Kirurg, allmänkirurg, estetisk kirurg och plastikkirurg - vad är skillnaden?

Vad är en skyddad titel?

I Sverige är vissa yrkestitlar och specialisttitlar skyddade. Det betyder att de enligt lag bara får användas av personer som har rätt utbildning, legitimation eller specialistbevis. En läkare får till exempel inte kalla sig ”specialist” inom ett område om Socialstyrelsen inte har utfärdat bevis om specialistkompetens inom just den specialiteten.

Andra benämningar kan låta både etablerade och medicinska, men säger i sig mindre än man kan tro. Ett exempel är uttrycket “estetisk kirurg”.

Det betyder att patienten behöver förstå skillnaden mellan marknadsföring, erfarenhet, specialistkompetens och lagkrav.

Läkare är en skyddad yrkestitel när den används som legitimerad läkare. En legitimerad läkare har genomgått läkarutbildning och fått legitimation från Socialstyrelsen.

Allmänläkare ska inte blandas ihop med allmänkirurg. Allmänmedicin är en egen basspecialitet och handlar i första hand om bred medicinsk bedömning och behandling i primärvården, där man kan stöta på väldigt olika problem. En specialist i allmänmedicin är alltså specialistläkare med medicinsk kompetens, men inte kirurg överhuvudtaget.

Specialistläkare är också en skyddad kompetensnivå och innebär oftast 5-5,5 års extra utbildning efter det att man blev legitimerad läkare. En läkare får bara kalla sig specialist (inom exempelvis plastikkirurgi, kirurgi, allmänmedicin, gynekologi eller öron-näsa-halssjukdomar) om Socialstyrelsen har utfärdat bevis om specialistkompetens inom just den specialiteten.

”Allmänkirurg” är ett vardagligt sätt att beskriva en läkare som är specialist i kirurgi. Den formella specialistbenämningen är kirurgi, inte “allmänkirurgi”, men ordet allmänkirurg används ofta för att skilja denna breda kirurgiska specialitet från exempelvis plastikkirurgi, kärlkirurgi eller urologi. Allmänkirurger arbetar huvudsakligen med kirurgi inuti kroppen, framför allt med bukorgan och sjukdomar i mag-tarmkanalen, gallvägar, bukvägg, bråck och akuta kirurgiska tillstånd.

Plastikkirurg används i praktiken om en läkare som är specialistläkare i plastikkirurgi. Plastikkirurgi är en egen medicinsk basspecialitet. Den plastikkirurgiska utbildningen är inriktad på hud, mjukdelar, sår, brännskador, vävnadsförflyttning och -omformning, rekonstruktion och estetiska samt funktionella besvär inom plastikkirurgins område.

Estetisk kirurg är däremot inte en egen specialistkompetens i Socialstyrelsens lista.
Estetisk kirurg är en oskyddad benämning och den garanterar alltså inget om vederbörandes utbildning, legitimation eller specialistkompetens. Det är en beskrivning av att läkaren arbetar med estetiska operationer. En estetisk kirurg kan till exempel vara allmänkirurg eller ha någon annan bakgrund (i värsta fall inte ens kirurgisk).

Skillnaden på utbildning och kompetens hos en specialistläkare i kirurgi respektive plastikkirurgi

Både en specialist i kirurgi (allmänkirurg) och en specialist i plastikkirurgi (plastikkirurg) är läkare som först har genomgått läkarutbildning, fått legitimation och därefter gjort specialiseringstjänstgöring, ST. Specialiseringstjänstgöringen är för båda 5-5,5 år lång och innebär praktiskt arbete under handledning, kurser, bedömningar och successivt ökande ansvar inom den valda specialiteten.

Kirurgi och plastikkirurgi har en gemensam kirurgisk kunskapsbas. Den delen omfattar bland annat basal kirurgisk teknik, kirurgisk patofysiologi, akut kirurgisk sjukdom, trauma, smärtbehandling, nutrition, kirurgisk intensivvård och effekter av anestesi. Den här gemensamma delen motsvarar ungefär ett och ett halvt år av specialistutbildningen. Därefter skiljer sig utbildningsvägarna tydligt åt.

