Raja jag lan relatera till obehagskänslorna (om jag förstår dig rätt). Jag skulle aldrig kunna självskada, tanken på att ha sönder min kropp på något sätt är verkligen äcklig. Och tanken på fettsugning och att lossa hud som aldrig i helvete varit avsedd att lossas är fruuuuktansvärt motbjudande!
Men tänker att jag nog hellre tar en månads obehag än ännu fler år av att känna mig så pass obekväm i min kropp att jag inte åker och badar med barnen, byter om i omklädningsrum osv.
Ja, jag tänker också att det snart är läkt och jag är hel igen. Jag är väldigt smal och är ju nu snarast större pga svullnaden, förutom att mina ridbyxlår (två små bullar) är borta. Känns så konstigt. Inte för att jag gärna vill ha dem kvar, jag visste ju att de skulle tas bort, men det är som att de är bortSKURNA från mig. Känner så väl den ändrade formen genom gördeln. Ja, det tar nog ett tag att landa i detta. Jag försöker ha tålamod. Jag hoppas och tror att om bara några veckor är jag nöjd att jag valde att göra det (det är jag nu också) och njuter av att äntligen känna mig kvinnlig med mina nya bröst.
Ja jag kan förstå din känsla... För mig blir det nog lättare, mitt huvudingrepp är ju magen, som blev förstörd under graviditeterna. Det är alltså inte min "grundform" som kommer ändras, utan något jag ser som en skada.
Jag hoppas att ni som redan är opererade, och vi som är på gång, landar i kroppen ganska snabbt!
Jag tänker också att vi som hänger i FT-trådar här på forumet kanske är såna personer som har högre risk att övertänka och känna att det i grunden är "fel" att skönhetsoperera sig (att utsätta sig för risk i "onödan" menar jag då). Annars kanske vi hade slängt in implantat för längesedan, när vi var yngre och inte hade något vidare konsekvenstänk? Bara en reflektion.
Det sista stämmer in på mig iaf... men jag har mått bra efteråt och aldrig ångrat nåt eller att det känts jobbigt psykiskt. Men innan funderade jag ju mycket på om jag verkligen skulle operera en frisk kropp och vad som skulle kunna gå fel. Sen är det nog väldigt vanligt att bli nedstämd, få ångest mm efter en operation. Nu har det gått 7 veckor och brösten har stannat av och svullnaden vid magen har avtagit mycket. Jag har ju även kört några lpg som nog har hjälpt en hel del.
—
40 år, 168 cm, 69 kg, 2 barn
Storlek innan op: 75B/70C
Op 1: Art Clinic i Jönköping. 11/11-19 Body-Jet + Fettransplantation till bröst. Op 2: Påfyllning bokad 24/2-20.
Storlek efter op1: 75D
Små aningen urammade bröst.
Önskar lite större och fylligare bröst samt mer proportionerlig kropp.
Jag har inte mått något vidare idag. Fruktansvärda mardrömmar inatt! Helt galna, jag skämdes nästan när jag vaknade för att min hjärna kunnat frambringa sådana vidrigheter... Och var ledsen och konstig i morse. Ursäkta jobbig info men jag blev så himla trög i magen av morfinet jag fick vid operationen, lyckades äntligen gå på toaletten i förmiddags. Då blev livet lättare. Känner mig mer rörlig i kroppen idag, ömheten har minskat ordentligt.
Dräkten är trång och lite svår att stå ut med. Känns lite oöverstigligt med fyra veckor till i den.
Brösten är ganska ömma och gör lite ont när jag rör mig och ibland sticker det i dem. Svullnaden är kvar så man kan inte alls se vilken form de tänker få.
Det är lite tungt att tänka på att jag haft sönder min kropp såhär mycket tycker jag, liksom med flit. Just nu när det är ganska jobbigt (fast det blivit så mycket bättre bara sedan i förmiddags). Jag önskar att tiden ska gå fort och att jag ska vara läkt och stark och rörlig igen.
Är dock glad att det är gjort, känns omtumlande och lite overkligt. Jag ser fram emot att lära känna mina bröst.
