också vara tecken på annan allvarlig sjukdom. Några av de diagnoser som läkarna alltid överväger och utesluter vid dessa symtom är:

• Vanlig bröstcancer (vilket är betydligt vanligare än BIA-ALCL).
• En vanlig ofarlig infektion eller blödning.
• Fysiskt trauma (ett slag mot bröstet).
• Bristning av själva implantatet.
• Kapselbildning eller ofarliga cystor i den egna bröstvävnaden.

Hur vanligt är det? (Statistik och perspektiv)

För att förstå risken är det hjälpsamt att sätta siffrorna i perspektiv. Att få vanlig bröstcancer är tyvärr relativt vanligt i samhället i stort; ungefär en av tio kvinnor (10 %) i Sverige riskerar att få bröstcancer under sin livstid, vilket motsvarar över 8 500 nya fall årligen. Denna statistik tar ingen hänsyn till om man har implantat.
BIA-ALCL är däremot mycket sällsynt. Siffrorna i den medicinska litteraturen varierar beroende på vilken data som analyseras, men den uppskattade livstidsrisken att drabbas (om man har texturerade implantat) ligger mellan 1 på 2 207 till 1 på 86 029. Vissa studier anger risken till mellan 1:300 och 1:30 000 för kvinnor med texturerade implantat. I Sverige har sjukdomen hittills drabbat ett fåtal individer, och tillståndet räknas som extremt ovanligt.
Som en jämförelse brukar plastikkirurger förklara att risken för en vanlig kapselkontraktur är ungefär 100 till 3000 gånger högre än risken för BIA-ALCL. Detta bör man också ha med sig när man väljer implantat, tillsammans med andra för- och nackdelar.

Vilka är riskfaktorerna?

Den absolut största riskfaktorn är ytan på implantatet.

• Texturerade implantat: Alla bekräftade fall i världen av BIA-ALCL har inträffat hos patienter som har, eller tidigare har haft, implantat med en texturerad (skrovlig/sträv) yta. Särskilt implantat med kraftig texturering innebär en förhöjd risk.
• Släta implantat: Hittills har det inte funnits något vetenskapligt bekräftat fall av BIA-ALCL hos patienter som enbart har haft släta implantat under hela sin livstid.

Vad beror BIA-ALCL på? (Fakta vs. Teorier)

När det gäller exakt varför sjukdomen uppstår är forskarvärlden ännu inte helt överens, och det är viktigt att skilja på vad vi vet och vad som är teorier:

• Bevisat: Det finns ett säkerställt samband mellan texturerade bröstimplantat och utvecklingen av BIA-ALCL. Man vet också att sjukdomen drivs av en specifik signalväg i cellerna som har muterat och driver cancern.

• Teorier kring hur det startar: Forskarna tror att sjukdomen är multifaktoriell – att flera saker måste ske samtidigt under lång tid. De ledande teorierna handlar om.

  1. Bakteriell biofilm och "dolda" infektioner: Detta är i dagsläget den kanske mest diskuterade teorin. Man tror att en liten mängd bakterier fäster på implantatet i samband med operationen. Eftersom den sträva ytan är stor trivs bakterierna där och kapslar in sig i en så kallad biofilm. I denna biofilm kan bakterierna ligga vilande i många år utan att du märker av dem. Kroppens immunförsvar känner dock av inkräktarna och försöker i åratal bekämpa dem, vilket skapar en osynlig, kronisk inflammation i bröstet. Till slut överstimuleras de vita blodkropparna (T-cellerna) av denna eviga dragkamp, vilket hos vissa genetiskt sårbara individer kan få dem att omvandlas till cancerceller. Detta förklarar också varför en vanlig ofarlig infektion eller vätskeansamling (serom) plötsligt kan blossa upp 8–10 år efter en operation.

