På många kliniker ser uppföljningen av bröstimplantat liknande ut: en klinisk undersökning där kirurgen tittar, känner och ställer frågor om eventuella besvär. Om patienten inte upplever några symtom bedöms allt ofta som normalt. Men alla förändringar hos och runt implantaten ger inte symtom.
Det är utgångspunkten i en nyligen publicerad studie från Victoriakliniken i PRS Global Open, där över 850 uppföljningar av bröstimplantat analyserats. I studien användes ultraljud som komplement till klinisk undersökning, med syftet att undersöka om bilddiagnostik kan identifiera förändringar som annars inte upptäcks. Vanlig, klinisk undersökning identifierade 22 patienter (3 %) med serom, 19 patienter (2 %) med roterade implantat och 173 patienter (20 %) med kapselkontraktur. Med ultraljud upptäcktes därutöver 8 fall (1 %) av serom, 27 fall (3 %) av rotation och 119 fall (14 %) av implantatruptur.
Av de 30 upptäckta serom-fallen diagnostiserades 3 patienter med bröstimplantatassocierat anaplastiskt storcelligt lymfom, BIA-ALCL, en slags cancer.
Förändringar kan ske utan att märkas
Bröstimplantat kan förändras över tid utan att det ger tydliga signaler. Det kan handla om exempelvis rupturer, vätskeansamlingar (serom) runt implantaten eller rotation av implantatet – tillstånd som inte alltid orsakar smärta eller synliga förändringar, men som kan innebära hälsorisker och t ex vara tecken på BIA-ALCL..
I studien identifierades fall där sådana förändringar upptäcktes med ultraljud, trots att patienterna inte rapporterade några symtom och där den kliniska undersökningen inte visade något avvikande.
Fynden återkom i olika delar av materialet – både mellan olika patienter och vid upprepade uppföljningar – vilket talar för att fenomenet inte är begränsat till enstaka fall.
En fråga om hur uppföljning bör se ut
I dag saknas tydliga nationella riktlinjer i Sverige för hur uppföljning av bröstimplantat bör genomföras i praktiken. Internationellt finns däremot rekommendationer – exempelvis från U.S. Food and Drug Administration (FDA) rekommenderar sedan 2020 bilddiagnostisk uppföljning med ultraljud eller MRT efter fem till sex år, och därefter regelbundet, vanligtvis vartannat till vart tredje år.
Den aktuella studien, som baseras på kliniska data från Victoriakliniken där ultraljud använts systematiskt sedan 2020, bidrar med ytterligare underlag till den pågående diskussionen om hur uppföljning kan utvecklas.
Ultraljud som komplement
Ultraljud är en relativt tillgänglig metod som kan utföras direkt på klinik, utan behov av mer resurskrävande undersökningar som MRT. Metoden innebär ingen strålning och kan ge svar i realtid, vilket gör den praktiskt användbar i klinisk vardag.
Samtidigt ersätter ultraljud inte den kliniska undersökningen, utan ses snarare som ett komplement.
Vad innebär det för patienter?
För personer med bröstimplantat kan det vara relevant att känna till att vissa förändringar inte alltid märks av. Att diskutera uppföljning och eventuella behov av bilddiagnostik med behandlande klinik kan därför vara en del av en långsiktig plan. Om man har en känsla av att allt inte är som det ska med bröstimplantaten fast allt ser bra ut, kan en ultraljudsundersökning också hjälpa dig att antingen få sinnesro eller bestämma dig för någon form av åtgärd.
För den som överväger en bröstoperation kan frågan om hur långsiktig uppföljning hanteras – och vilka metoder som används – vara en aspekt att ta hänsyn till redan inför ett ingrepp.