En specialist i (allmän)kirurgi utbildas framför allt för att kunna utreda och operera sjukdomar och skador inom bred, allmän kirurgi. Det omfattar bland annat bråck i bukvägg och ljumske, gallstenssjukdom, sjukdomar i mag-tarmkanalen, appendicit, tarmkirurgi, proktologi, akuta buksjukdomar och andra kirurgiska tillstånd som huvudsakligen rör organ och strukturer inuti kroppen.

En specialist i plastikkirurgi utbildas i stället vidare inom plastikkirurgiska metoder och problemområden. Det omfattar bland annat plastikkirurgiska tekniker som att forma om och flytta levande vävnad, mikrokirurgi, hantering av brännskador, hud- och mjukdelstrauma inklusive ansiktstrauma, sår och vävnadsdefekter, estetiska och funktionella besvär, bröstrekonstruktion samt kraniofaciala (som rör skelettet i huvudet och ansiktet) och andra missbildningar.

Detta innebär att både kirurger och plastikkirurger har kirurgisk utbildning, men med väldigt olika tyngdpunkter. En allmänkirurg är inte “mindre kirurg” än en plastikkirurg, men utbildningen är inriktad mot andra typer av operationer och andra anatomiska områden.

Om man kommer in akut med blindtarmsinflammation, gallsten eller en annan akut buksjukdom är det en absolut en specialist i kirurgi – inte en plastikkirurg – man vill bli opererad av. På samma sätt är plastikkirurgens specialistutbildning mer relevant när operationen handlar om hud, mjukdelar, form, symmetri, ärr, rekonstruktion och liknande.

Vad kan plastikkirurgen som inte ingår i allmänkirurgens utbildning, som är viktigt för estetiska plastikoperationer?

Estetisk plastikkirurgi handlar sällan bara om att “ta bort” eller “lägga till” vävnad. Ofta handlar det om hud, underhud, fett, bindväv, muskler, blodförsörjning, ärrplacering, form, symmetri och långsiktig hållbarhet. Det är just denna typ av vävnadshantering och formförändrande kirurgi som ligger nära plastikkirurgins kärnområde.

Allmänkirurgens utbildning är huvudsakligen inriktad mot kirurgi inuti kroppen, särskilt bukorgan och akuta kirurgiska sjukdomar. Plastikkirurgens utbildning är däremot inriktad mot kroppens yttre vävnader, hud, mjukdelar, sår, ärr, vävnadsförflyttning och rekonstruktion. Det är därför plastikkirurgisk kompetens ofta är särskilt relevant vid estetiska operationer där slutresultatet påverkas av form, vävnadsspänning, ärrplacering, symmetri och läkning.

Den plastikkirurgiska utbildningen omfattar bland annat rekonstruktion av vävnadsdefekter och hudtransplantationer, men också hantering av brännskador, svårläkta sår, ansiktstrauma och bröstrekonstruktion.

Särskilt relevant för estetisk kirurgi är träningen i skonsam vävnadshantering: att lossa, flytta och forma hud, fett och mjukdelar utan att i onödan skada blodförsörjning, nerver eller vävnadens hållfasthet. Plastikkirurger utbildas också i lambåhantering, det vill säga hur vävnad kan flyttas med bibehållen blodförsörjning (alltså medan en del av vävnaden som flyttas fortfarande sitter fast i kroppen med intakta blodkärl, som t ex vid bröstlyft) , samt i hur spänning i huden fördelas, hur ärr placeras och hur form och symmetri påverkas när vävnad flyttas eller tas bort.

Vidare är det en konst i sig att utifrån patientens anatomi välja lämpliga bröstimplantat för att ge ett varaktigt resultat som ligger så nära som möjligt det patienten önskar.

Det är relevant för estetiska ingrepp eftersom samma grundprinciper återkommer i många operationer:

• hur vävnad kan lossas, flyttas och fästas utan att blodförsörjningen skadas
• hur hudöverskott och underliggande vävnad påverkar slutresultatet
• hur ärr kan placeras och hanteras
• hur symmetri, proportioner och funktion kan bevaras
• hur komplikationer som sårläkningsproblem, vävnadsdöd, infektion, kapselbildning, ärrproblem eller missformning kan förebyggas och behandlas.

