Hej-känner precis som du har en underbar son på 5 år.Chansen att något kommer att hända är ju ändå inte så stor.

Oj då kan det bli en jobbig tid efter op med två småttingar som vill dra upp dig ur sängen.

när och vart ska du op dig?

Jag känner så väl igen mig. Hade precis samma tankar innan op. Att jag är så fåfäng så att mina barn riskerar att mista sin mamma osv.. Jag tror att det är helt naturligt. 

Det finns ju alltid en risk med operationer men jag försökte tänka på hur många som opereras dagligen och hur ofta går det fatalt fel för såna slags operationer. Dessutom så finns det knappt något tillfälle då man är mer övervakad som under narkos.

Mina barn är 1 år och 4 år.  Jag sa faktiskt till sambon att om jag dör så lova att ta hand om barnen. Känns kanske lite drastiskt men jag var liksom tvungen. Var även inne hos barnen när de sov och pussade lite extra på dem och sa att jag älskar dem. (det gör jag ju ofta annars med men jag ville bekräfta det ytterligare en gång) Så lite hejdå hejdå. För säkerhets skull.

Mina barn följde inte med och lämnade mig. Fixade så min pappa skjutsade mig till kliniken vilket kändes skönt. Jag hade nog haft svårt för att ha dem där den dagen. Du kan inte ordna så att ngn kan vara barnvakt? Min pappa skjutsade som sagt mig och sambon var hemma med barnen. På eftermiddagen lämnade han barnen hos mina föräldrar och åkte in och hälsade på mig. De sov kvar hos mamma och pappa och märkte med andra ord inte att jag inte sov hemma. Hade innan sagt att jag skulle träffa en kompis på dagen. Dagen efter OP hämtade sambon mig och vi hämtade sedan upp barnen. Ovetandes om vad jag hade gjort...

Vet inte om det hjälper dig men det är nog väldigt vanligt att man blir lite nojjig över sånt här, särskilt när man har barn hemma.

Lycka till!

Har två barn som var 8 & 10 år när jag gjorde det. Jag tog mig dit själv en fredagsmorgon och så fick maken hämta mig på lördagsmorgonen. Utan barnen. På söndagen hade vi barnkalas för 10 glada 10-åringar. Funkade jättebra!

Men jag var som du innan, hade en fruktansvärd ångest att något skulle hända. Och jag hade längtat efter bröst i 20 år!!! Men nu ångrar jag inte en sekund. De allra flesta operationer går ju faktiskt bra.

Lycka till!

Nej jag försöker tänka på det med:)
Hehe, ja det lär bli tufft! Får väl placera mig i nån garderob med lås så dom inte kommer och hoppar på mig!

Känns skönt att jag inte är ensam med mitt tänk iaf!!
Jag ska opa mig 12/9 på art Clinic:)

Lycka till med din OP!!:)

Oj, mitt första inlägg nu var svar till Sandra29:)

Puppan, Ååh va skönt att höra!! Jag har faktiskt en kompis som har erbjudit sig att köra mig dit på morgonen, får kanske bli så! Vill inte gråta massa framför barnen:(
Härligt att höra att din OP gick bra!! Hade du mycket egen vävnad innan? Såg att du lagt in lika mycket som jag tänkte lägga in och med framförplacering:)
Sanna. Oj det var starkt jobbat med kalas och grejer!!:) ja jag måste börja få in det i huvudet lite mer att massa sånna operationer görs och de flesta går ju faktiskt bra! Dock nästan bara de som går snett man får höra om i media! Dumma media!

Jätte kul att ni är nöjda med era nya boobs!!!

Jag har tre barn den yngsta är 2,5 år och jag är inte orolig för att det ska gå så illa under operationen att man inte klarar sig.  Det måste vara jätte ovanligt! Endå är jag en person som tänker på allt och oroar mig för allt onödigt! Typ rädd att jag ska bli förgiftad av descutan duschen Hahhaaa!!

Jag säger bara hejdå som vanligt, blir ju bara borta några timmar!

Men om jag kunde acceptera mina nuvarande bröst och känna mig nöjd med dem, skulle jag alldrig genomföra detta.

Då skulle min oro och fobier sätta stopp för operationsplanerna. 

Men jag gör det iallafall för min skull, och förhoppningsvis blir jag nöjdare med mig själv!

Det är väl ingen idé att oroa sig i förväg?

Lillamu- jag tror det är ett bra val om din kompis kan köra. Både för barnens skull och din egen. man vill inte stressa upp sig i onödan och det kan ju bli lite känslosamt med dem med.

Jag hade lite bottenskrap i mina urammade bröst. Vet faktiskt inte hur mkt men du kan se mina bilder i mitt galleri. Jag hade från början tänkt mig ca 300cc men när jag väl provade implantaten (utan att veta storlek) så var faktiskt 375 bäst. Eller rättare sagt 350 cc men kirurgen sa att jag skulle ta lite större då det försvinner lite när de väl är i kroppen. jag är nöjd med storleken. Kunde rent kroppsligt tagit rätt mt större då jag är lång och har breda höfter men jag ville inte ha så stora. Påklädd ser de helt naturliga ut i storlek men naken fortfarande lite bolliga. Hoppas att det lägger sig lite mer.

Funderar du även på high profile?

har skrivir exakt som du skriver, såån ångest över att opa mig va så rädd att nått skulle gå snett, men jag började intala mig själv att tänka lågiskt, hur många oprationer går snett??!! va patienten frisk innan??!! sjukdomsbilder mm. om man tänker på restiktionerna vi har innan op inte alkohol inte röka inte läkemedel av olika slag och så jämför man med akutoperationer som görs flera hundra om dagen i sverige, och man läser väldigt sällan om att nått gått galet.

Har du tid så gå och gör en kontroll på hälsocentralen det ökar ju bara din trygghet i att du vet att du är frisk.

det där med barnen på morgonen, jag gick och lämnade på dagis och grinade hela morgonen hela vägen från dagis kunde jag knappt andas, sen släppte det fram till att dom började rita på mig inne i op salen, men då sövde narkosaren mig jätte fort tog bara 1-2 minuter sen sov jag.

tycker nog att du ska försöka få med dig någon vän till kliniken någon som du vet har lugnande eftekt på dig:)

och du!!! du kommer vara så nöjd och glad när du vaknar upp att du inte ens bryr dig att det gör ont;) 

Lycka till.

Jag var bara nervös kvällen innan för barnens skull. Samma dag var jag lugn och blev ännu lugnare så snart jag satte foten på kliniken. fick rumssällskap vilket var trevligt. Sen gick det fort tills jag låg på op- bordet.
Hade inte nämnvärt ont men mådde illa.

Nu är det några veckor sen men det känns som evigheter sen. Saknar kliniktiden på ngt vis. Knäpp man är!

Jag har 5 barn från 1,5 till 13 år och tänkte precis som er, tänk om något händer?!

Men allt gick bra :) Åkte dit 8 på morgonen, kom hem 17 ca samma dag och hade alla barnen, sambon gick dock iväg med dom på kvällen så jag kunde ta igen mig i lugn och ro. Dagen efter var allt igång som vanligt förutom att jag inte lyfte tungt.

Jag op på lördagen och på måndagen var jag sj med alla barnen men det gick jättebra, man får byta blöja på golvet osv.. man hittar egna vägar så allt fungerar.

Dock tror jag inte det gått så bra om jag lagt under muskeln så jag är glad att jag valde över muskeln. Att smärtan blir mindre påtaglig då :))