Bröstförstoring jan 2017 - Strandkliniken - Stockholm Oya Kocabalkan - anonym

Halloj! 

Nu känner jag att jag äntligen orkar skriva lite och dela med mig av min upplevelse av att opereras på Strandkliniken. Det var 5/11-2012, alltså för tre dagar sedan som operationen ägde rum! :) Jag var ganska nervös och hade knappt sovit på hela natten. Jag hade ordnat så att min bästa vän och hennes pojkvän kunde skjutsa och hämta mig i Stockholm och vi kom ca 40 min för tidigt(skulle vara där 9.00). Men hellre det än att behöva stressa. Personalen i receptionen bad oss sätta oss ner och ta det lugnt i väntrummet tills en sköterska skulle ta hand om mig. Det var ganska skönt för då kunde man sitta och prata av sig nervositeten. Sedan kom en sköterska ganska snabbt och hämtade mig, men sa att de andra kunde vänta på mig så länge eftersom jag bara skulle fylla i en del papper och svepa in mig i en morgonrock och tofflor. Jätetrevlig personal! Hon visade mig sängen där jag skulle hålla till och jag la mina saker på hyllan/skåpet bredvid. Det var ganska många sängar i samma rum med skynken man kunde dra för. Bekväma var de dessutom ;) Efter att ha fyllt i papprena kunde jag gå ut till mina vänner igen i väntrummet tills narkosläkaren skulle komma och hämta mig. Det är lite luddigt innan operationen måste jag tillägga, men jag tror att jag skriver i rätt ordning. När läkaren kom, var det tydligen bra om mina vänner kunde gå så fort som möjligt, men det har väl med sekretess att göra antar jag. Jag fick vid min säng ett gäng tabletter som bl.a. motverkar illamående och lugnar. Narkosläkaren ställde lite frågor och fyllde i ett eget formulär. Sedan kom Dr. Oya och bad mig följa med henne till hennes rum där hon i full arbetsbelysning började rita på mig och fotografera. Jag vet inte hur andra plastikkirurger arbetar, men Oya går mycket på sitt öga och mäter inte så mycket när hon ritar eller ser till proportioner. Hon är dock väldigt duktig och behöver förmodligen inte linjal för att se till så att allt blir rätt. Detta tog ca 10 min och sedan fick jag order om att lägga mig och vila på min säng tills det var dax. 09.40 blev jag kallad att komma in till operationssalen och där befann sig nog sammanlagt 5 personer(som sagt är minnet lite luddigt.) De skämtade mycket och hjälpte upp mig på britsen där jag skulle ligga under operationen. Jag fick lite lappar  här och var på kroppen som jag tror de mätte EKG med. Sedan mätte de mitt blodrtryck på höger arm samtidigt som en annan sköterska förberedde att sätta in dropp på min vänstra hand. De var jättetrevliga och frågade mycket om hur jag mådde. Precis innan sköterskan aktiverade droppet med sömnmedlet så varnade hon mig för att det kunde svida till lite i kroppen, vilket det gjorde också. Sedan kom narkosläkaren med masken med syrgas och jag blundade... sen minns jag inget mer. 

 

När jag vaknade första gången var klockan 11. Jag kisade lite lätt med ögonen och en sköterska såg det och kom direkt till mig och frågade om jag ville ha någonting. Lite vatten i sugrör var det jag kunde tänka mig och sedan somnade jag om igen. 11.30 vaknade jag och kände mig väldigt flummig inombords. Haha, jag började i princip överösa sköterskorna med vänliga ord och komplimanger om hur duktiga och snälla de var! Sedan ringde jag till mina föräldrar och vänner och försäkrade dem om att jag mådde bra! Av någon anledning så kliade det väldigt mycket överallt, speciellt i ansiktet. Men det tror jag kan ha med narkosen att göra. Sedan kom en sköterska och skulle linda in mig i bandage och få på mig en mjuk bh-topp över. Jag gick sen på toa och kände att jag faktiskt mådde ganska bra trots allt. Kände inte att det gjorde ont, utan var bara mest öm.

 

En obehaglig upplevelse var dock när de serverade mackor.. trodde jag var hungrig och blev överlycklig när de t.o.m. hade varm choklad! Men när jag började äta så var det som att det knappt gick att svälja. Efter ett tag fick jag i alla fall i mig en macka och hälften av chokladen. Jag fick sedan hjälp med att få på mig kläderna och satte mig upp i sängen. Tanken var att jag skulle börja förbereda mig för hemgång. Men gud vad jag började må illa! Klockan var 14.45. då och jag hade beslutat att jag kunde bli hämtad mellan 15-15.30. Jag blev helt kritvit i ansiktet och ringde på klockan för att få hjälp. De flesta var upptagna hos andra patienter i samma rum så jag sa att jag skulle gå i förväg till toaletten. En sköterska kom efter mig med spypåsar och ledde mig tillbaka till sängen. Hon tyckte jag kunde kräkas där i stället, men i och med min spyfobi(kan sällan kräkas med andra i samma rum) så spärrade det mig. Mådde illa ganska länge, men det gick över sen när jag fick lite frisk luft. Min vän som tog emot mig blev lite chockad över hur jag såg ut när jag var så blek i ansiktet, men vi tog oss till bilen och körde sedan hem. I bilen började jag babla på som vanligt och illamåendet började försvinna...

 

Resultatet kan jag just nu inte uttala mig om, men så fort det läkt någorlunda och jag kan se brösten så kan jag lägga till några rader. Det känns i alla fall toppen och jag fick väldigt bra intryck av allt ihop! :)