Åh så jobbigt Raja hoppas du mår bättre idag och har fått sova inatt.
Jag vet vad du menar, jag hade samma bekymmer pga morfinet. I fem dygn efter op. Styrkekramar till både dig och Smulan.
—
40 år, 168 cm, 69 kg, 2 barn
Storlek innan op: 75B/70C
Op 1: Art Clinic i Jönköping. 11/11-19 Body-Jet + Fettransplantation till bröst. Op 2: Påfyllning bokad 24/2-20.
Storlek efter op1: 75D
Små aningen urammade bröst.
Önskar lite större och fylligare bröst samt mer proportionerlig kropp.
Oj, vad jobbigt ni verkar ha det, både Smulan och Raja. Jag kommer ihåg att huden kändes som "öm" i början, men jag hade aldrig ont. Sen har jag "lätt" för att utstå smärta/obehagligheter när jag anser att resultatet är värt det (typ intim-hårborttagning, laser i ansiktet för finare hy) så jag har bara tänkt att det får vara lite "krångligt" och obekvämt de första dagarna/veckorna för att jag vill åt slutresultatet.
Jag var svullen på tagarställena i flera veckor, på fredag är det 12 veckor, och jag är nog fortfarande lite svullen. Blåmärkena på låren hade jag nog i 4 veckor, började smörja med Hirudoid-kräm efter återbesöket. Nu känns brösten oftast bra, men fortfarande ibland känns det lite "konstigt" i dom, eller att de bli lite hårdare. Så helt klara skulle jag inte säga att de är än och jag har inte vågat köra övningar på gymmet som involverar bröstmusklerna.
—
0 barn, 31 år, 168 cm, 62 kg
Fettransplantation till bröst 2019-10-11.
Jag har inte mått något vidare idag. Fruktansvärda mardrömmar inatt! Helt galna, jag skämdes nästan när jag vaknade för att min hjärna kunnat frambringa sådana vidrigheter... Och var ledsen och konstig i morse. Ursäkta jobbig info men jag blev så himla trög i magen av morfinet jag fick vid operationen, lyckades äntligen gå på toaletten i förmiddags. Då blev livet lättare. Känner mig mer rörlig i kroppen idag, ömheten har minskat ordentligt.
Dräkten är trång och lite svår att stå ut med. Känns lite oöverstigligt med fyra veckor till i den.
Brösten är ganska ömma och gör lite ont när jag rör mig och ibland sticker det i dem. Svullnaden är kvar så man kan inte alls se vilken form de tänker få.
Det är lite tungt att tänka på att jag haft sönder min kropp såhär mycket tycker jag, liksom med flit. Just nu när det är ganska jobbigt (fast det blivit så mycket bättre bara sedan i förmiddags). Jag önskar att tiden ska gå fort och att jag ska vara läkt och stark och rörlig igen.
Är dock glad att det är gjort, känns omtumlande och lite overkligt. Jag ser fram emot att lära känna mina bröst.
Åh så jobbigt Raja hoppas du mår bättre idag och har fått sova inatt.
Jag vet vad du menar, jag hade samma bekymmer pga morfinet. I fem dygn efter op. Styrkekramar till både dig och Smulan.
Tack! Har sovit bra inatt. Känns mycket bättre idag, eller redan igår egentligen. Har inte tagit något morfin alls (förutom det de ger vid op) så var oförberedd på mardrömmarna. Nu tror jag det värsta är avklarat.
—
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Oj, vad jobbigt ni verkar ha det, både Smulan och Raja. Jag kommer ihåg att huden kändes som "öm" i början, men jag hade aldrig ont. Sen har jag "lätt" för att utstå smärta/obehagligheter när jag anser att resultatet är värt det (typ intim-hårborttagning, laser i ansiktet för finare hy) så jag har bara tänkt att det får vara lite "krångligt" och obekvämt de första dagarna/veckorna för att jag vill åt slutresultatet.
