Jag tycker också att det är intressant, vi på pof är nog generellt de mest plastikpositiva i samhället och ändå verkar en majoritet tycka att det är befängt. 

jen6, jag känner som du i många frågor, varför ska jag betala för det där eller det där... jag förstår att många är upprörda, samtidigt kan jag tycka att det är lite futtigt, eftersom det inte handlar om stora utgifter eller en vanligt förekommande op. Samhällets uppgift är ju att tillgodose olika önskemål och behov och bröst verkar vara ett önskemål... Det finns stränga regler, och vem som helst som har små bröst får inte en op beviljad.

När jag fick mitt implantat pga trattbröst -89, var det samtidigt en kvinna som fick sina bröst förstorade av landstinget, hon hade noll bröst innan, efter op'n hade hon små. Dom har jobbat så länge, och det är inget som har ökat expolsionsartat, eller är speciellt vanligt heller. Där behöver ingen skattebetalare vara orolig.

Att äldervården är så dålig beror ju på att det kortas i den änden som kvinnor jobbar, eller befinner sig i (kvinnor blir äldre och lever längre, därmed förmodligen mer vårdtid). Om man vill ha ett jämnlikt Sverige får man BEGÄRA mycket mer till kvinnor, på alla plan. Inte att det ska gå genom fonder, utan att samhället står bakom dom.

Jag som fått mina implantat från landstinget (ingen fara, inget av era pengar då jag betalar skatt och opererat mig i Tyskland ;) ) blir mest av allt upprörd över alla som överhuvud taget opererar sina fina bröst, trots att dom har "riktiga" bröst. :) Jag menar då att allt ser normalt ut, även om det kanske inte ser ut som en 16-årings tuttar längre... jag fick min op betald av min sjukkassa här i Tyskland eftersom mitt ena bröst var förskjutet pga det gamla silikonimplantatet jag hade pga trattbröstet, en ren rekonstruktion alltså.

Jag måste säga att det som stör mig allra mest med hela denna tråden är denna meningen: "Och nej jag kan inte och kommer förmodligen aldrig att kunna stå för en likvärdig operation sjäälv." Nej, självklart kommer du ALDRIG ha råd till en bröstoperation med den inställningen. Hur ska man någonsin nå sitt mål här i livet om man gett upp redan på startlinjen? Du är 25 år gammal och menar att du ALDRIG kommer ha råd med en bröstförstoring?

Jag ska tala om för dig att jag är 21 år gammal och har betalat min bröstoperation själv, precis som näst intill alla andra här inne har gjort. Jag har velat operera mig sedan jag var 13 år gammal och haft en sån jävla diciplin och självkontroll att jag har kunnat spara ihop pengar till det, därför att jag verkligen har VELAT göra en operation! Jag kan även säga att under tiden jag sparade ihop pengar var jag psykiskt sjuk, och har varit inlagd på psyket en kortare tid, min mamma har haft svår cancer och har inte kunnat jobba så det har varit jag som har slitit arslet av mig på jobb för att kunna betala vår hyra så att vi inte skulle bli vräkta.

När jag var 18, 19 och 20 år betalade jag hyran, elräkningar, mobilräkningar osv, mammas mediciner, mina egna mediciner, maten som stod på vårt bord om dagarna, alla resor fram och tillbaka till sjukhuset dit mamma åkte flera dagar i veckan för cellgifter, provtagningar, röntgen osv, alla läkarbesök som gjordes på vårdcentral, mina egna besök hos psykolog och vårdcentral, de dagar och nätter jag spenderade på psyket och deras akutmottagning, jag fick betala min egen student i princip, min hund blev sjuk i samma veva och jag har betalat väldigt många besök till veterinär och mycket, MYCKET mer som jag inte orkar nämna här, jag slet som ett djur för att få vardagen att gå ihop och ÄNDÅ lyckades jag spara ihop 42,000 kronor till en bröstförstoring som jag kunde göra när jag var så pass ung som jag är. 

Därför blir jag faktiskt förbannad när jag läser att du redan har ställt in dig på att du inte kan spara ihop pengar och därför ska försöka ta det via landstinget. Vad jag sedan tycker om skattebetalda sillisar för att det klassas som en "missbildning" är en helt annan sak och inget jag tänker ta upp. Det enda jag reagerar på, som faktiskt får mig att gråta, är det du skrev om pengar.

