Personligen tyckte jag det var lika bra att pojkvänner väntade med attt känna tills brösten mjuknat (opats flera ggr, hade inte alltid samma pojkvän, ska jag kanske förtydliga). Om de är skeptiska redan från början, och "tvingas" ta i dem medan de är som två tennisbollar, är risken att det första intrycket blir svårare att utplåna..? Man kanke kan kräva av nån att han respekterar ens beslut att operera sig, men man kan faktiskt inte tvinga honom att dessutom älska resultatet. Han rår inte för om han tycker det är konstigt eller känns otrevligt.

Antag att era män kom hem med snoppen totalpiercad. Vissa älskar det också, och har inga svårigheter nånstans med det. Jag skulle personligen tycka det kändes väldigt skumt, och det skulle ta tid att våga ta i den på samma sätt som förut. En del av mig skulle vara rädd att göra illa, en del skulle tycka att det kändes som om snoppen var full av något som inte borde vara där... Och detta säger jag bara ärligt, utan värderingar, bara för att det är min egen magkänsla, men jag tror den kanske går att förstå, och ha som jämförelse, även om det inte är precis samma sak.

Tursamt nog är de flesta män så pass glada i bröst att de så småningom verkar anpassa sig till - och trivas med - flickvännens nya bröst, men hur ledsamt det än är får man nog helt enkelt ge dem den tid de behöver och låta brösten leta sig in i samlivet steg för steg. Ett tips kan vara att sitta ovanpå honom och luta sig fram; silikonbröst blir oftast finare än vanliga bröst då, tycker jag - åtminstone på mig -  för de behåller sin runda form bättre, och dessutom är det den position som får dem att kännas mjukast, om han vill klämma lite.

Min man var också väldigt imott idén att jag skulle lyft och förstora mina bröst. Det har tagit mig ett år att få honom att förstå hur mycket det skulle betyda för mig. Tillslut har han kommit över till min sida och vill nu hjälpa till att betala för ingreppet. Men jag fick lova att jag inte skulle springa ner på stan och ragga upp någon ny. För det var en av anledningen till att han inte ville att jag skulle göra operationen, det och riskerna. Han ville helt enkelt inte bli av med mig.
Ge inte upp ge det tid.

Pillan_15 wrote:

Min man var också väldigt imott idén att jag skulle lyft och förstora mina bröst. Det har tagit mig ett år att få honom att förstå hur mycket det skulle betyda för mig. Tillslut har han kommit över till min sida och vill nu hjälpa till att betala för ingreppet. Men jag fick lova att jag inte skulle springa ner på stan och ragga upp någon ny. För det var en av anledningen till att han inte ville att jag skulle göra operationen, det och riskerna. Han ville helt enkelt inte bli av med mig. Ge inte upp ge det tid.

Fint ändå att han är rädd att förlora dig.

Det är för och främst DIN kropp och DINA bröst! du ska trivas med dom och se dom varje dag. 

Han kommer alltid att tycka du är så fin som du är, men när dom väl sitter där på plats så kommer han inte att klaga ;) 

Min kille var också emot det i början, men nu när jag väl gjort dom så älskar han dom och går och klämmer på dom hela tiden;)

Min man är helt emot det, men stöttar mig så gott han kan. Dels är det en principsak typ att alla kvinnor är fina som dom är, man ska inte behöva operera sig för att leva upp till något sjukt kvinnoideal osv osv. Dels tror jag att han är rädd för att känseln ska försvinna och att det ska påverka vårt sexliv. Vi har ett väldigt bra sexliv som det är, där brösten fyller en viktig funktion så att säga....

Men jag har förklarat att jag känner mig som ett freak (deformerat högerbröst...) och verkligen vill kunna visa mig i badhus utan att skämmas. Jag kommer göra väldigt små, mer som en rekonstruktion, så han kan köpa det bättre än om jag bara ville ha större "för att".

Det är lite samma här med min man. 

Jag har velat operera brösten sedan många år innan vi träffades och det visste han om från början. Nu känner jag att det är läge att agera.

Han har undvikit ämnet och enbart sagt att han verkligen inte vill att jag ska förstöra min bröst, att han älskar dom som de är nu. Det gör mig så klart glad, men samtidigt så är detta något jag måste göra. Han godkänner ännu inte mitt beslut, men han FÖRSÖKER förstå och jag försöker förstå honom.

Så nu är 2 konsultationer längre ner i landet inbokade. Jag har sagt att jag mer än allt vill ha honom med mig, min man har gått med på att följa med på dessa som en roadtrip, men är tydlig med att han med det inte godkänner beslutet. Så jag håller med som tidigare inlägg att kommunikation är viktigt, ömsesidig förståelse! :) Lycka till!

Tycker att du ska göra det som känns rätt för dig och följa ditt hjärta  Kram

Tror verkligen det i många fall har att göra med killens osäkerhet. Självklart ska man känna oro när ens partner ska operera sig men har en känsla av att många killar tror att tjejen ska "hitta någon ny" efter en bröstförstoring, detta då många är så osäkra i sig själva

Min man har aldrig sett det hela som en "big deal", han har nämligen alltid sagt, att skulle han bli missnöjd med nåt med åldern så skulle ingen kunna hindra honom ifrån att fixa det. Han har alltid sagt att jag är perfekt som jag är, men när jag bestämde mig för att göra detta så tyckte han enbart att det var spännande och att det viktigaste var att jag skulle trivas med kroppen själv.
Sen tycker jag inte om att bli tagen på brösten, så jag hoppas att han fortsätter med att vara nöjd att "beundra utsikten" mest haha! Är sjukt glad över att kläderna äntligen sitter snyggt. :)