Bröstlyft sep 2014 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - crunchy

Två veckor före operationen var jag helt förstörd av nervositet. Jag spände mig något fruktansvärt, fick huvudvärk och kunde knappt äta.

En vecka före operationen talade jag med narkosläkaren på telefon. Inte angående narkosen utan om en helt annan medicinsk fråga. Då var det som om all oro bara släppte. Jag blev bemött med så mycket förståelse och omtanke. Läkaren lät så glad och lättsam och jag kände att det här kommer bara gå bra.

 

Min plan var att ev äta lugnande dagen före operationen men det behövde jag aldrig göra. Jag kände mig inte det minsta nervös eller orolig.

 

Klockan 05 på morgonen steg jag upp, tvättade håret, tog antibiotikan och packade tandbosten. Jag hade tid kl 09 men vi anlände en bra stund i förväg och fick installera oss på mitt fina rum. Vilken ljuvlig utsikt över havet! Omedelbart fick vi reda på att operationen skulle dröja ända till efter lunch så jag hade flera timmars väntan framför mig.

 

Jag fick duscha med hibiscrub, prova ut en mjuk behå och koppla in dropp. Därefter skickade jag iväg min man så att han kunde handla och äta. Själv fördrev jag tiden med att läsa och sova som en klubbad säl... Tanken slog mig att jag borde vara hispig och nervös, men jag kände mig bara trött, glad och avslappnad.

 

Vid 12-tiden kom min sköterska (hon var som en strålande god fé) in och gav mig den berömda shoten med lugnande, samt ett par Alvedon.

 

Tuve kom och hämtade mig vid 13-tiden. Då kände jag mig bara ännu tröttare men glad och förväntansfull. Vi tog några foton där jag förmodligen såg ut som en zombie, sen ritade han med tuschpenna på mina bröst. Jag var tyst under tiden. Jag tänkte att det blir snyggare och bättre om jag inte stör :-) Jag är oftast ganska tystlåten i vanliga fall också.

 

Sen bar det av till operationssalen där jag fick träffa narkossköterskan och den glada narkosläkaren från telefonsamtalet. Jag fick lägga mig på en brits med armarna ut. Först fick jag något medel som skulle göra att jag blev snurrig. Det tog några sekunder innan jag entusiastiskt utbrast - Ja, nu snurrar det! 

 

Sköterskan sprutade in något i armen som skulle förhindra att jag mådde illa efter operationen. Sen fortsatte persomalen berätta om vad dom gjorde men jag lyssnade inte längre. Lamporna och fläkten i taket förvandlades till ett kaleidoskop som vred sig runt i ett fascinerande cirklande mönster. Det är det sista jag kommer ihåg.

 

Vid 15.30-tiden blir jag väckt av en sköterska på uppvaket som sa att allt gått bra. Hon påstod att jag såg oförskämt pigg ut. 

Ha, så säger ni till alla, tänkte jag skämtsamt för mig själv, och jag svarade att jag är riktigt riktigt trött :-) Jag var faktiskt så trött att jag knappt kunde se. Men jag mådde utmärkt, fick dricka lite vatten och blev upprullad på mitt rum. Tror dock jag svamlade ännu mer om hur trött jag var.

 

På något sätt lyckades jag genast smsa min man att jag var vaken, så han begav sig tillbaks till kliniken och mitt rum med en påse godis. Han hjälpte mig till toaletten för att kissa ett par gånger, och det gick jättebra. Jag blev inte det minsta yr eller dålig.

Senare fick jag en smörgås och en burk coca cola av sköterskan. Det var riktigt gott! Under ett par timmars tid gled jag in och ut ur sömnen medan min man såg på TV. Jag försökte hålla mig vaken men det gick inte. Med facit i hand så skulle jag bara tillåtit mig själv att sova djupt - jag kunde ändå inte sova en blund när natten väl kom ;-) 

 

På kvällen kände jag mig pigg och beställde in en paj och coca cola. Sköterskan sa att Tuve strax skulle komma och kolla på mig, men jag trodde inte riktigt på det. Jag antog att han hade åkt hem för längesedan. Och mina förhoppningar om att få gå hem samma dag hade jag gett upp redan vid lunchtid.

Men underbara Tuve dök faktiskt upp och tog av mitt bandage. Jag blev förstummad när jag såg det perfekta resultatet och Tuve verkade också väldigt glad och nöjd. Så otroligt fint det blev! 

 

Eftersom jag mådde så bra och allt såg fint ut så fick jag åka hem om jag ville, så jag käkade upp min kvällspaj och klädde på mig och sen for vi iväg. Jag var så uppspelt och befann mig i ett lyckorus hela natten och kunde inte sova någonting. Ont gjorde det också, mest på grund av det tryckande bandaget, men jag behövde bara ha det under första natten.

 

Jag har bara positivt att säga om Citadellkliniken och all personal och framför allt resultatet av mitt bröstlyft. Över all förväntan!