Bröstförstoring apr 2015 - Proforma Clinic - Stockholm Hans Vintertun - Jofsan

Dags för en liten operationsberättelse, älskar själv att läsa dem (speciellt innan jag gjorde operationen) , precis samma sak som när man satt och läste förlossningsberättelser när man var gravid. Lika ivrig :D

Dagen innan operationsdagen städades det, byttes sängkläder, handlade så att kylskåpet var full med mat. På kvällen duschade jag med den underbara descutan tvålen, den var dock inte såå hemsk som jag trodde den skulle vara!
Ställde kl på 05.30, men vaknade vid 04, pigg och nervöööööös!!! Tänkte att det här är dagen som jag väntat på i 7 år, och idag ska jag verkligen få ett par bröst!
Jag gick upp och Drack lite saft för att få i sig något, hoppade in i duschen igen, packade dom sista sakerna, ipaden, tandborste osv. Vid 07 hoppade jag, min sambo och min dotter in i bilen och åkte till min mamma där min dotter skulle få vara. Min dotter kände på sig att något var på gång, för hon var helt hysterisk när jag skulle åka, det har hon aldrig blivit, så tillslut fick jag helt enkelt bara gå och det kändes inte bra, eftersom jag redan var så nervös inför narkosen och rädd för att aldrig få se min dotter igen (överdrivet kanske, men var verkligen livrädd för narkosen ), vi hoppade in i bilen igen, jag med gråten i halsen och kände att nä jag skiter i det här, nu måste jag åka till min dotter. Men jag försökte hålla mina mamma känslor borta en liten stund. Väl framme vid proforma kramade jag min sambo och jag sa att jag skulle höra av mig när jag vaknat,. Kom in till kliniken och anmälde mig i receptionen, ser tjejer som ska åka hem, dom ser ut som lik och stela som 90 åringarna på mitt jobb, blev lite avskräckt, haha. Efter ca 10 minuter blir jag uppropad av en gullig sköterska, som visar in mig på mitt rum, hon frågar om jag är nervös, som in i helvete svarar jag, hon svarar med att allt kommer gå så bra, sedan får lite papper att fylla i och min morgonrock, där satt jag i 1.5 timme, hann kolla på en film på ipaden, vilket var rätt skönt för man hann lugna ner sig och jag var inte ens nervös längre, fick även ett mms från min mamma på min dotter som var glad, då kändes allt bättre! Sedan kom Said in, underbara said!! Han ritade på mig, tog lite foton, och vi skulle kolla så att 300 cc gick, eftersom vi bestämde 250 cc på konsultationen, och yes, det gick! Han sa att det inte riktigt var min tur än men om en stund, och efter ca 30 min kom narkos killen och gav mig tabletter, han såg så ung ut, kommer ihåg att jag vart orolig över det, haha. Sedan var det bara att följa med honom, vi gick igenom uppvaket och jag sa herregud!! Och han bara skrattade, haha. Såg nog lite nervig ut, sedan var det bara att hoppa upp på op-bordet, jag som haft dödsångest över narkosen!! Han stack i nålen och det kändes knappt, sedan sa han att det kan snurra lite i huvudet av det här han sprutar in nu, och det kände jag direkt, sen satte han masken över näsan och sa nu somnar du om ca 2 minuter, men jag somnade nog direkt, för sen helt plötsligt vaknade jag, kändes som 1 minut senare, och det första jag sa var att jag har drömt, och dom frågade om vadå? Och jag svarade om Said, och dom småfnissa lite, hehe, rev ut slangen ur näsan , 2 gånger, det var inte meningen, rörde mig bara för mycket, fattade inte ens att jag hade den där, skakade väldigt mycket, sköterskan frågade om jag hade ont, Nää sa jag, frågade om jag fick lägga mig på sidan, fick till svar att nej då kommer polisen, oj tänkte jag. Haha. Lite groggy sådär. Efter ett tag fick jag åka rummet, gick över till min säng och fick höra att jag var en tuff liten tjej , haha! La mig i sängen och skickade sms till alla nära att allt gått bra och att jag hade BRÖÖST!!! Sedan var det dags att kissa och äta lite. Låg och åt godis och hade faktiskt inte ont alls, sen kom min rumskompis och är så glad att ja hade henne som rumskompis!! Var så skönt att ha någon att prata med och vi pratar än idag!
Jag försökte gå så mycket som möjligt för att det kändes bättre, hade mer ont i armhålan än i brösten, undrade varför eftersom där har dom ju inte gjort något, sedan när said kom in för att kolla på oss berättade han att jag hade fått en blödning av bedövningssprutan och kommer bli väldigt blå. nåja, kvällen gick och vi hade det faktiskt mysigt, världens goaste sköterskor. Hade väldigt svårt att sova, vaknade 1 gång i timmen den natten, inte av smärta utan var som speedad! På morgonen när sköterskan kom in med morgonmedicin och frukost så sa jag och min rumskompis samma sak, vad i helvete, vi kommer inte upp!! Haha, det gjorde inte ont men man var stel efter natten då man legat still, efter många om och men kom vi upp :D efter någon timme var kroppen igång och allt kändes lättare, och sen var det dags att åka hem!

Kan inte påstå att det är SMÄRTA, enligt mig, smärta är att föda barn tex, detta var mer en jobbig jobbig stelhet, som man nästan kunde bli irriterad på!! Så kände jag.
Är sjuuuukt nöjd med allt, älskar kliniken och såååå glad över mitt val av said som kirurg, svarar direkt när man hör av sig osv. Rekommenderar verkligen honom. :)