Bröstförstoring jan 2015 - KKAB - Kosmetisk Kirurgi AB - Jönköping Ivan Letterfors - aljö

Detta är min berättelse. Den är lång, trots att jag försökte fatta mig kort och det var roligt att skriva om det så här mer än en vecka efter operationsdagen!

Redan i september förra året var jag på konsulation och då var jag riktigt nervös! När jag gick dit var jag så fylld med känslor att jag knappt kommer ihåg var det låg någonstans i Jönköping. Men på plats bokades en tid, den 16/1 skulle det passa mig, mitt jobb och min omgivning bäst. Det skulle finnas tid för att berätta för alla och ångra sig om det skulle bli så. Efter några månader var jag på konsultation igen pga storleken. Alla jag pratade med tyckte att 450cc lät STORT. Men på mig kändes det rätt. Den storleken skulle inte ändras. Plus att jag denna gången var mer fokuserad och inte nervös alls.

Dagen innan min operation blev jag nervös och stressad. Hade jag fixat allt? Jag hade packat min väska, ordnat med skjuts och övernattning hos min bror efter operationen och läst på massa. Men tiden gick sååååå sakta.

Kvällen innan blev det dusch med Descutan och rena lakan. Jag tänkte innan, jag kommer vara helt frasig utan ansiktskräm eller lotion eller Lepsyl men det var inga problem. Jag somnade gott, på mage, passade på medan jag kunde. Mitt i natten vaknar sonen och var förmodligen magsjuk men min man tog honom och sen kom även mormor som skulle vara barnvakt och jag fortsatte sova i "karantän" från alla baciller. När klockan närmade sig 07, då vi skulle åka, gick jag upp och duschade andra gången.
Jag hade ätit ordentligt med fil och macka till kvällsmat och kände ingen hunger. Denna gången var det inga problem att hitta till kliniken.
När jag hade betalat och satt och väntade, var där i god tid men inte för tidigt så såg jag två tjejer som hade opererats och som såg väldigt trötta ut och så tänkte jag, det där är jag imorgon...

Jag fick gå in på ett rum, ta av mig och ta på mig en gigantisk morgonrock och fylla i några papper i väntan på Ivan som skulle operera mig. Sen kom han, vi provade inlägg, denna gången gick vi upp ännu mer till 550 på ena bröstet, som var mindre och 500 på andra och det kändes perfekt. Strunta i siffrorna!! Han ritade på mig och förklarade vad det var för och jag kände mig väldigt redo! Jag talade om att jag har lätt för att må illa, vilket jag har, så det är det enda som känns jobbigt efteråt. Men jag hade med mig godis, som hjälpte mig när jag mådde illa under min graviditet.
När man opereras i Jönköping på KKAB så får man sova där så jag fick en säng och några tabletter, frågade inte vad det var utan tog dem och blev väldigt trött. Innan jag somnade pratade jag med en tjej i sängen bredvid, hon brukar också vara här inne på pof så vi visste att vi kanske skulle mötas, hon hade tid dagen innan mig och verkade vara pigg redan. Sen somnade jag en stund. Vaknade av att jag hade hicka! Konstigt det där... Blev hämtad till operation först. Det var en tjej till där som skulle opereras men dem tog mig först. Skulle ge mig narkosen och jag kände hur jag redan nästa sov innan jag ens andades i masken.

Vaknar upp, tittar ner och ser en vit topp med två bröst under. Känner ingen smärta, inget illamående är bara trött. Sen är det några timmar som jag inte riktigt minns. Pratade med min man vid 13-tiden, kände mig klar men har insett efteråt att jag inte riktigt minns vad jag sagt.
Jag åt mackor och drack vatten och vilade och kände mig förmodligen pga medicin som en prinsessa jämfört med den andra stackars tjejen som spydde hade jätteont och mådde illa hela tiden! Jag var uppe på toa, gjorde "gympa" med den andra tjejen och Anders Som kollade till oss och hjälpte oss hela kvällen och natten. Jag åt inget godis, jag mådde bra men ville inte ta fram godis när hon mådde så dåligt.
När klockan närmade sig 22 tog jag en sömntablett, tror det var det och sov gott nästan hela natten.

Dagen efter kände jag mig fortfarande bra. Klart att jag förmodligen såg ut som ett vrak när min bror hämtade mig men jag gick med honom och handlade frukost, hämtade medicinen som jag skulle äta och tyckte att jag kände mig helt okej! Sov hos honom för att vila upp mig och inte komma hem till en sjuk liten son.

Så här efteråt är jag väldigt nöjd med det mesta. Blev väldigt bra omhändertagen av personalen och själva mottagningen är fin, lugn och bra.
Det som jag ångrar mest nu är att jag Inte tagit fler bilder. Både innan på mina bröst, under tiden och direkt efter. Nu har det gått 11 dagar och brösten ändras hela tiden. Så ta mer bilder för att se utvecklingen är mitt tips!

Lycka till alla som funderar på att operera sig. Trots att jag innan jag fick barn aldrig hade tänkt den tanken känns det bara helt rätt och bra nu!