Vidare Det betyder inte att endast plastikkirurger kan ha relevant kompetens för estetiska ingrepp. Vissa estetiska operationer kan ligga nära andra specialiteter. En gynekolog kan till exempel ha relevant kompetens för intimkirurgi. En specialisttandläkare inom käkkirurgi kan ha relevant kompetens för kirurgi i käkar och ansiktsskelett. En ögonläkare kan ha relevant kompetens för vissa ögonlocksingrepp, och en öron-näsa-halsläkare kan ha relevant kompetens vid viss näskirurgi.

Det centrala är alltså inte bara vilken titel personen använder, utan om specialistkompetensen och den praktiska erfarenheten är adekvat för det specifika ingreppet.

Problemet när någon lämnar sitt kompetensområde

En läkare kan vara mycket kompetent inom sitt eget område men ändå sakna rätt kompetens för en viss estetisk operation. Det gäller både läkare utan kirurgisk utbildning och kirurger som arbetar utanför det område där de faktiskt är utbildade och erfarna.

Detta är en av de viktigaste sakerna att förstå som patient. En skyddad specialisttitel visar att läkaren har genomgått en lång och prövad utbildning inom ett visst medicinskt område. Men den innebär inte automatiskt att läkaren är rätt person för alla typer av operationer, eller kan hantera alla tänkbara komplikationer utanför sin specialitet.

IVO har också lyft att en läkarlegitimation innebär medicinska grundkunskaper, men inte automatiskt praktisk operativ erfarenhet eller specialistkompetens för ett visst estetiskt ingrepp. Myndigheten har beskrivit fall där allmänläkare och andra personer utan adekvat specialistkompetens har utfört estetiska operationer som lett till allvarliga patientsäkerhetsrisker.

Det är därför inte tillräckligt att fråga: “Är personen läkare?” Patienten behöver också fråga: “Vilken specialistkompetens har läkaren, och varför är den adekvat för just detta ingrepp?”

Vad säger lagen?

Sedan 2021 finns en särskild lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar som görs för att förändra eller bevara utseendet och som alltså inte är medicinskt motiverade.

Lagen säger att estetiska kirurgiska ingrepp endast får utföras av legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare som har bevis om specialistkompetens inom en specialitet som är adekvat för ingreppet. Estetiska injektionsbehandlingar får utföras av legitimerad läkare, legitimerad tandläkare eller legitimerad sjuksköterska.

Det är alltså inte alltid ett krav att estetisk kirurgi måste utföras av just en plastikkirurg. Men det är ett krav att utföraren har legitimation och specialistkompetens som är adekvat för det ingrepp som ska göras. Det är därför bedömningen måste göras konkret: vilket ingrepp gäller det, vilket område av kroppen gäller det, vilka vävnader och risker är inblandade, och vilken specialistkompetens har den som ska operera?

Lagen innehåller också krav på att patienten måste ha fyllt 18 år, få både muntlig och skriftlig information, få information om väsentliga risker och följder, och få betänketid innan behandlingen utförs. För kirurgi gäller minst sju dagars betänketid. För injektionsbehandlingar gäller minst två dagar.

Vad säger Inspektionen för vård och omsorg, IVO?

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är den myndighet som utövar tillsyn över hälso- och sjukvården och därmed även över verksamheter som utför estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar.

Verksamheter som omfattas av lagen ska anmäla sig till IVO:s vårdgivarregister. Det är dock viktigt att förstå att en anmälan till registret inte innebär att IVO på förhand har granskat och godkänt varje behandling, varje kirurg eller varje kliniks kvalitet i detalj.

IVO har i sin tillsyn sett allvarliga och återkommande brister i delar av den estetiska branschen. Myndigheten har beskrivit exempel där behandlingar har utförts av personer utan rätt legitimation eller specialistkompetens, där läkemedel har hanterats felaktigt, där journalföringen varit bristfällig och där rutiner för komplikationer och akut omhändertagande saknats.

I sin granskning av estetiska verksamheter har IVO även lyft exempel där allmänläkare och andra personer utan adekvat specialistkompetens har utfört estetiska operationer som ögonlocksplastik, armplastik, bukplastik, ansiktslyft, fettsugning och Brazilian Butt Lift. Myndigheten bedömer att detta innebär stora patientsäkerhetsrisker.

