Mina är lite över 4 månader och jag har bakom muskeln. Till en början så var det lite obehagligt då de är större nu än innan. Men de tog inte alls lång tid innan man vande sig o de känns precis som sina egna! De är mjuka o gosiga o ta på o känns som de gjorde innan fast fyller ut handen lite mer;) förstår att de är jobbigt o tänka på om resultatet kommer bli så som man vill och framför allt känslan av att ha ngt främmande i kroppen. Men jag kan säga dig att du kommer vänja dig snabbt o trivas med dina nya flickor sen(:

Hej!

Är i samma sits som dig och funderat på detta, jätte mycket, utan att komma "till skott". Tror som de flesta här skriver att har man tänkt på det här med bröstförstoring i så många år så kommer man inte ångra sig. Men vill veta precis som du, hur känns det att ligga på implantaten, hur känns de att ta på brösten, syns kanterna med tiden -när det gått flera år och kommer implantaten att sjunka ihop och tappa formen över tid? Skulle nog kunna fylla på med en hög frågor till. Många verkar mer och mer gå över till framför placering. Hade tidigare tänkt bakom men nu vet jag inte längre. Vill ha stora, mjuka bröst som ska kännas naturliga, se naturliga ut men ändå vara stora. Har idag liten A-kupa även om man får mer vävnad när man blir äldre (eller är det bara att de sjunker ner???;)) nä, de blir faktiskt något större.

Kommer och lämnar spår här....

Jag har sj delvisbakom placering och har inga problem överhuvudtaget. Jag tränar minst 4 gg i vecka, kondition + styrketräning , kan göra armhävningar osv och ingenting händer och eller känns... Dem känns som mina egna :)

Så skönt att inte vara ensam om dessa tankar och känslor, man liksom kastar sig från ena lägret till det andra
Tack för att ni finns@-}--

Mina är nu 6 månader gamla drygt och jag ångrar mig absolut inte. Nu har inte jag haft komplex en lång tid ( har alltid haft små bröst men ändå gillat dem) men efter första graviditeten började jag ogilla att de var helt tomma och bananformade. Då började jag tänka på op lite grann men ville vänta tills efter andra barnet.

Jag trodde jag skulle vakna efter open och ha rejäl panik och vilja slita ut dem men jag har inte haft några såna tankar. Jag tänker inte på att de inte är mins och jag känner inte implsntaten inifrån kroppen dvs de känns som jag. Känner aldrig av dem vid träning heller. När jag ligger ner ser de inte naturliga ut ;-)

Känner precis som Fröken B och er andra som är tveksamma fast egentligen vill göra bröstop. Grunnar, vrider och vänder på allt, vet varken ut eller in till slut.
Önskar man hade det gjort det och kunde säga -Det är det bästa jag gjort, ångrar bara att jag inte gjort det tidigare (som endel skriver efteråt).
Eloge till er som vågat och inte fegat ur...
Skönt att veta att man inte är ensam om att vela!
Skrev ett PM till dej Fröken B om du inte sett det förresten??