Bröstförstoring okt 2013 - Plastikkirurgiska institutet - Malmö Jan B Wieslander - kisse_katten
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Monday, 7 October, 2013
Min Operationsberättelse :)
Jag vaknade straxt innan larmet skulle ringa efter en natts lugn sömn. Otroligt nog sov jag som en stock trots att killen som är utomlands halvt gjorde slut över chatt och att en av mitt livs största drömmar skulle slå in dagen där på!
Lapparna med texten "Ät inte/drick inte" på kylen räddade mej från att begå misstaget att råka äta frukost.
Jag filmade mina bröst med camen för att ha någonting att jämföra med sen. Jag konstaterade att det definitivt bara kunde bli bättre med en förstoring, trots att jag gilade formen på dem.
Duschen med Descutan var noggrann, jag fick kvällen innan lite ångest av spritlukten eftersom jag tidigare haft lite sjukhusskräck men efter att ha upprepat ordet Lugn tyst för mej själv samtidigt som avslappningsövningar så gick det bra.
Tog på mej kläderna och min rosa Bh, den sista Bh jag skulle bära till min lilla trötta byst!
Jag la mej bekvämt i soffan och lyssnade på meditations skivan som gick igenom olika spänningar i kroppen, jag kände mej lugn och landad.
Jag var redo!
Kl 11.50 satt jag på bussen ner mot HNG Knutpunkten och 11.20 började pågatåget mot Malmö att rulla. Jag började få ett nervöst pirr i magen.. det var lite otäckt, nästan och skräck blandat med pirr. Krampaktigt satt jag där, utan smink och läste min bok. Ofokuserad*
Ringde till min väninna som väntade på Centralen i Malmö.
Väl framme i Malmö blev jag jätte täntig så fort jag träffade min vän, jag skrek och pep av glädje, jag kunde inte sluta lee! Vi skojade om hur otroligt det är att jag som har så värdelös ekonomisk situation lyckats spara ihop 30.000 på bara några månader (Jag har levt på potatis, morötter och lök) och att jag tjatat om tuttar i 10 års tid och nu Äntligen skulle jag få dem!
På bussen kom det där nervösa pirret i magen tillbaka, jag mådde lite illa, var otroligt törstig och kunde inte sluta tänka på mineralvatten i olika smaker.
Vi hoppade av vid Turning Torso och här började jag bli riktigt knäpp och glad: Jag ställde mej och gjorde en segerdans "Im gonna get some boobs, Im gonna get some boobs" *Lycklig tjej*
Receptionisten Maria släppte in oss. Väl uppe i väntrummet var det tomt, klockan var över 13 och vi fick vänta på Maria en stund som hade hand om en patient. All nervositet bara rann av mej, jag är väldigt nöjd med bemötandet och omhändertagandet jag fick! Kände mej tryggare än tryggast!
Vi klev in på hennes kontor och jag fick shoppa loss för 30.000 på kortet, hon bekräftade att jag ska sova över och frågade om jag mådde bättre ( fick ställa in min op den 27/9 pga influensa).
Hon följde oss ut i hissen får att åka upp till våning 3 där jag skulle få ett rum. I hissens speglar såg jag mitt fåniga leende igen, berättade att jag skrattat och gjort lycko pip på¨vägen dit. hon skrattade åt mej och sa att vi får prata och pipa hur mycket vi vill inne på rummet men tänka på att det ligger folk i rummen intill och vaknar upp efter deras operationer.
Mitt rum var litet och fräscht, ljust och fint!
Jag fick en venflo av syster Ann och dropp med näring eftersom jag hade vättskebrist och inte ätit någon frukost. Klockan tickade iväg, planen var att jag skulle in för operation kl 14.00.
Jag fick en morgonrock, av med kläderna och på med den.
När hon kom in igen med medicinerna jag skulle ta precis innan operationen så frågade jag henne om lugnande. Egentligen var jag redan lugn men jag ville inte riskera någon skräckupplevelse eftersom att jag i framtiden vill kunna känna mej lugn inför operation.
Hon frågade Jan som gav klartecken för en Sobril. Jag kollade aldrig milligrammet då jag själv har Stesolid och tål benzodiasephiner som en häst. Inbillning eller ej, jag blev väldigt lugn av Sobrilen. Min kompis ögon såg konstiga ut efter en stund, hon sa att jag var hög och började ta kort på mej där jag låg och yrade.
Jan B Weislander klev in 14.20 och började rita på mej. Jag hälsade ifårn våran gemensamma vän och han verkade mycket glad, härlig farbror det där. Jag visade honom mina bildfavoriter här ifrån POF och han konstaterade att jag vill ha runda och stora!
Jag knäppte massa bilder på mina bröst och in kom narkosläkaren Per.
Han frågade om jag var frisk, jag nämnde min kattallergi men glömde helt bort min Raynauds. Han verkade stressad. Klockan var nu 14.35.
Jag fick följa med till operationssalen, min vän fick åka hem, jag lovade ringa så fort jag vaknat upp!
Operationssalen var precis som jag föreställt mej men med en stor skillnad: Mjukt operationsbord, det var mjukt och varmt! Jag fick lägga mej bekvämt med kuddar under huvud och knän.
Per frågade om jag har lätt att bli åksjuk, det har jag ju men jag överdrev nog litegranna för jag ville att han skulle vara generös med medlet som gör att man inte kräks!
