Hej nä egentligen EJ plats för CT hemma men har den i vardagsrummet vid soffan ändå ! =) Flyttar den helt intill när den ej anv o flyttar ut den lite när jag ska anv den så det funkar! =) Står den framme är det lättare att komma upp på den också, iaf för mig. Plus man kan stå o titta på ett TV program osv. =)

DET BLIR BÄTTRE! Jag vet att det inte känns så just nu, och när jag mådde som sämst trodde jag inte det heller. När jag skulle börja tredje ring i gymnasiet förra hösten hoppade jag av och blev i samma veva dumpad av min pojkvän. Jag gick hemma i månader (snarare låg ner i fosterställning och grät). Bodde fortfarande hemma och hade en knakig relation med familjen. Hade noll självförtroende, trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna jobba med någonting. Googlade det minst smärtsamma sättet att ta livet av sig. Det var hemskt, och nu när jag ser tillbaka kan jag inte förstå att det där var jag. Men när jag pallrat mig upp från soffan började jag gå. Varje kväll mötte min bästa vän och guldklimp mig vid min dörr och så gick vi i rask takt runt sjön där vi bodde och pratade. Om du nu inte har en vän du känner att du kan lita på och prata med, lyssna på musik! Eller till dina egna tankar. Det jag gjorde mycket var att tänka ut små drömscenarion (t.ex att jag stöter på mitt ex i framtiden med min nuvarande man och är så lycklig yadyada, sådana töntiga saker men som får en att känna sig bättre för stunden). Tänk på hur mycket du har att se framemot! Ditt barns första steg, resor du kanske vill göra, och tro mig ALLT det där kommer att ske för dig. Nu har du varit på botten och då kan det bara bli bättre.

Ett tips är antideppressiva tabletter, jag har mer eller mindre varit deprimerad under mina tonår, och så kom dumpningen och avhoppet från skolan som en smäll, och då föreslog min psykolog att prova tabletter. Och tro mig, det är inget "lyckopiller" "uppåttjack", man blir inte automatiskt lycklig, men vardagen blir lite lättare, livet känns inte riktigt lika mörkt. Och promenera, följ en serie du blir glad av.

 

Vad är anledningen till att du är arbetslös och har varit det i åtta år? Nu är jag ju några år yngre än dig, men varför jag hade så svårt att skaffa mig ett jobb efter skolan var dels att jag var deprimerad, och hade otroligt dåligt självförtroende så jag trodde aldrig att någon skulle anställa mig (en gymnasie-avhoppare som aldrig haft ett jobb?) Har alltid varit blyg och tillbakadragen, vilket inte varit till min fördel. Hade tanken att jag får väl jobba på ett lager i någon förort resten av livet, med en enkel uppgift och så lite social kontakt som möjligt. Men nu jobbar jag på en lyxrestaurang i Stockholm och träffar nya människor hela tiden, ett service jobb som jag aldrig någonsin trodde att jag kunde ha.

Som andra skrivit här tidigare, volontärarbete! Så länge tills du hittar något du vill göra som du får betalt av.

Har du några drömmar om vad du vill jobba med? Eller kanske börja plugga? Tänk på hur bra framtiden kommer att bli!

 

Ett annat tips är att resa (förstår att det blir svårt då du har dålig ekonomi) men det kanske peppar dig till att jobba ihop några slantar. Åk på en solsemester och ta vara på dig själv. När jag mådde som sämst bokade jag en månads resa till ett varmt land, och det hjälpte verkligen! Även fast du inte har några pengar nu, tänk ut ett ställe du vill åka till och dröm dig bort! Tänk att du behöver inte åka just nu, men då har du något att se fram emot. Och om du inte har någon att åka med, åk själv! Det gjorde jag.

 

Och kärleken. Den kommer när du minst anar det. Antar att du hört det förut men det gör den verkligen! Självklart måste man kanske anstränga sig lite själv (typ gå utanför dörren) annars träffar man ju bara sig själv :) Men du kommer i framtiden att träffa någon som får dig att tänka "Vad fan såg jag i den där andra killen". Första gången jag gick ut med mina vänner efter uppbrottet från mitt ex träffade jag min nuvarande pojkvän. Då var jag såklart emotionellt skadad och ville ingenting, men några månader efteråt sågs vi igen och efter det blev det vi. Nu är vi sambos med vår lilla katt :)

Men leta inte efter något när du fortfarande mår så dåligt som du gör, bättre att må bra med sig själv först och sedan må bra med någon annan. När du mår bra med dig själv och är lycklig kommer du att träffa någon, tro mig!

 

Nu blev detta nästan en hel bok, men blev så rörd och kände igen mig i vad du skrev. Så tänkte att jag delade med mig lite av mina egna erfarenheter. Folk som aldrig mått riktigt dåligt kan ha svårt att sätta sig in i din situation, så det är fint att se att så många stöttar här på Pof.

Och än en gång det blir bättre!! Du får gärna inboxa mig om du vill ha någon att prata med.

Massa kramar<3

Bortsett från träning som redan rekommenderats; finns det nånting du skulle kunna tänka dig att studera? Om din CV inte är tillräckligt konkurrenskraftig idag för att få ett jobb, kan du komma på nåt som på rimlig tid kan ge dig bättre jobbchanser och som intresserar dig..? Under tiden ger det digd essutom rutiner och meningsfull sysselsättning på riktigt.

Du har verkligen en jobbig situation men du har fått många bra tips här. Själv är jag inte arbetslös, eller... jo egentligen. Jag skadades mycket svårt för några år sedan, när jag just fyllt 50 år, och läkarna sa direkt att jag aldrig mer skulle komma ut i arbetslivet. Jag kände mig utslängd, utstängd och värdelös.

