Bröstförstoring mar 2013 - Estetisk Kirurgi & Hälsa - Ockelbo Eya Le Wartie (fd Eija Olsson) - Skutt
Den 26 mars var det dags för min efterlängtade op. Jag har funderat på en bröstförstoring i nästan 15 år, så nu kändes det overkligt att det äntligen skulle bli av.
Efter att ha sovit hyfsat på natten gick jag upp och packade det sista och duschade. Jag var inte alls nervös, bara förväntansfull.
Jag fick skjuts till kliniken och väl där blev jag omhändertagen nästan på en gång trots att jag var alldeles för tidig. En sköterska kom och gav mig ett antal tabletter och berättade för mig hur allt skulle gå till. En stund senare fick jag gå in till Eija (kirurgen) som ritade som hastigast på mig. Eija är inte särskilt pratsam av sig. Hon säger det som är viktigt, inget annat. Måste dock tillägga att jag har stort förtroende för henne, då jag upplever henne som mycket skicklig och kompetent.
Jag blev därefter visad till rummet som jag skulle dela med två andra tjejer. Det var ett ganska litet rum med tre sängar med tillhörande små sängbord. Jag sitter på min säng och sneglar lite på tjejen i sängen bredvid som är helt ny-opad och håller på att vakna. En sköterska sitter bredvid henne hela tiden och det känns skönt och tryggt att veta att man är helt övervakad av kunnig personal som inte lämnar ens sida. Sköterskan kollar puls, blodtryck och syresättning och antecknar värdena.
Helt plötsligt blir det min tur och jag får gå till op-salen och lägga mig på britsen. Narkosläkaren gör mig fullständigt lugn och han sätter vant en ingång i armvecket på mig. Jag får något insprutat i armen som gör mig jätteyr (kommer inte ihåg vad) och jag får rådet att bara ligga och blunda. Mina armar bäddas in i täcken för att hålla värmen och jag får masken över ansiktet. Jag gör som narkosläkaren säger och andas långa, djupa andetag i masken. Jag kände mig aldrig trött, utan somnade innan jag hann blinka.
Jag vaknar sedan av att någon säger mitt namn och berättar att det är klart. "Va, är det redan klart?" frågar jag yrt.
Det är klart och jag ligger nu nerbäddad på rummet. Jag vet att jag fryser och får dubbla täcken, fleecefilt och vetekudde för att hålla värmen. Jag får syrgas och sköterskan sitter bredvid mig. Jag har ont, men inte jätteont.
Jag är jättetrött och sover i stort sett hela tiden. Vaknar av att sköterskan sätter om syresättningsklämman på fingret, sen somnar jag. Vaknar igen av att syrgasen tas bort och somnar om. Vaknar av att tjejen bredvid kräks i sängen. Flera ur personalen kommer på en gång och bäddar rent i sängen, jag somnar om.
Jag hade op-tid kl 10 och tror att klockan var strax innan 12 när jag yrt tittade första gången. Kl 14 orkar jag messa min sambo och mamma. De får samma korta mess, "lever trött ont"
Jag somnar igen och när jag vaknar är smärtan ungefär som tidigare. Jag hade förväntat mig en betydligt värre smärta och är nästan chockad över att det inte gör mer ont.
Resten av dagen och kvällen sover jag skönt. Personalen är helt fantastisk och kommer så fort man kallar :) De höjer och sänker sängen, bäddar om oss och se till att vi får de vi vill ha.
På kvällen kommer sedan nattsköterskan Fia. Även hon är helt fantastisk och hon tar mycket väl hand om oss. Fia hjälper mig upp på toan. Det är första gången efter op och jag tar det säkra före det osäkra och blir skjutsad i rullstol dit. Det går bra och jag får nu för första gången se mina bröst i spegeln, wihoo! Det ser jättebra ut.
Natten går över förväntan och jag har fortfarande inte speciellt ont. Jag hade Alvedon att ta under natten, men tog de inte förrän på morgonen.
Jag mådde fruktansvärt illa på morgonen och låg bara och flåsade i sängen. Tog en tur i rullstolen till toan och kräktes och sen tillbaka till sängen. Jag tror att kroppen behövde mat och att det var därför jag mådde så illa.
Jag får gå in till Eija som visar hur jag ska massera brösten, men jag mår så illa och kan knappt ta in vad hon säger.
Vid 8.30 kommer min sambo och det är dags att åka hem.
Nu nästan 2,5 vecka efter op mår jag fortfarande jättebra och den riktiga smärtan kom aldrig, tack och lov! Det är klart att det kändes, värst var det på op-dagen, men annars gjorde det aldrig speciellt ont. Jag har kunnat röra mig hyfsat obehindrat redan dagen efter op. Klart att jag har varit lite stel, men det har ändå gått väldigt bra.
Sammanfattningvis kan jag varmt rekommendera Estetisk kirurgi i Ockelbo. Omhändertagandet och servicen från personalen var oslagbar, från det jag kom till det att jag åkte!
Underbara du, vad skönt att höra att det inte är så farligt! :)))
Jag skulle absolut kunna göra det igen :) Hoppas det går lika lätt för dig, lycka till!
Tack!