Bröstförstoring apr 2015 - Plastikakademin - Linköping * - Shewolf

Blir en lång historia det här, så för er som inte orkar läsa har jag full förståelse ^^

Kvällen innan sprang jag runt som en yr höna hemma. "Nej jag är inte nervös..." hade jag upprepat vad som kändes som 200 gånger när jag pratat med vänner och familj, men nu kunde jag liksom inte undvika det faktum att jag hade mindre än ett dygn kvar till jag hade stoppat in ett främmande material i bröstkorgen på mig själv.

Klockan 01.00 natten till operationsdagen föll polletten ner att jag hade missat allt jag skulle förbereda på kvällen och istället suttit och gjort allting annat - så jag hoppade in och tog min descutandusch, kröp ner i min renbäddade säng och räknade obefintliga dammkorn i luften och hade en hjärnkapacitet som upprepade "one sheep, two sheep, cow, turtle, duck..Old McDonald had a farm, ...Hey Macarena!!" - typ.. haha :)

4 timmars sömn senare vaknade jag (självklart innan klockan ringde) tog descutandusch nummer 2 - gladde mig åt att jag inte behövde duscha håret i det, men förbannade mig att jag hade somnat med blött hår sen kvällen innan - så jag tog en hårsnodd och försökte fläta kråkboet för att underlätta senare.

Jag förberedde allt, begav mig till kliniken och stod och stampade utanför i en kvart, handsvetten flödade och kompisen försökte lugna mig över telefon och inte skratta allt för mycket över min nervositet.

Väl inne slog jag mig ner i väntrummet, nervrositeten var nu helt bortblåst. En helt fantastiskt gullig sköterska kom och hämtade mig och visade mig direkt till mitt skåp och gav mig ombyte så att jag kunde byta om. Gick ut och mötte upp henne i korridoren och hon visade mig in till en säng, gav mig en kopp med piller, ett glas vatten och satte en kanyl i armen på mig med dropp. Satt och småpratade lite och hon var verkligen som klippt och skuren för sitt jobb.

Straxt därefter kom Gunnar och tog lite Mugshot-kort och skrattade åt mina tjuvskämt, innan han tog fram pennan och började rita loss - den mannen är helt underbar, vet ingen som kan vara så lättsam och professionell på en och samma gång.
Han lämnade mig och sa att vi ses snart, och sedan kom narkosläkaren. En ganska stram man, men som jag drog något kasst (läs; pillerpåverkat) skämt med, så han skrattade gott innan han tog med mig in till operationsrummet.

Säger som alla andra, kallt så in i bomben där inne, men de två tjejerna som var där inne började genast pälsa på mig med varma strumpor upp till ljumskarna. Narkosläkaren satte på mig elektroder samtidigt som jag frågade ut tjejerna om vad folk gör mest när de vaknar eftersom jag aldrig varit sövd innan. Precis då får jag masken över ansiktet och narkosläkaren ber mig ta djupa andetag. Vilket jag gör, jag suger i mig som att det vore en drink en lördagkväll och räknar ner från 10 i huvudet eftersom jag har hört att det ska gå snabbt (men vet inte om jag har missuppfattat något i den lilla nedräkningen, haha) och va nere på 0. Han frågar om jag känner mig dåsig - vilket jag inte gör alls så han säger att han ska öka dosen lite, antar att droppet i armen också pumpade på ganska duktigt. Han frågar om det känns bättre och jag svarar kaxigt att jag känner ingenting, sen sa det bara POFF så låg jag på uppvaket.

Extremt dåsig, och med extremt mycket smärta däckade jag till och från hela tiden. På en skala från ett till 10 var det definitivt 11.
Minns att Gunnar var inne och klappade mig på pannan och sa att jag operationen gått bra, gav mig instruktioner för medicinering och papper på det, men att jag förmodligen inte skulle minnas allt - så han skulle komma tillbaka.
Minns att en manlig och kvinnlig sköterska pratade om mig bakom draperiet och sa att jag hade väldigt lågt blodtryck och allt jag kunde tänka på var elefanten som hoppade på mitt bröst, och om jag skulle dö skulle jag iaf göra det med en helt fantastisk nymonterad hylla.

Den gulliga sköterskan som mötte upp mig när jag kom till kliniken på morgonen kom in och konstaterade att jag hade väldigt ont, och försökte få upp mig i sittande ställning (vilket var det värsta jag genomlidit sedan min visdomstand, haha - INGET övervinner den smärtan) och gav mig morfin i dropp. Eftersom jag visste att det var fler i rummet vägrade jag säga "aj" med rädsla att skrämma någon, men hon var inne och fixade och trixade och gjorde allt för att jag skulle ha det bra. Hon frågade om jag kände mig illamående, vilket jag inte gjorde, och hon tittade frågande på mig och sa att det var väldigt ovanligt att man fått så mycket mirakelmedel utan att må illa, sedan gav hon mig lite till.

En manlig sköterska var inne senare för att kolla till mig, och eftersom smärta var helt absurd frågade jag om jag kunde få mer av något, han tittade på mig, skrattade medlidsamt och förklarade att han knappt kunde se mina pupiller längre, så jag fick härda ut - men han kom springandes med saft och sugrör och gjorde sitt yttersta för att jag skulle ha det bra.

Tjejen bredvid mig satt och yrade och hade jätteroligt åt allt, och jag kunde inte låta bli att skratta. Big mistake, haha. Men sedan, som genom slaget av ett trollspö, så försvann smärtan, från en 11 till en 4. Och jag fick den omtalade smörgåsen, toabesöket och frågade om jag fick gå min 5 minuters promenad hem till mamma.

5 minuter blev typ en kvart pga stelheten, och dagen sov jag egentligen förbi när jag väl kom till mamma, men bortsett från en kamp för livet i typ en kvart när jag skulle gå upp ur sängen de första tre dagarna (läs; sköldpadda på rygg) har smärtan varit obefintlig, och nu när en vecka snart har gått har jag inga problem bortsett från lite stelhet, en pillersvullen mage som gör att jag ser redo ut att klättra upp på julbordet och stoppa in ett äpple i munnen, och att bandaget sitter på ett sådant vis så jag inte kan raka mig under armarna - har panik, haha.

Kan varmt rekommendera Plastikakademin och Gunnar Kratz. Vilka underbara människor, utan tvekan det bästa valet jag någonsin gjort.

Sneglar ner på mina bandagerade tuttar hela tiden och försöker få en uppfattning, och hittills ser det fantastiskt ut, idag får jag se dom på riktigt när det är dags för återbesök och bli av med tejpen och få på en sport-bh. Can't Wait! :)