  2. Mekanisk friktion: En annan teori är att det inte nödvändigtvis är bakterier som är grundorsaken, utan att den texturerade (sträva) ytan hela tiden skaver mot ärrkapseln när du rör dig. Detta mekaniska slitage skapar i sig självt en kronisk inflammation som på sikt kan trigga sjukdomen.

  3. Genetik: Mycket tyder på att kvinnor som drabbas har en viss medfödd genetisk sårbarhet (exempelvis specifika mutationer) som gör att just deras kropp reagerar på det främmande materialet eller inflammationen på detta extrema sätt över tid.

Vad ska du göra om du misstänker BIA-ALCL?

Om du får en oförklarlig och plötslig svullnad eller knöl i bröstet mer än ett år efter din operation – få inte panik, men ta det på allvar. Oavsett om det är BIA-ALCL, vanlig bröstcancer eller en ofarlig reaktion, ska det undersökas.

• Kontakta vården: Hör av dig till plastikkirurgen som opererade dig, en bröstmottagning eller din vårdcentral. Enligt de svenska riktlinjerna ska sena serom och knölar alltid utredas.

• Utredning: Bröstet undersöks oftast med ultraljud för att se om det finns vätska. Finns det vätska drar läkaren ut lite av denna med en nål (punktion/aspiration). Vätskan skickas sedan för analys där man letar efter specifika markörer för lymfomet (CD30-positiva och ALK-negativa celler).

Hur behandlas BIA-ALCL?

Om diagnosen bekräftas, skickas du till ett multidisciplinärt team av specialister inom onkologi och kirurgi.
Den primära och mest framgångsrika behandlingen är kirurgisk. Kirurgen genomför en så kallad en-bloc kapsulektomi (ibland kallad total kapsulektomi). Detta innebär att hela implantatet, all vätska och hela ärrkapseln tas ut som ett enda oöppnat paket. Eftersom cancern i de flesta fall är helt isolerad till just vätskan och insidan av kapseln, räcker denna kirurgi oftast för att bota patienten helt. Det rekommenderas också att man tar ut implantatet och kapseln även på det andra, friska bröstet för säkerhets skull.
Om sjukdomen mot förmodan skulle ha upptäckts sent och hunnit växa utanför kapseln (vilket är mycket ovanligt) kan man ibland behöva komplettera med onkologisk behandling, exempelvis cellgifter, strålning eller immunterapi.

Förebyggande uttag – vad säger experterna?

En mycket vanlig fråga är: "Bör jag ta ut mina texturerade implantat i förebyggande syfte även om jag inte har några symtom?" Svaret från internationella hälsovårdsmyndigheter (såsom amerikanska FDA), det svenska bröstimplantatregistret (BRIMP) och ledande plastikkirurgiska föreningar är Nej. Eftersom risken att drabbas är extremt liten och prognosen är så god vid snabb upptäckt, anses riskerna med att genomgå en onödig förebyggande operation överstiga riskerna med att behålla implantaten, förutsatt att du är symtomfri. Det viktigaste du kan göra är att vara uppmärksam på dina bröst och söka vård vid förändringar.

Till sist: Kort om BIA-SCC

Som en parentes till BIA-ALCL nämns i modern forskning ibland även BIA-SCC (Breast Implant-Associated Squamous Cell Carcinoma / skivepitelcancer). Detta är en extremt sällsynt form av cancer (endast ett fåtal bekräftade fall i världen totalt) som också kan uppstå i kapseln kring bröstimplantat. Till skillnad från ALCL har SCC hittills hittats i anslutning till både släta och texturerade implantat. Även här är symtomen likartade (svullnad, smärta, knölar), vilket återigen understryker vikten av att man alltid låter en läkare undersöka plötsliga och sena förändringar i sina bröst.

Denna text bygger på oberoende forskning, internationella expertråd (bl.a. WHO och FDA), och aktuella kliniska riktlinjer från Svensk Plastikkirurgisk Förening (SPKF) och har sammanställts delvis med AI.