Bröstförstoring okt 2011 - Citadellkliniken - Landskrona * - anonym

Nu sitter jag här, nästan 3 dygn efter min bröstförstoring..

Jag skulle vara på kliniken kl 12:00. Morgonen var ganska lugn, jag kände mig inte speciellt nervös, utan tog det lugnt där hemma. Vid 10-tiden tog jag bussen till Malmö Central för att sedan ta tåget till Landskrona.

När jag väl var där hämtade min svåger mig som körde mig bort till citadellet. Vi var där strax efter halv 12, så vi tog en liten promenad med min systerdotter och kastade lite stenar i havet. Det var en superfin höstdag, solen sken och helt vindstilla. Helt rofyllt var det utanför kliniken och jag var fortsatt lugn men hade fått lite fjärilar i magen. 11:50 går vi tillbaka till bilen, jag hämtar min väska och säger hejdå till mitt sällskap.

Blev lite nervös precis innan jag skulle gå innanför dörren, men så fort jag kommit in var jag lugn igen. Den första jag mötte var min kirurg,som såg ut att vara mellan två operationer och stod och åt lite kakor:) Vi hälsade snabbt och sedan begav han sig och jag blev inkallad till Alexandra. En gullig tjej som förklarade för mig hur dagen skulle se ut och vi gick igenom hälsoblanketten. Därefter tog vi hissen upp till andra våningen och visade mitt rum, rum 4. Litet men superfint med havsutsikt!

Alexandra förklarde för mig att jag skulle gå in och duscha med hibiscrub och sedan skulle det komma en sköterska för att prova ut bh.

Jag duschade och satte på mig morgonrock och tubsockar. Efter en stund kom sköterskan in och sa att jag skulle ha en 70D i tortyrbh, men att såå stora bröst skulle jag inte få sen, utan hon trodde mer på en 70C.

Jag blev inte orolig, men loggade in här på PoF för att höra mig för om det kunde stämma. Ni tjejer lugnade mig och sa att minst 70D kommer det bli, vissa trodde till och med på E eller F.

Tiden den gick och jag började fundera på om de kanske hade glömt bort mig, men strax efter kl 15 kom kirurgen in. Han berättade att han hade beställt hem dubbla implantat, alltså 2st 445cc och 2st 470cc, om ifall det skulle vara så att han mätt/sett fel på konsulationen, att min skillnad inte var så stor att det skulle behövas olika storlek. Han frågade då ifall han skulle lägga 445 i bägge eller 470. Eftersom sköterskans ord fanns kvar i mitt minne, så sa jag ta då 470 i bägge. Han höll med och sa att han även hade 495cc hemma om det skulle behövas. Visserligen nämde han även att de största han hade på lager var 800cc, men det tackade jag nej till:)

Efter hans besök kände jag mig trygg, jag visste att om han skulle se att det blev för smått, så skulle han lägga i större implantat. Han gick och sa att han var tillbaka om ca 45 min, så skulle han rita och sedan gå ner med mig till operationssalen.

Kort därefter kom sköterskan in med lugnande, en liten besk shot utblandad i äpplesaft, samt tabletter mot smärta och illamående.

Jag la mig i sängen och strax efter kl 16 kom kirurgen in igen. Han ritade,tog foto och gick igenom storleksvalet igen. Jag hade även bett honom att ta bort leverfläckar, men när han såg att de satt mitt på brösten och under, där tortyren kommer sitta, så sa han att han gör det på 3 månaderskontrollen istället, kostnadsfritt! Perfekt! Men en på min arm markerade han med en stor svart pil, så den skulle han ta.

Det blev dags att ta hissen ner och jag höll mig lugn med kirurgens närvaro. När hissen öppnades möttes jag av två tjejer som låg och vred sig på uppvaket med syrgasen i högsta hugg. Kirurgen visade in mig i opsalen där jag hälsade på en ung kille som var narkosläkaren samt en tjej som skulle vara kirurgens assistent. Vi skämtade lite och när jag väl skulle lägga mig på bristen, så kom nervositeten som ett brev på posten.

