Bröstförstoring jan 2011 - Reformedica - Örebro * - anonym

Ja här kommer då min berättelse...

Jag opererades för fetma alltså en Gastric ByPass operation där dom för ´minskar magsäcken så man bara kan äta små portioner, och den gjorde jag den 17:e november 2009.
Vid operations tillfället vägde jag 121 kilo och är 172 cm lång.

Idag väger jag runt 57 kilo, så operationen var verkligen lyckad. Jag har inte fått särskilt mycket överflödigt skinn någonstans utan jag är väldigt nöjd med resultatet.
Detta var anledningen till att jag övervägde en bröstförstoring.
Jag gick från storlek 85C/80D till 75A/70B, så brösten vart ju helt tomma. Dom var heller inte särskilt hängiga utan helt enkelt bara små.

Jag var på min första konsultation hos Lars Börlander i mitten på november men kände att den kirurgen inte gav mig något gott intryck. Han kändes rätt pengakåt och inte alls intresserad av mina behov och funderingar.

Så därför bokade jag en konsultation på Reformedica hos Dr. Per-Erik Jansson och fick tid den 7 februari...
Jag var där i början på december och det var en återbudstid jag fick.
Då var det andra bullar.
Han var lyhörd, resonabel och kom med råd och tankar om hur det skulle bli bäst.

Vi bestämde att jag tar första lediga op tid och vi skulle lägga in 425cc, textuererade hög profil i vardera bröst under bröstmuskeln.

Jag fick även operationstiden som en återbudstid och det blev den 17 januari 2011. Tog jag inte den skulle jag få vänta tills slutet på mars.
 

Jag duschade kvällen innan operationen med desinfekterande tvål som jag fick med mig hem vid den andra konsultationen en vecka innan operationen.

Hade första tiden på morgonen 7.45 och kom dit, fick komma in direkt. Jag fick komma in på mitt rum, ta några piller innan det var dax att duscha igen och ta på mig deras kläder.
Sen träffade jag P-E som ritade lite på mig.

När jag var klar där så var det bara att kliva in i operationssalen, där jag träffade narkossköterskorna. 

En av dom satte en kanyl i min hand och gjorde mig iordning. Klockan var då 8.20
Hon sa att: Nu ger jag dig lite lugnande, du kommer inte somna av det, sen blev det svart.

Jag vaknar upp på operationsbordet och känner mig lite omtöcknad. Dom tar mig in på mitt rum, lägger mig i sängen och vips så var jag jättepigg. Jag kände på brösten det första jag gjorde när jag vaknade :-D
Klockan var runt 10 när jag vaknade till...

Dom hade nog hoppats att jag skulle sova en stund men jag låg där och messade lite grann :-/

Sen började nog diverse smärtstillande slakna i verkan eftersom smärtan i vänster bröst kröp på.

Fick då en Ketogan tablett och sen började det flimra framför ögonen och jag började må illa. Så Maja (sköterskan) var snabb fram med syre och diverse kylpaddar så illamåendet och svimkänslan försvann rätt snabbt.

Sen kom P-E in och kollade läget. Han skulle gå ut för att hämta lite papper o gå igenom, men minns aldrig att han kom tillbaka. Jag tvärdäckade där i sängen :-S

Vaknade runt halv 1 och det var då smärtan började ta i ordentligt. Jag fick genomgånget lite papper och visat hur mina Pain Bustiers  fungerade. 
Pain Bustiers är som små pumpar som sitter med trådar rakt in i brösten, där man vid smärta håller en knapp intryckt i 45 sekunder och får smärtstillande rakt in i det onda bröstet. Jag hade en pump i varje bröst!

Resan hem var en riktig pärs. Jag började må illa igen och kände mig svimfärdig.

När jag väl kom in så la jag mig i sängen ganska direkt. Men smärtan gjorde att jag inte kunde sova direkt.

Dom 3-4 första dagarna efter operationen hade jag extremt svårt att sova. Det var en pina på nätterna, det gjorde ont, jag kunde inte ligga varken si eller så.

Så dom första nätterna sov jag max 3 timmar / natt och då bara en timma åt gången...Det blev jag rätt sliten av!

Dag 2 så skulle painbuster sladdarna dras ut så jag tog av mig tubigripen och drog ut slangarna som gick via speciella hål i huden. När jag då fick se mina bröst så drog sig en sjuk besvikelse över mig. Dom såg helt deformerade ut. Satt högt (nästan under hakan kändes det som) såg helt kostiga ut...Och med så lite sömn så var det tufft.

På 3:e dagen efter operationen så fick jag problem att andas av tubigripen jag hade runt brösten. Så jag ringde reformedica och fick komma in direkt. Jag berättade även på telefon att jag tyckte att brösten såg helt konstiga ut. Dom lugnade mig via telefon och sa att vi löser det när jag kommer till kliniken.

Så jag kom dit och dom klippte upp tubigripen och satte på mig en tunnare "nättopp" och ett bröstband som skulle pressa ner iläggen. Äntligen kunde jag andas.

Nu på 6:e dagen börjar smärtan ge med sig och iläggen ser mer och mer ut som dom faller på plats. Brösten börjar se ut som jag ville ha dom :-D

Det enda som smärtar nu är stygnen. Dom pinar mig under nästan hela tiden.
Och sen har jag rätt ont på morgonen när jag reser mig ur sängen. Då känns det som brösten ska ramla av eller nåt.
Men jag ser ändå att rörligheten börjar komma tillbaka och att det inte smärtar på samma sätt utan det finns ett slut på smärtan.

Det är ungefär så långt som jag kommit i min berättelse, resten är framtid!