Läste ett inlägg här tidigare angående fysisk smärta, och att det anses vara berättigat för att få en op bekostad. Tycker att psykisk smärta (utifrån exemplet total avsaknad av bröst) är lika berättigat för att få op bekostad. Tycker dock att man ska prova psykiatrisk vård till att börja med, och det är ju vad ts redan nämnt att hon gjort. Ett kirurgiskt ingrepp är ju alltid förenat med risker, och kan man undvika det är det förstås att föredra.

Anser även att obefintlig/ytterst liten bröstvävnad är lika berättigande till bekostad op som tubulära bröst och olikstora bröst.

Vill även kommentera det som skrivits om bl.a. rökning och fetma. Finns säkerligen hur många operationer som helst som görs p.g.a. detta, och där patienterna får igenom dessa operationer trots egna val genom osunda kostvanor, brist på träning och medvetet val att suga i sig gift som förstör deras kroppar. Javisst finns det sjuklig fetma, det vet jag. Men när man ser sig om i dagens samhälle finns massvis med människor som vältrar sig i fett och socker trots att de vet att det medför risker och ohälsa. Som gnäller över onda knän och ryggar, samtidigt som de liggandes på rygg i soffan häller i sig enorma mängder läsk och idisslar pizza. DET tycker jag är upprörande!

jen6 wrote:

Zinya wrote:

Läste ett inlägg här tidigare angående fysisk smärta, och att det anses vara berättigat för att få en op bekostad. Tycker att psykisk smärta (utifrån exemplet total avsaknad av bröst) är lika berättigat för att få op bekostad. Tycker dock att man ska prova psykiatrisk vård till att börja med, och det är ju vad ts redan nämnt att hon gjort. Ett kirurgiskt ingrepp är ju alltid förenat med risker, och kan man undvika det är det förstås att föredra.

Anser även att obefintlig/ytterst liten bröstvävnad är lika berättigande till bekostad op som tubulära bröst och olikstora bröst.

Vill även kommentera det som skrivits om bl.a. rökning och fetma. Finns säkerligen hur många operationer som helst som görs p.g.a. detta, och där patienterna får igenom dessa operationer trots egna val genom osunda kostvanor, brist på träning och medvetet val att suga i sig gift som förstör deras kroppar. Javisst finns det sjuklig fetma, det vet jag. Men när man ser sig om i dagens samhälle finns massvis med människor som vältrar sig i fett och socker trots att de vet att det medför risker och ohälsa. Som gnäller över onda knän och ryggar, samtidigt som de liggandes på rygg i soffan häller i sig enorma mängder läsk och idisslar pizza. DET tycker jag är upprörande!

Hänger med i det du säger men, inga bröst gör dig inte handikapp vilket lungcancer gör,
Sen om vi ska vara petiga så har rökaren betalat rätt saftig skatt på sina cancerpinnar iaf

Javisst har rökarna, och också idisslarna, betalat skattepengar på alla cigaretter och all skräpmat de konsumerat. Och det tycker jag är helt rätt! MEN de har medvetet bidragit till sin sjukdom/sin ohälsa. Det har däremot en kvinna som fötts utan bröst inte gjort.

Hur många op görs i detta syfte per år?
Är det 10 st? 40 000x 10= 400 000
= 2 barnskötare i lön per år( som inte anställs längre iprincip för det ska va förskollärare vilket är dyrare)
Handlar det om 400 tusen per år, visst är det mkt pengar i längden men det är en fis i rymden om man tänker på vad det kostar att anställa folk på en avd/ hus.
Tycker absolut att OM man kan arbeta ska göra det, jag har också sparat ihop alla pengar till op.
Det känns inte som en okej grej att bara "få" om man faktiskt har möjlighet att arbeta. andra tar ju även lån...
Anser också att de som har som ophelia en tydlig rätt till att få dessa op. ska ha företräde till dem..
men även att de med olika stora bröst m.m är inte heller sjuka av det och ska då inte heller få betald op. Ska budgeten bort ska den bort för alla och enbart finnas för. tex. bröstcancer patienter eller som ophelias fall där de orsakar andra saker vid kroppen som .tex. svamp och inte orsaken "jag gillar inte mina bröst"

