Bröstförstoring feb 2016 - GPC Göteborgs Plastikkirurgiska Center - Göteborg Dan Fagrell - Idos

Hej allihopa! Nu ska jag försöka knåpa ihop min operationsberättelse medans minnet fortfarande är någorlunda färskt. (Okej det blev lite längre text än jag tänkt mig, hoppas ni orkar läsa ändå)

Jag vaknade igår kl 06:00 och tog min sista descutandusch. Har läst så himla mycket skit om descutan och dess mindre trevliga effekt på håret, men jag tyckte håret blev jättemysigt av tvätten haha. Mjukt, fluffigt och massor med volym. Men i alla fall, satt i soffan och stirrade in i väggen ett tag och förbannade att jag inte fick dricka något morgonkaffe på grund av fastan. Sen väckte jag min sambo David och vi hoppade på spårvagnen mot GPC. Jag skulle vara på plats 8:20, men vi var lite tidiga så jag fick sitta och vänta en stund. Lugnade nerverna med att läsa en bok. Sedan fick jag fylla i ett papper med frågor till narkosen, och Dan Fagrell kom och hämtade in mig till sitt rum. Han var på glatt humör och skämtade om hur hans bil inte startat i morse, och hans goda humör smittade av sig på mig. Kände mig inte alls nervös, och längtade bara tills allt var klart. Han bekräftade allt vi kommit fram till tidigare om implantatstorlek, snitt och placering, och började rita på mig. Sedan gick vi upp för trappan till operationsavdelningen, och jag fick gå och kissa en sista gång, och klä av mig allt utom trosorna. Jag fick en stor och fluffig morgonrock om mig, och sedan kom narkosläkaren in. Även han var jättetrevlig och vi småpratade lite medans jag fick några tabletter. Sedan gick vi till rummet bredvid. Där var tre sköterskor och narkosläkaren. Sköterskorna skrattade och gav mig komplimanger för mina trosor som hade ett hundansikte på rumpan haha, och fick jag lägga mig på en brits med armarna utåt som ett T. Dom la ett jättefluffigt duntäcke över mig, och narkosläkaren förklarade att han skulle sätta i droppet i min arm. Det sved till ordentligt när han stack in nålen men gick över fort. Först fick jag något lugnande (tror jag, jag blev rätt borta ungefär här) och började känna mig jättego i kroppen. Blev så avslappnad och tänkte "Gud vad skönt det hade varit med en tupplur nu". Ena sköterskan kom och satte sig bredvid mig och höll mig i handen, supergullig var hon och det kändes så fint. Hon småpratade glatt och läkaren sa "Nu får du sömnmedlet, god natt!". Några sekunder därpå somnade jag.

Vaknade av att jag hörde ljud i rummet och såg att David satt på en stol bredvid sängen. Kände mig fortfarande så otroligt trött, så jag låtsades inte om honom och försökte somna om haha. Kunde inte somna även om jag var så trött, så jag låg bara och blundade ett tag. Frågade David vad klockan var och han sa att den var 12:00. Sköterskan kom in, och det första jag frågade var om jag kunde få kaffe nu. Hon skrattade och gick och hämtade en stor kaffekopp och två mackor med ost och paprika. Det var sååååå gott att äta, även om jag inte tycker om ost. Jag frågade om jag fick gå på toaletten men dom ville inte släppa upp mig på fötter riktigt än, så sköterskan gick och hämtade ett bäcken. Det var jääääättesvårt att kissa, kroppen är verkligen tränad på att hålla igen när man ligger ner haha. Lyckades klämma ut några droppar efter typ en halvtimme, och hon sa att jag fick gå på riktiga toaletten om ungefär tjugo minuter. Smsade familj och vänner att jag hade överlevt, och låg och läste i sängen ett tag och kände mig väldigt pigg. Hade inte särkskilt ont heller, utan bara ett lätt tryck över bröstet och en del stelhet. Hade förväntat mig att det skulle vara mycket värre. Blev rastlös efter ett tag och frågade när jag fick åka hem. Sköterskan hämtade in Dan Fagrell som fick titta på brösten, han sa att allt såg jättefint ut och gav mig några sista skötselråd och en tid för återbesök om två veckor. Han förklarade att jag skulle få med mig smärtsillande och lite andra mediciner hem så att jag klarade mig tills dagen därpå, och sedan fick David hämta ut resten på recept. Sköterskan kom in och gick igenom alla mediciner och vilken tid jag skulle ta dom. Dan hade opererat in slangar i brösten på mig och jag fick med mig sprutor med morfin som jag skulle spruta in i slangarna. Jag fick även med mig citodon, arcoxia, penicillin och några tabletter mot blödningar. 

Vi ringde efter en taxi, och nu började jag känna mig ordentligt stel och smärtan var mer påtalig. Men fortfarande inte alls så farligt som jag trott. Jag var lite vinglig och det kändes som att ett litet barn satt på min bröstkorg, men det var mer obehagligt än smärtsamt. Jag kunde inte ta djupa andetag utan fick andas väldigt ytligt. Taxifärden hem gick bra, och jag satte mig i soffan en stund. Hade bullat upp med massor av kuddar, och slumrade till lite. Tog mer smärtstillande och försökte lägga mig till rätta igen, men nu hade det börjat göra mer ont och det var otroligt svårt att röra armarna och positionera sig bekvämt. Försökte äta lite spaghetti och köttfärsås men kände mig svagt illamående av morfinet så jag gav upp det projektet. Somnade och vaknade ett par gånger till innan jag skulle gå och lägga mig för natten. Försökte lägga mig i sängen med en massa kuddar under mig men det var jättesvårt. Om jag sjönk ner i en position så var det snudd på omöjligt att fixa till den sen, det gjorde så ont att röra sig och bara högg i brösten vid minsta rörelse. Somnade lite halvt på sidan och vaknade vid nästa medicindos 05:30 av att jag var superstel. Kände mig som en 90-årig skalbagge som hamnat på rygg och inte kunde ta sig upp, ropade på David som fick hjälpa mig upp. Tog medicinerna och flyttade över till soffan istället där jag kunde se lite på nyhetsmorgon innan jag somnade om igen. David for och köpte medicinerna åt mig, och jag tog citodon kring lunch-tid. Började direkt på jätteilla och spydde. Skydde av och till hela eftermiddagen och kom fram till att citodon inte var min grej. Höger bröst kändes mjukar och stramade inte lika mycjket, kunde röra armen ganska väl. Vänster bröst däremot var hårdare och gjorde jätteont. Kunde inte sträcka mig efter något med höger arm och fickvara väldigt stilla, men nu mot kvällen känns det bra igen. Har gått över till alvedon nu, och har inte särskilt ont sålänge jag inte rör på mig för mycket. Känns mest som ett tryck över bröstet, men det är klart hanterbart. 

Men det känns bra hitills! Är jättenöjd med brösten, storleken är perfekt och de ser redan nu väldigt fina ut i formen. Längtar tills det läker helt! Smärtan är jobbig, men inte alls lika fruktansvärt som jag byggt upp det i huvudet. Det går helt klart att överleva. Och jag kan verkligen rekommendera Dan Fagrell på GPC, en riktig toppenkirurg. Proffsig och trygg, och gör väldigt fina bröst. All personal på kliniken var toppenhärliga!