Bröstförstoring maj 2011 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - anonym

Jag och min man bilade de ca 60 milen från Stockholm till Landskrona med ett uppehåll i trevliga Helsingborg för en övernattning natten innan operarationen. Vi hann med en mysig middag, den sista måltiden innan operationen.. En första tablett till kvällen och sen tidigt i säng inför den stora dagen.

På morgonen klev min man upp och åt hotellfrukost, vilket då kändes väldigt orättvist, men jag hade nog inte kunnat äta något även om jag hade fått. Kände mig lite lätt illamående av stundens allvar och nervös redan när jag vaknade. Vi bilade de sista 2 milen till Landskrona.

Jag skulle vara på kliniken vid 12 tiden. Vi kom en halvtimme tidigare så vi tog en vacker promenad längs hamnen. Jag var lätt frusen och tagen av stundens allvar. Kroppen kändes som att ladda inför ett maratonlopp!

Väl på kliniken så skrev jag in mig hos en av syrrorna som berättade att Peter bara hade en operation innan mig, så jag kunde redan få mitt rum, duscha och sen förberedas inför operation. Jag var mer inställd på att bli opad runt 14-15-tiden så nu gick det undan, vilket i efterhand var att föredra för att slippa vänta mer. På med morgonrock och sköna tofflor, in i duschen och tvaga sig noga noga..

En sköterska kom in med första laddningen med piller inför operationen så fort jag var klar i duschen. Hon förberedde kanylen i armen. Första och enda sticket! Det gick bra, trots att jag är lite spruträdd.

Sen ringde Peter och sade att jag kunde komma ner till honom. Han mötte mig med sitt lugna och övertygande sätt. Jag berättade att jag bestämt mig för 380 MP istället för 345 som vi mailat om tidigare. Han höll med om att det skulle bli jättebra. Han ritade och fotade mig, sen bar det av till operationssalen. Jag såg tjejer som var färdig opade och låg på uppvaket men jag valde att inte titta för mycket. Peter och jag gick och skämtade med varandra i korridoren fram till op-salen. Väl inne där gick tog narkossköterska och narkosläkare emot mig i opsalen med en bedårande utsikt ut mot havet. Vi pratade på och bäst som det var låg jag där på britsen redo för op. Syrran sade till mig att jag nu kommer få narkosen och att jag kommer vara borta inom 30 sek, jag räknade tyst för mig själv och jag hann inte räkna mer än till 10, så försvann jag. Operationen gick väldigt snabbt och smidigt. Jag var på uppvaket redan efter 30-40 minuter. Jag minns att jag var förvånad över att jag inte hade ont när jag vaknade.

En syrra satt på min sängkant och lugnade mig att allt gått bra. Kände mig omtumlad men mådde bra. Fick en cola att dricka. Var inte hungrig ännu. Inom en halvtimme dök även min man upp och det kändes så skönt att jag vaknat, för visst hade man haft lite tankar på vad som skulle hända om något gick snett. Har aldrig varit sövd förut. Och gud så ansvarslöst de ibland har känts att utsätta sig för denna typen av fara på eget bevåg med två små barn... Men dessa tankar behövde jag inte ha längre.. skönt..

Jag var kissnödig hela tiden och första besöket på toa fick min man hjälpa mig med. Väl sittande på toa så funkade inte kiss reflexen, så jag kunde knappt få ut mer än några droppar. Det var tydligen vanligt efter narkosen. Kände igen det efter förlossningarna. Detta höll i sig 24 timmar efter op dessvärre. Toabesök var 30 minut..

När jag skulle resa mig upp från toan första gången så snurrade det till och jag hann säga till min man att det kändes som jag skulle svimma och mycket riktigt, jag segnade ner i famnen på min man som tur var. Två syrror lyfte upp mina ben i luften så var jag straxt tillbaks. Askgrå i ansiktet intygade min man.. Tänk om jag varit själv på toan. Jag hade ju inte ätit något sedan kvällen innan och har lågt blodtryck.

Jag slumrade till från och till. Peter Cosmo kom förbi och intygade att allt gått bra och jag skulle vila så mycket jag kunde till imorgon. Smärtan började komma efter ett par timmar, men jag fick smärtstillande så fort jag bad om det så det gick bra. Framåt 2-tiden gav syster mig en insomningstablett då jag ännu inte somnat för natten. Efter en stund somnade jag..

Vid 7 tiden morgon därpå kom Peter förbi på ronden. Vi tog av bh och bröstband för första gången efter op så jag kunde se dem. Tyckte de var fina redan nu. Han tyckte det så väldigt bra ut. Visade mig hur jag skulle ha bh´n nu dag och natt i 4 veckor...puh! Jag visste inte då hur tufft det skulle bli med tortyren som den av förklarliga skäl kallas. Men den formar brösten otroligt fint så det får det vara värt.

60 mil i bil väntade oss. Och många stopp på alla bensinmackar mellan Landskrona och Stockholm. Skulle kunna skriva en guide bok om vilka toaletter som är bäst resp värst att stanna till vid på resan..

Äntligen var operationen över och jag är så stolt att jag vågat gå igenom den..