Jag var svullen på tagarställena i flera veckor, på fredag är det 12 veckor, och jag är nog fortfarande lite svullen. Blåmärkena på låren hade jag nog i 4 veckor, började smörja med Hirudoid-kräm efter återbesöket. Nu känns brösten oftast bra, men fortfarande ibland känns det lite "konstigt" i dom, eller att de bli lite hårdare. Så helt klara skulle jag inte säga att de är än och jag har inte vågat köra övningar på gymmet som involverar bröstmusklerna.
Ja, jag är nog inte superbra på att stå ut med obehagligheter. Han har ju tagit på många ställen på mig också så det är så stor del av min kropp som är påverkad. Jag har också lite dåligt samvete, att jag inte riktigt kan stå för detta. Det påverkar såklart. Och så har jag inte berättat för folk så jag måste verka normal fast hela jag är öm.
Men idag känner jag mig piggare och mer positiv. Det blir bättre hela tiden. Fint att höra hur ni som gjort det för ett tag sedan har det nu!
—
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Raja så nyfiken på att se ditt resultat oxå.
Går väl ej ta bilder när gördel oså är på men efter dusch kanske?
Apropå gördeln el vad det hette .
Man får väk 1 gratis iaf?
Vet du hur mkt det kostar om man vill ha 2?
Antar man ej lämnar tillbaka?
Jag har fotat brösten för min egen skull men tänker inte lägga ut bilder på hur de ser ut nu när de inte är ”klara” och blåmärkskroppen känns inte bra att visa. Kanske ändrar jag mig sedan när jag läkt, att jag vill visa de svullna brösten också.
Kompressionsplagget ingår INTE på Nordiska (säkert olika från ställe till ställe). Jag har inte betalat det än, kom jag på på hemvägen från op. Så jag betalar väl det + bh:n på återbesöket.
Tror jag läst att det kostar typ 1200:- men minns kanske fel.
Det kändes okej att vara utan ett par timmar redan i söndags (dag 2) när min man tvättade det och det sedan torkade på elementet. Så man behöver nog inte två stycken. Det får tvättas i 30 grader i maskin stod det i.
—
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Raja jag lan relatera till obehagskänslorna (om jag förstår dig rätt). Jag skulle aldrig kunna självskada, tanken på att ha sönder min kropp på något sätt är verkligen äcklig. Och tanken på fettsugning och att lossa hud som aldrig i helvete varit avsedd att lossas är fruuuuktansvärt motbjudande!
Men tänker att jag nog hellre tar en månads obehag än ännu fler år av att känna mig så pass obekväm i min kropp att jag inte åker och badar med barnen, byter om i omklädningsrum osv.
Ja, jag tänker också att det snart är läkt och jag är hel igen. Jag är väldigt smal och är ju nu snarast större pga svullnaden, förutom att mina ridbyxlår (två små bullar) är borta. Känns så konstigt. Inte för att jag gärna vill ha dem kvar, jag visste ju att de skulle tas bort, men det är som att de är bortSKURNA från mig. Känner så väl den ändrade formen genom gördeln. Ja, det tar nog ett tag att landa i detta. Jag försöker ha tålamod. Jag hoppas och tror att om bara några veckor är jag nöjd att jag valde att göra det (det är jag nu också) och njuter av att äntligen känna mig kvinnlig med mina nya bröst.
Ja jag kan förstå din känsla... För mig blir det nog lättare, mitt huvudingrepp är ju magen, som blev förstörd under graviditeterna. Det är alltså inte min "grundform" som kommer ändras, utan något jag ser som en skada.
Jag hoppas att ni som redan är opererade, och vi som är på gång, landar i kroppen ganska snabbt!
Jag tänker också att vi som hänger i FT-trådar här på forumet kanske är såna personer som har högre risk att övertänka och känna att det i grunden är "fel" att skönhetsoperera sig (att utsätta sig för risk i "onödan" menar jag då). Annars kanske vi hade slängt in implantat för längesedan, när vi var yngre och inte hade något vidare konsekvenstänk? Bara en reflektion.