Men sen insåg jag att jag gjorde min bedömning på grunden att arbete är det mest värdefulla. Men jag hade ju massor av tid att använda. Till det jag ville och orkade.

Idag arbetar jag mot pedofiler på nätet - med rätt gott resultat. Jag är med i ett par föreningar (på kommunens sida finns listor på alla föreningar). Jag går en kurs då och då - aldrig pluggkurser där jag måste läsa mellan gångerna, för det orkar jag inte - men gärna ämnen dit män söker sig ;-) Tränar gör jag genom raska promenader ute och på löpbandet hemma när jag inte känner för att gå ut. Jag kan inte springa längre men går på det. Det tar i hopfällt läge 24x65 cm golvyta.

Ibland går jag på aktiviteter som Kommunens Kultur/Bibliotek ordnar - info finns på nätet. Där jag bor har de stick- och virkträffar, bio, utställningar, olika sorters gymnastikträffar och träffar av typen hur man förbättrar sin hälsa och lär känna sig själv. Allt är gratis eller kostar väldigt lite.

Till slut två tips: a) sök fonder. Finns förteckning på nätet. Det tar lite tid men kan avgjort löna sig. b) Prioritera det du tycker är roligt, även om du ser till nyttan också. Livet är nämligen en jäkla åktur men det går att styra när man lärt sig reglagen.

PS Jag menar INTE att arbete skulle vara oviktigt - insåg att man kunde tolka det så...

sockerdricka. Har det funkat för dig att hitta träningskompis? jag vill så gärna hoppas de går i praktiken också. Tkr det borde gå egentligen. Vi svenskar är ganska försynta med att ta kontakt. Jag märker på träningspass att alla "slåss" om platsen längst bak för att inte synas och märkas. Vår ledare fick säja till att alla kan inte stå på bakre raden. "Jag bits inte, jag lovar" sa hon på skoj. Så vi svenskar borde ta för oss lite mer. Väldigt bra tips tycker jag  Flisan69 Tack vad gulligt att du skicka om vonlontär arbete. Trivdes du bra som volontär ? Oj, vilket långt förhållande. Grattis måste jag säja  Verkar som du funnit den rätte. Har ni hängt samman i alla år utan avbrott? Jag beundrar människor som kan göra så. Mina farföräldrar hängde samman i 60 år och jag tycker verkligen dom ska ha cred. Jag tycker att det här med att skilja sig har blivit ngt man tar för lättvindigt på. Förr i tiden höll vi ihop. Nu är vi förbrukningsvaror. När mitt bäst-före-datum går ut går mannen och hittar en bättre yngre snyggare. Vart är världen på väg? otrohets sajter som UPPMUNTRAR folk att bedra dom som dom säjer sig älska. Jag blir så arg och chockerad när jag ser victoria Millan..osv. Sjukt. Varför är vi så här? Varför det här ständiga sökandet efter "bättre" och "fräshare" ? Varför tröttnar vi? På mormors tid fanns inte så många att välja på. Var det bättre förr? Jag funderar såhär. Kropps och utseende heten har blivit starkare. Frestelser från krogar ..Allt. Fylla. Jag önskar att jag levde på 20 talet. Jag antar att jag är född i fel tid. susi78. Jo jag tycker det var utmärkt att du förde det på tal, jag ska absolut införskaffa mig en sådan  Blev ivrig nu. Om du har någon säskild modell att rekomendera är jag jätte tacksam  Jen6: Tyvärr har jag inga vänner knappt. Jag har 2. Ja, jag vet. Patetisk stackare. 2 vänner. varav en av dessa är en person som bor i en annan stad. Så praktiskt taget är det bara en som jag regelbundet träffar. När han inte kan är jag ensam. Ush. Jag saknar verkligen en tjej kompis. Har bara 2 kill polare, men ingen tjej längre. Tidigare hade jag, men men .. Hur ser din bekantskapskrets ut? Hoppas den är lite större än min. Marina. tusen tack för tipset. CVet är tomt nu. jag borde verkligen göra det. Aldrig tänkt så mycket på det. Hur konstigt det än kan låta. Jag har blitt apatisk känns det som.  Känns som inget är meningsfullt längre. Jag kan lika gärna sova bort dagarna känns det som. Vad gör jag, går hemma. Gäsp. Fr_seven: Grattis till en skön omstart i livet. Att rycka upp sig är svårt. Människor som du inspirerar. Härligt att se. Vilken sjukt bra insats du gör tycker jag. All cred. Pedofeli är hemskt och verkar svårt att få stopp på det. Har du någon parter? Känns som att allt skulle lösa sig ( inte allt, men mycket ) om jag bara hade en partner som ÄLSKADE mig. Så att jag kan älska mig själv. Så banalt och patetiskt. Gulkycklig: När du va på botten hade du någon partner under den hårda tiden? Gäller att kämpa. Förgå eller förgås. Varför ska det vara så svårt? Känns som alla har det så himla bra. Man ser alla facebook statusar som folk lägger ut som tex,"åhh jag har världens bästa underbaraste make och goaste ungar.." och "Hela familjen är så lyckliga" och "trevlig afton med kvälls mys" och "trevligt besök av underbara vänner med underbart god mat" Och "härlig julstämning..lycka" Allt ska vara sååå "underbart" och "treeevligt" att jag bara vill spy på det.  Jahopp, sitter man och tänker. Bara jag som inte har någon julstämning.