Whatsername wrote:

Jag måste säga att det som stör mig allra mest med hela denna tråden är denna meningen: "Och nej jag kan inte och kommer förmodligen aldrig att kunna stå för en likvärdig operation sjäälv." Nej, självklart kommer du ALDRIG ha råd till en bröstoperation med den inställningen. Hur ska man någonsin nå sitt mål här i livet om man gett upp redan på startlinjen? Du är 25 år gammal och menar att du ALDRIG kommer ha råd med en bröstförstoring?

 

Jag ska tala om för dig att jag är 21 år gammal och har betalat min bröstoperation själv, precis som näst intill alla andra här inne har gjort. Jag har velat operera mig sedan jag var 13 år gammal och haft en sån jävla diciplin och självkontroll att jag har kunnat spara ihop pengar till det, därför att jag verkligen har VELAT göra en operation! Jag kan även säga att under tiden jag sparade ihop pengar var jag psykiskt sjuk, och har varit inlagd på psyket en kortare tid, min mamma har haft svår cancer och har inte kunnat jobba så det har varit jag som har slitit arslet av mig på jobb för att kunna betala vår hyra så att vi inte skulle bli vräkta.

När jag var 18, 19 och 20 år betalade jag hyran, elräkningar, mobilräkningar osv, mammas mediciner, mina egna mediciner, maten som stod på vårt bord om dagarna, alla resor fram och tillbaka till sjukhuset dit mamma åkte flera dagar i veckan för cellgifter, provtagningar, röntgen osv, alla läkarbesök som gjordes på vårdcentral, mina egna besök hos psykolog och vårdcentral, de dagar och nätter jag spenderade på psyket och deras akutmottagning, jag fick betala min egen student i princip, min hund blev sjuk i samma veva och jag har betalat väldigt många besök till veterinär och mycket, MYCKET mer som jag inte orkar nämna här, jag slet som ett djur för att få vardagen att gå ihop och ÄNDÅ lyckades jag spara ihop 42,000 kronor till en bröstförstoring som jag kunde göra när jag var så pass ung som jag är. 

 

Därför blir jag faktiskt förbannad när jag läser att du redan har ställt in dig på att du inte kan spara ihop pengar och därför ska försöka ta det via landstinget. Vad jag sedan tycker om skattebetalda sillisar för att det klassas som en "missbildning" är en helt annan sak och inget jag tänker ta upp. Det enda jag reagerar på, som faktiskt får mig att gråta, är det du skrev om pengar.

BRAVO

<3 ! Tack för allt stöd. Jag blev just nekad ersättning från patientföräkringen för den felmidicinering som skedde vid min tumör.

Trots att min dåvarande ansvariga specialistläkare erkänt att han gjorde fel. Det låg även som grund för att jag beviljades bukplastiken.

Så min viktuppgång och de fysiska besvär jag fick är alltså erkänd fedbehandling av Stockholms läns landsting, trots detta går patientförsäkringen emot detta.

Nej patientförsäkringsnämnden och någon professor där tycker det är normalt att gå upp över 70kg på mindre än tre månader på normal kost.... 

Jag och mina läkare anser att jag fick för mycket kortison, under för lång tid. Och fick hud som hängde och slängde overallt efter jag gick ned i vikt efter avslutad kortisonbehandling( bara ett sammanträffande menar patientförsäkringen?!, att jag ökar 70kg strax efter behandlingen börjar och ned igen när den avslutas, sanslöst!). Men har nu bara låren kvar i all fall, och hoppas slippa alla utslag, smärta och svamp snart.

Skriver nu på en inte så snäll överklagan, men ska försöka tygla mig..

Kram på er!

Usch, hoppas det löser sig!

Känns inte okej att det ska gå till såhär för vissa och andra har det tvärtom, verkar ha det väldigt lätt... 

Hur kan det skilja sig så mycket? 

Hoppas du får till en bra överklagan! 

Lycka till!

Ja en del glider genom livet... En annan snubblar på varenda sten som finns på vägen.

Tack för ditt stöd!