Bröstoperation jan 2016 - Proforma Clinic - Stockholm Hans Vintertun - Kavorka

Skulle in kl 09.00 på måndagen 18/1 så kvällen innan dusch med Descutan och åt sista gången ca kl. 21.30. Sov hela natten, trots sjuk nervositet, och gick upp vid kl. 05.00 för att duscha med Descutan sista gången och få i mig 2 koppar kaffe. 

Mannen skjutsade in mig och vi var tidiga in, men det gjorde ingenting utan jag fick komma in till rummet redan kl 08.30. Supertrevlig personal som informerade om allt tydligt och bra. Fyllde i hälsodeklarationen och bytte om till morgonrock, sen var det bara att vänta... 

Var så OTROLIGT nervös, har man kontrollbehov tenderar det att bli så när man vet att man är påväg att göra något som man inte kan kontrollera ;). Dock var det underbar personal på Proforma som kom in och lyssnade och berättade och informerade om allt, de var helt otroliga och jag kände mig väldigt trygg hos dem. Sedan kom Said in och skulle rita och mäta, han var extremt noga och sa att ca kl 13.00 var det min tur. Narkossköterskor kom in och pratade lite mera och jag fick smärtstillande. 

Sedan hämtade dom mig vid kl 13.00 och jag fick på mig en operationsmössa att stoppa håret i och sedan fick jag lägga mig på britsen de hade förberett, på med täcket fort för det var iskallt och sedan var det full rulle därinne! Narkossköterskor x2 och operationssköterskor x2, den ena satt hos mig hela tiden och hade full fokus på mig. Kontrollfreaket som jag är så ville jag veta allt som dom skulle stoppa i mig och fick veta att jag skulle ha glukosdropp och sedan fick jag lugnande iv. De frågade hur det kändes och jag fick en tyngdkänsla i huvudet efter den sprutan och då sa hon att det var fullkomligt normalt och sedan så sa hon att nu skulle jag känna mig tröttare och tröttare ju mer jag fick från sprutan. Kom ihåg att jag hade fått rådet att tänka på något mysigt för då skulle jag drömma om det, så när jag kände att ögonen började ramla ihop så fokuserade jag upp i taket och hade "bråttom" i tankarna, haha det enda jag hann tänka på var Thomas, min kille sen däckade jag stenhårt! 

Vaknade upp på uppvaket av en röst som sa att nu är allt över och det hade gått bra, vaknar även av att jag hostar jättemycket och skakar tänder, har även ont i nacken -precis som om jag legat konstigt med huvudet eller något. Sköterskorna på uppvaket packar in mig i varma filtar och kollar till mig med jämna mellanrum. Till slut så slutar jag att skaka och yrseln försvinner, då kollar jag direkt under täcket för att se tuttarna :). HAr ingen som helst smärta utan känner endast en dov tyngdkänsla över bröstkorgen. Nu börjar mitt lyckorus som följer mig under hela efterförloppet och än idag 8 dagar efter :) 

Jag får gå från sängen jag vaknat upp i till min säng i rummet på ett par meter, väldigt snurrigt men jag är helt överlycklig haha, tackar all personal jag får tag i och tycker att dom är bäst i hela världen. Får Cola med sugrör, har svårt att fokusera på sugröret men blir inte nojig eller rädd överhuvudtaget då jag inser att jag typ är hög eller nått, utan allt är bara en rosa värld fullt kärlek :). Ringer Thomas som för höra hur jag låter och bara skrattar. Känner att min utandningsluft smakar läkemedel, så det sista av sövningsmedlet som dom gett via munnen andas jag ut då. 

Äter världens goaste macka och sedan middag, herre vad gott det var! Kunde inte få i mig mycket men ändå, det smakade gudagott allting. Nattsköterskan var även hon helt underbar, gav mig full service hela kvällen trots att jag inte bad om särskilt mycket. Hon var så van vid allt så hon vistte precis allting kändes det som. 

Said kom in vid 20-snåret och tvättade bort lite av pennan han ritat med och kollade även brösten så det såg fint ut, det var väldigt kul att se dom utan BH :). Han gick igenom all skriftlig information som vi fått och han var också helt underbar. Alltså jag kunde tagit hem precis varenda en av personalen kändes det som, var helt otroligt lycklig över ALLT haha. 

Vaknade på natten vid kl 02.30 och hade ont, gick på toa och somnade om efter citodon och alvedon.  Dagen efter kom Said in igen och dubbelkollade hur jag mådde och sedan kom sköterskan och jag fick åka hem. Pga att jag har astma så var jag nojig över Arcoxian, då den krocka med astmamedicinen, så den kunde jag strunta i vilket var enorm lättnad. 

Kom hem och sammanfattningsvis nu efter 8 dagar så har jag klarat smärtan bra. Har endast ätit alvedon, förutom 1 gång med Tramadol retard (aldrig mer, jag tålde inte den). Är otroligt nöjd med resultatet och bara längtar tills man kan se bestående resultat. Att sova på rygg är inte min grej, ryggen går sönder varje morgon runt 04-06-tiden, men har börjat snurra runt lite på sidan så kan alternera lite mera nu. 

Beskrivning av smärtan: Detta vill man ju gärna veta, så jag gör mitt bästa att försöka beskriva hur det kändes för mig. Tänk på att det kan såklart kännas olika för alla. 

Smärtan kan beskrivas som en värkande smärta. Typ om man slagit i foten riktigt hårt, så kan ju foten värka efteråt. Det är värken man vill ta bort, värken är ibland mer eller mindre intensiv men det är den man tar piller för (enligt mig) eftersom den känns konstant. Inget dunkande eller så, utan mer att man känner att man gjort sig illa. Tyngden på bröstkorgen är lite svårare, att säga att man blivit överkörd av ett tåg är ju svårt att förhålla sig till. Speciellt för oss som aldrig blivit det ;). Känslan är som att man tejpat tunga stenar riktigt hårt över bröstkorgen, det känns i synnerhet så när man går, då brösten känns tyngre pga dragningskraften. När man gör specifika rörelser så kan det "hugga till" av smärta. Typ som om man har ryggskott och vrider sig lite fel. Den här känslan kommer när man försöker resa sig upp ur sängen eller vrider kroppen för mycket, eller om man bär eller lyfter något. Den är aldrig helt konstant (om man inte överansträngt sig, då håller den i ett tag). Efter några dagar tillkommer ilningar, bränningar och det svider, ofta i bröstvårtorna. Sillisar tål heller inte kyla speciellt bra haha. Det svider ännu mera när det är kallt och man spänner sig. Man får aldrig bort den här tyngden, men den går absolut att leva med. Ibland kan det kännas som man knutit snöre runt muskeln och verkligen dragit åt hårt, man vill liksom massera bort knutorna. Men det är ingen smärta i detta. 

Jag har astma, och tyngdkänslan var något jag var oroad över, man kan ju ha svårt att veta vad som är vad när man aldrig blivit opererad förut. Tungandad av astma eller pga sillisar liksom? Men det var inte så stort problem, jag tog astmamedicin regelbundet och behövde ibland nässpray (då jag ville åt känslan av att luftrören var helt öppna) och det funkade bra. Däremot så hade jag samtalsdyspné i 2-3 dagar, men sålänge man höll käft så gick det bra ;). 

Proforma clinic är helt suveräna, underbara, professionella och bäst! Said Saidian gör otroligt snygga tuttar och är extremt mån om sina patienter, kunde inte vara mer nöjd än vad jag är! (Sa ju att lyckoruset håller i sig ;))