Bröstförstoring maj 2013 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Tingeliing

Kl: 07.05
Jag kan börja med att säga att det inte var det lättaste att somna natten innan, jag tänkte på allt möjligt ang narkos storlek på implantat, smärta osv. Jag lyckades väl i alla fall somna runt 01 kanske. Klockan ringde sedan kl 06.10 och tåget till Landskrona bar av 06.54. Jag gick upp och borstade mina tänder. Tog min tablett med ytterst lite vatten, törstig var man och man blev ännu mer törstig av tanken att inte få dricka något mer förän efter operationen. Checkade så att jag hade med mig det jag skulle. Sen gick jag ut till tåget som ligger precis utanför mig, vilket är rätt skönt.

Har sedan jag stigit upp messat med min medbrottsling, som också gör sin bröstförstoring idag. Vi har den stora lyckan att gå igenom detta tillsammans. Vi kommer att få ligga i samma rum efteråt vilket känns bra och det hela kanske kan bli en både otäck och rolig upplevelse.

Kl: 11.00
Väl framme på citadellkliniken så blir vi väl omhändertagna av vår supergulliga sjuksköterska. Vi får vårt dubbelrum och duschar med hibiscrub. Tar efteråt på oss morgonrock, tofflor och fula strumpor! Haha.. Vi får båda lite lugnande och somnar runt kl 12.00.

Kl: 14.00
Vi vaknar till av att min vän ska ner på operation. Jag lämnas kvar på rummet och blir tillsagd att ta mina smärtstillande mediciner. Sen slumrar jag till, vaknar sedan vid 14.50 och det är plötsligt min tur att gå ner på operation. Peter Cosmo möter mig, tar lite bilder och skämtar lite med mig för att jag är så nervös.

Kl: 15.00
När jag ska kliva in i operationssalen så går jag förbi uppvaket och får syn på min vän. Skyndar mig då in för jag vill inte veta hur hon mår än haha usch. Jag får lägga mig ner på britsen med bägge armarna utåt. Narkosskötetskan är super snäll och lugnar mig genom att klappa mig på kinden och berättar att allt kommer gå så bra och de vet vad de sysslar med.
Först sprutar han in lite smärtstillande i armen och sen så får jag lite lugnande så att jag blir yr i mössan. Sedan blir det svart och jag minns ingenting.

Kl 16: Jag vaknar upp ur narkosen och det känns inte som att jag har sovit i två sek ens en gång och det är ytterligare en gullig sköterska som pratar med mig. Hon berättar att allt har gått bra och jag är helt överlycklig. Känner ingen smärta, bara att det är lite tungt över bröstet. När de rullar in mig på vårt rum så ligger min vän och kvider. När jag frågar hur hon mår då vågar hon knapt svara pga smärtan. Jag svamlar om lite allt möjligt innan jag somnar igen.

Kl: 17.15
Här vaknat jag och kan inte röra mig en cm. Det gör jätte ont och jag kan inte andas ordentligt. Ska det vara såhär i en hel vecka tänker jag!... Ringder på klockan och får morfin intravenöst, somnar till igen en timme och vaknar av smärta igen runt 18.30.. Min stackars vän har fortfarande ont och hon får då morfin intravenöst och mår inom en kvart mycket bättre, som en helt annan människa. Jag får lite tabletter och mår även jag bättre om någon halvtimme.

Kl: 19.00
Peter kommer in och hälsar på oss. Han berättar att operationerna har gått jättebra och att resultatet kommer bli strålande. Vilket känns bra. Han skojar lite med oss och säger att vi ses imorgon då han ska gå hem för dagen. Tänk vad länge han jobbar om dagarna.

Kl 20.00
Här mår både jag och min vän hyfsat och vågar oss upp på toaletten båda två. Lite yr är jag men det går. Vi har legat och pratat och haft det bra. Ätit lite grann och fått bra med smärtstillande.

Kl: 23.26
Nu sitter jag och skriver i sängen och jag mår faktiskt bra. Har lite ont men det är ju sådant man får ta. Har haft en bra upplevelse av operationen och personalens omhändertagande av oss. sedan är jag ju framför allt överlycklig över mina nya juveler :) hihi. Nu hoppas jag bara på att jag slipper komplikationer och att brösten läker som de ska!