"Vad tusan har jag gett mig in i" snurrade runt i mitt huvud, jag ställde 1000 frågor och fick lika många svar tillbaka. Kirurgen ville ha en Cola, så han gick iväg och sa att vi ses sen. Narkosläkaren förklarade händelseförloppet och jag frågade om jag skulle ha ngt nerstoppat i halsen under tiden. Det skulle jag ha, men den skulle vara ute innan jag vaknade. Det sista jag frågar efter han sprutat in ngt medel är "Vad är klockan?" Exakt 16:15, fick jag till svar. Sen var jag borta,kändes som 5 min innan jag vakande igen. Jag vaknade på operationsbritsen och snabbt som tusan tog narkosläkaren ut tuben i halsen. Min första fråga var, hur mycket blev det? 445/470, perfekt tänkte jag, då hade kirurgen rätt. Sen frågade jag vad klockan var, 17:05. De sa att jag fick hjälpa till att flytta över mig i sängen och det gick hur bra som helst. Jag var lite snurrig, men kunde föra en normal konversation och tackade alla iblandade. Blev utrullad till uppvaket där det låg en tjej redan. Vi fick vatten och snackade lite.Hon kom från Halmstad och hade lagt in 475cc. En kort stund senare blev hon iväg körd till sitt rum och jag en stund efter.

Uppe på mitt rum var jag trött, men ringde ändå min sambo och sa att jag lever men att jag var supertrött så jag skulle ringa senare. Slumrade till lite från och till, och framåt 20-tiden kom min syster på besök. Hon fick hjälpa mig med mackorna jag hade fått, då jag har fast tandställning och inte kan bita av de hårda kanter som mackorna hade.  

Hon fotade och jag log:) Jag blev sååå glad när jag fick se bilderna. De så inte så stora ut, men oj vilken skillnad! Min syster åkte igen efter en stund och jag satte på tv för att kolla Lyxfällan:) Vid 22-tiden kom sköterskan in och frågade om jag ville ha något annat att äta, vilket jag ville. Blev en paj med Ramlösa, såå gott det var!

Jag ringde på klockan vid 00:30, för då behövde jag gå på toa samt tänkte passa på att borsta tänderna. Det gick ändå helt ok att ta sig dit och få av och på trosorna. Dock avrådde hon mig att borsta tänderna, för att det var med armrörelserna, så jag tog ett par flourtabetter istället. Sköterskan sa att om jag får ont, så skulle jag bara ringa.. onödigt att ligga och ha ont när det finns medel att ta.

Jag klarade hela natten utan några smärtstillande, men efter mitt toabesök kl 06, ringde på klockan för då mådde jag inte så bra. Sköterskan sprutade in ngt mot illamående.

Jag fick frukost och inväntade kirurgen. När han kom fick jag ta av mig tortyren. Han sa att de var spända och att de kommer bli större sen när musklen släpper och slappnar av. Jag har bara sett bilder där hela tortyrbhn varit uppklippt och sa då att jag uppskattade att han inte hade gjort det, utan bara klippt sönder den längst med byglen. Nu slipper jag ta bröstvårtorna tejpade som jag läst andra ha. Han sa då att det är det är inte alla kirurger på citadellkliniken.com som klipper upp hela.

En annan sköterska kom in med en påse smärtstillande som jag skulle få med mig hem och när hon läste min journal blev hon mäkta imoperad över att jag inte behövt något morfin alls efter operationen. Jag har ju inget att jämföra med och jag har nu klarat över 2 dygn utan att ta morfintabletterna, så jag hoppas det håller i sig!

Jag har ingen smärta alls, utan det som känns är ett tryck över bröstet, som gör att jag inte kan ta djupa andetag. Jag har ingen kraft i mina armar och kan knappt snyta mig, men känslan att ha bröst är värt det!

Jag har fått bröst och den känslan är just nu obetalbar!!