Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Milia
Så var det plötsligt min tur, helt sjukt! Tog tåget till Landskrona och var på Citadellkliniken vid 10-tiden. Fick sätta mig med mysiga Gärd i mottagningsrummet och gå igenom papprena en sista gång - att allt stämde på hälsokontrollen och sådär. Fick tyvärr krypa till korset och erkänna att 2 kilo julmat hade satt sig lite här och där.
Hur som helst, sen fick jag ett eget rum (nr 8), tog en spritdusch och klädde på mig morgonrock, sockar och tofflor. Fick lägga mig på sängen för att få lite dropp eftersom jag hade fastat ett tag, och fick dessutom lugnande & smärtstillande medicin. Sen var det helt plötsligt dags. Jag fick hänga med sköterskan till Peters rum. Han jobbar så sjukt snabbt måste jag säga. Man tror nästan att han är lite slarvig, men han är bara så sjukt effektiv att allt går med ljusets hastighet. Han behövde bara ett par minuter på sig för att fota ett gäng före-bilder, rita lite streck på mig med spritpenna, dubbelkolla inläggsstorlek (500 cc hp) och leda in mig till operationssalen där narkosläkaren och operationssköterskan väntade på mig. Sen försvann han i väntan på att jag skulle bli klar. Vet inte vad han gjorde på den korta tiden. Skrev en roman kanske, eller tapetserade om sitt kontor, eller köpte alla 2012 års julklappar.
Medan de gjorde mig i ordning för själva operationen (klädde på mig en snygg grön mössa, klistrade ekg-mätare, tog blodtryck etc.) passade jag på att ställa alla möjliga medicinska frågor jag kom på, för jag är nyfiken i en strut. "Varför får man en slang i halsen när man sövs. Man behöver ju ingen när man sover?", "Hur gör man för att väcka någon ur en narkos?", "Vad innebär egentligen ett bra blodvärde?" etc. Sen fick jag andas i en syremask och narkosläkaren sa att hon skulle börja spruta in narkosmedlet och POFF så var jag borta. Så snabbt har jag aldrig somnat i hela mitt liv. Tänk om det alltid gick så fort!
Sen svosch så låg jag på uppvaket strax utanför operationssalen. Ytterligare en gullig sköterska fanns där och höll koll på mig. Hackade tänder och skakade lätt i hela kroppen och kände mig allmänt groggy, men var ändå hyfsat klar och kunde prata. Blev nedrullad till mitt rum igen och där fick jag ligga resten av kvällen och ta det lugnt. Hade ont och det kändes som om en elefant hade slagit sig ner på min bröstkorg. Kunde bara ta jätteytliga andetag först, men sen fick jag en omgång alvedon & morfin & nåt mer och efter det kändes det mycket bättre. Kikade på mina bröst som var inklämda i tortyr-bh:n och bröstbandet och det såg redan fint ut. De var rätt små, men jag har ju kollat runt mkt här inne på forumet och vet att de behöver tid på sig för att "blomma ut" :-)
Sov skitdåligt på natten. Trots medicinerna kunde jag inte hitta någon ställning som kändes bekväm. Smärtorna fanns ju fortfarande kvar till viss del, och konstigt nog var det främst ryggen och nacken som ställde till det. Var uppe lite och traskade i mitt rum under natten, testade olika sovställningar etc. men det blev inte mycket till sömn.
På morgonen fick jag god frukost och Peter kom in och visade hur bh:n skulle sitta och förmanade mig för 3:e gången att jag måste vara NOGA med att använda den + bandet rätt. Jo, har jag betalt 42000 tänker jag inte slarva.. men tydligen är det många som gör det ändå. Men allt hade gått bra och han trodde att brösten skulle bli riktigt fina när svullnaden hade gått ner och så. De hade redan lagt sig ganska bra.
Ja, sen skrevs jag ut och kände mig faktiskt så pigg att jag traskade till bussen som tog mig till stationen och så blev det tåg hem igen. En positiv upplevelse! Varenda en ur personalen var helt fantastisk, stället var fräscht och modernt och jag känner mig förhållandevis pigg och fräsch. Känns nu dagen efter mest som en riktigt tung träningsvärk som har lagt sig i överkroppen även om smärtan förstås också gör sig påmind. Kan inte göra annat än att rekommendera Peter Cosmo och Citadellkliniken!
Din berättelse låter precis som min. :) bortsett från att det där droppetgjorde mig så kissnödig att jag sprang på toa säkert 15 gånger. Haha.
Men snacka om snabb och effektiv man! Jag hann inte ens bli nervös. Haha. Och vad fort man somnade! Haha.
Grattis till brösten:) är nu nyfiken på vad du fick för svar på de frågorna om slangen i halsen och hur man väcker någon ur en narkos:)
Åh vad underbart det låter att du har det avklarat!! Vill gärna se bilder sen :) Tror själv att jag kommer få en panikattack när jag ska få medicinen som gör att jag somnar.. Hur sjutton håller man sig lugn?!? Börjar oxå nojja för smärtan efter både en näsplastik och ankarlyft med implantat helt bakom bröstmuskeln. Siktar på att jag inte kan röra mig ur fläcken på en hel vecka så blir allt annat utöver det en bonus.. Stort grattis till dig och dina nya vänner!!! :)
Slangen får man för att narkosmedlet gör tydligen alla muskler så avslappnade att även andningssystemet "sjunker ihop" lite, så slangen gör det enklare att andas. Men den är ju förstås borta sen när man vaknar, och den går dessutom inte ner så långt i halsen.
Till skillnad från vad jag trodde får man inte en stor narkosdos i början av operationen och sen har de en viss tid på sig, utan de droppar i lite narkosmedel i en via armen under hela operationen. Sen när de är klara med en slutar de helt enkelt söva en och då vaknar man av sig själv efter en stund. Häftigt hur snabbt och bra det funkar tycker jag!
Jag har lagt upp en bild, och det kommer fler sen när det har hänt lite mer. Oroa dig inte för panikattacker! Du får ju säkert lugnande medicin innan operationen du med, och sen så är det ju något positivt du ska göra så jag tror du kommer vara mer förväntansfull/sprallig än orolig. Så var det för mig i alla fall :-). Smärtan är ju väldigt individuell, men jag tycker att det är mer stelt än smärtsamt just nu även om man förstås är tydligt rörelsebegränsad. Lycka till!
Intressant!!! Vilken resa:)
Dina bröst blev så fina!! Jag ska opas av Peter den 5 mars, oerhört förväntansfull :)