Självklart kände jag att jag egentligen hade behövt gå och kissa, verkligen inte läge att kliva av operationsbordet nu så jag sa ingenting! Tänkte att "hoppas jag inte kissar på mej under operationen" haha
Klockan var 14.40.
Jag frågade hur länga han jobbat med det, 1 år på Plastikinstitutet och 25 år allt som allt. För att lätta stämningen (mest för att lugna och förbereda mej själv på att nu händer det) så småpratade jag om att jag också varit inom vården.
"Kommer du vara hos mej under hela operationen?" - Every breath you take!
Han var avkopplad och skön trots att jag märkte att han hade en svår deadline.
Jag var den sista operationen för dagen sa han!
Det kändes oundvikligt att bertätta att min svärmor skrämt upp med med att jag skulle skevsövas. Per instämde att det är en liten procent som råkar ut för det, ca 5 personer i Sverige varje år.
"Men du ser väl till att nocka mej ordentligt så jag sover?" - Självklart skulle han det!
In kom Nina, en sköterska som jag pratat med i telefon, hon är knepig men jag har lätt för att ta knepiga personer. Hon klev in utan att presentera sej, det är oartigt!
Per satte på elektroder för att hålla kolla på mitt hjärta, klämma på fingret för att kolla syresättningen, han knäppte kardborrband om mina armar så att de inte skulle trilla av armstöden.
Och så skjöt han in morfinet... Jag var beredd på samma obehag jag upplevt en gång tidigare på morfin men det gick lugnt, han gav mej en liten dos nu som gjorde att mitt hjärta började slå snabbare och jag kände mej varm och slö i ansiktsmuskulaturen.
Jag sluddrade på om att det både var skönt och obehagligt på samma gång.
Han satte på mej en gasmask som jag skulle andas i. Den hade lite tryckmotstånd så först trodde jag den inte va på. Han skjöt sakta in det sövande medlet i armen och sa att det kunde svida lite, jag fattade att jag skulle till att somna snart, tänkte på svidet i armen som tjejerna på POF skrivit om i deras operationsberättelser jag läst, och om smaken av lök i munnen.
Något svid i armen fick jag inte, däremot smakade det rå gul lök i munnen och det sticktes i ansiktet som när blodet lämnar musklerna!
- Det sticker i ansiktet!
- Ja, det kan det göra!
Tittar, rött täcke, mitt uppvakningsrum, lyfter täcket och tittar på tuttarna, dem har bandage på!
Vänder mej mot personen vid mina sida, syster Ann:
- Helvete vad ont jag har!
- Nej men det spänner nog, du har ett bandage som spänner över brösten, du har fått morfin!
Tror att jag frågade hur operationen gått.. den gick fint!
Jag vilade lite, kanske somnade om en stund. Tydligen tål jag inte morfin så bra för jag var alldeles för påverkad.. mildt sagt.. jag var ju hög som ett hus i 2 dygn!
Mådde inte det minsta illa! Fick saft och mackor av Ann, jag pillade med mobilen. Har ingen aning om vilka jag ringde, glad och lugn var jag iaf! Inte alls ont!
Var otroligt glad, jag vågade, jag gjorde det!
Har ett minne av att Jan kom in på mitt rum och pratade om hur jag skulle sköta om mina nya bröst, det enda jag minns är att han visade armövningarna som jag skulle börja med efter 4 dagar.
Ann slog på "Halv åtta hos mej" men jag minns inte ett skvatt från avsnittet!
Kissnödig och skulle resa mej, det var då Ann såg att jag var klen på morfinet och dem bestämde genast att jag skulle få andra smärtstillande. Jag kunde inte resa mej eller sitta rakt. Hon sa att jag skulle få en potta att kissa i liggandes. Jag blev helt konfunderad, hur ska jag kunna kissa i en potta, jag som inte har någon snopp!
- Nej för fan, jag ska på toaletten, någon potta blir det inte!
Naken i bara trosor fick Ann leda mej till toan. Jag kunde kissa på en gång men det fanns liksom inget tryck i blåsan, det bara rann av sej självt.
Det var jag och en till tjej som sov över, Ann var en ängel hela natten.
Jag sov gott, var fortfarande hög på tisdag morgon.
Ann körde mej i rullstol ut till bilen som hämtade mej. Jag berättade för henne i hissen att jag var positivt överraskad över det här med att opereras, det var inte alls så otäckt som jag trodde, smärtan var obefintlig trots att jag från dag 1 fick vanlig parazetamol.
Jag är glad att jag gjorde detta och jag vill skänka ett extra stort Tack till alla tjejer här på Pof som delat med sej av sina historier, som jag chattat med och som medverkat på alla tänkbara sätt!
Tusen tack, vad hade jag gjort utan er :) <3
Annons
Annons
Hej kisse_katten,
Tack för du delat med dig alla detaljer. Jag går igenom ett
delimma vart jag skall genomföra operationen. Det lutar sig mer...mer mot Jan. Fick konsultation tid mitten på feb 2014...lång väntetid. Hur mår du idag? Är du fortfarande nöjd? Hur visste du hur mkt du skulle lägga in?
Hehehe!
Trots att det var ett tag sen, tack för att du delar med dig av din op berättelse, hittar inte många trådar om just plastikkirurgiska institutet men dom verkar oerhört proffsiga.