De allvarligaste exemplen gäller patienter som har drabbats av svåra vårdskador eller dödsfall i samband med estetiska ingrepp. IVO har bland annat beskrivit fall där läkare utan specialistkompetens i anestesi har sövt patienter, där läkemedel och övervakning inte varit anpassade till ingreppet eller patienten, och där patienter avlidit i samband med narkoskomplikationer.

IVO:s tillsyn visar också att problemen inte alltid beror på okunskap. I vissa fall handlar det om aktörer som medvetet försöker kringgå reglerna, exempelvis genom att använda legitimerad personal som fasad, flytta verksamhet mellan olika adresser eller fortsätta bedriva verksamhet trots förbud.

Sammantaget visar IVO:s granskningar varför det är viktigt att patienter inte nöjer sig med allmänna formuleringar som “läkare”, “kirurg”, “estetisk kirurg” eller “lång erfarenhet”. Det avgörande är om den som utför behandlingen faktiskt har rätt legitimation, rätt specialistkompetens, tillräcklig praktisk erfarenhet och en säker vårdmiljö för just det ingrepp som ska utföras.

Vad bör du som patient kontrollera själv?

Som patient ska man inte behöva vara jurist eller läkare för att känna sig trygg, men inom estetisk kirurgi behöver man ändå vara aktiv och ställa konkreta frågor.

Ta reda på:

• vilken legitimation och specialistkompetens läkaren har,
• om specialistkompetensen är utfärdad av Socialstyrelsen (det kan Socialstyrelsen svara på, om det finns tvivel),
• varför just den specialistkompetensen anses adekvat för ingreppet,
• hur ofta läkaren utför det aktuella ingreppet,
• vem som faktiskt utför operationen eller behandlingen,
• vem som ansvarar för narkos, sedering eller annan bedövning,
• vilka rutiner som finns för akuta komplikationer,
• vilken uppföljning som ingår,
• hur kliniken hanterar komplikationer efteråt,
• om verksamheten är registrerad hos IVO,
• om det finns patientförsäkring,
• om du får skriftlig information, betänketid och möjlighet att ställa frågor innan du samtycker.

Var särskilt uppmärksam på vaga formuleringar.

En seriös verksamhet bör kunna svara tydligt på vilken formell kompetens behandlaren har, vilken erfarenhet som finns av det aktuella ingreppet och hur patientsäkerheten är organiserad. Om svaren blir otydliga, undvikande eller irriterade är det i sig en varningssignal.

Uttryck som “estetisk kirurg”, “skönhetskirurg”, “certifierad” eller “expert” kan låta tryggt, men de säger inget om vilken kompetens personen har. En läkare som är plastikkirurg kallar sig ingenting annat.

Sammanfattning

Skillnaden mellan en plastikkirurg, en allmänkirurg, en allmänläkare och någon som kallar sig estetisk kirurg handlar inte om vem som “är bäst” i allmänhet. Det handlar om vilken utbildning, specialistkompetens och praktisk erfarenhet som är relevant för just det ingrepp som ska utföras.

En plastikkirurg är specialist inom plastikkirurgi, där utbildningen omfattar vävnadshantering, rekonstruktion, hud och mjukdelar, brännskador, sår, estetiska och funktionella besvär samt flera områden som är nära kopplade till estetisk plastikkirurgi.

En specialist i kirurgi, ofta kallad allmänkirurg, har en bred och kvalificerad kirurgisk utbildning, men med en annan huvudinriktning. Allmänkirurger arbetar huvudsakligen inuti kroppen och framför allt med bukorgan, mag-tarmkanal, gallvägar, bråck och akuta kirurgiska tillstånd.

En specialist i allmänmedicin är läkare med bred medicinsk kompetens, oftast inom primärvård, men är inte utbildad till kirurg överhuvudtaget.

“Estetisk kirurg” är inte en egen skyddad specialisttitel. Därför behöver patienten alltid ta reda på vilken faktisk specialistkompetens och erfarenhet som ligger bakom benämningen.

Lagen kräver inte att alla estetiska operationer utförs av plastikkirurger, men den kräver att den som utför kirurgin är legitimerad läkare eller tandläkare med specialistkompetens som är adekvat för ingreppet.