Ja, verkligen! Detta är så mycket utanför min komfortzon! Det bidrar ju till att det är lite svårt att hantera för mig nu efteråt. Samvetet, kostnaden, kroppen. Att jag ansträngt mig hela livet att bli nöjd med hur jag ser ut och nu gör jag såhär..!
—
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Raja jag lan relatera till obehagskänslorna (om jag förstår dig rätt). Jag skulle aldrig kunna självskada, tanken på att ha sönder min kropp på något sätt är verkligen äcklig. Och tanken på fettsugning och att lossa hud som aldrig i helvete varit avsedd att lossas är fruuuuktansvärt motbjudande!
Men tänker att jag nog hellre tar en månads obehag än ännu fler år av att känna mig så pass obekväm i min kropp att jag inte åker och badar med barnen, byter om i omklädningsrum osv.
Ja, jag tänker också att det snart är läkt och jag är hel igen. Jag är väldigt smal och är ju nu snarast större pga svullnaden, förutom att mina ridbyxlår (två små bullar) är borta. Känns så konstigt. Inte för att jag gärna vill ha dem kvar, jag visste ju att de skulle tas bort, men det är som att de är bortSKURNA från mig. Känner så väl den ändrade formen genom gördeln. Ja, det tar nog ett tag att landa i detta. Jag försöker ha tålamod. Jag hoppas och tror att om bara några veckor är jag nöjd att jag valde att göra det (det är jag nu också) och njuter av att äntligen känna mig kvinnlig med mina nya bröst.
Ja jag kan förstå din känsla... För mig blir det nog lättare, mitt huvudingrepp är ju magen, som blev förstörd under graviditeterna. Det är alltså inte min "grundform" som kommer ändras, utan något jag ser som en skada.
Jag hoppas att ni som redan är opererade, och vi som är på gång, landar i kroppen ganska snabbt!
Jag tänker också att vi som hänger i FT-trådar här på forumet kanske är såna personer som har högre risk att övertänka och känna att det i grunden är "fel" att skönhetsoperera sig (att utsätta sig för risk i "onödan" menar jag då). Annars kanske vi hade slängt in implantat för längesedan, när vi var yngre och inte hade något vidare konsekvenstänk? Bara en reflektion.
Ja, verkligen! Detta är så mycket utanför min komfortzon! Det bidrar ju till att det är lite svårt att hantera för mig nu efteråt. Samvetet, kostnaden, kroppen. Att jag ansträngt mig hela livet att bli nöjd med hur jag ser ut och nu gör jag såhär..!
Ja men nu tog du det här beslutet, att ändra något du inte var bekväm med trots att du verkligen försökt acceptera. Försök att inte klanka ner på dig själv, vi måste vara snälla mot oss själva. Inte vara så stränga och döma så hårt.
Jag är sån jag också, men jag försöker bli mjukare och mer förlåtande. Konstigt att man dömer sig själv hårdare än andra?
—
34 år 169cm 59kg Intresseradav: Fettransplantation och Bukplastik. Före: Ganska tomma A-kupor och skrynklig hud på magen. Före barnen hade jag 75B. Önskar: C-kupa (tror jag) och en mage jag vågar visa i omklädningsrummet. Efter: Vet inte resultat än.
Loppan.bilder du lagt ut 22dgr eft op..
Ser det lika ut ff eller har det minskat mer?
vet du ngn el läst om ngn som gjort op 2ggr?
Tänker på bevis ;) att mer blir kvsr efter 2a gångeb än första...
Raja. Jag förstår precis vad du menar. Har tampats med samma känsla i 14 dagar nu snart. Mått så psykiskt dåligt att jag inte kan beskriva det men nu äntligen har det släppt av mycket. Börjar glädja mig mer åt det jag gjort. Brösten kanske är 60-70 % kvar. Känns naturliga precis som jag ville. Men detta har vart en resa för min psyke som jag inte räknat med minst sagt.
Det sista stämmer in på mig iaf... men jag har mått bra efteråt och aldrig ångrat nåt eller att det känts jobbigt psykiskt. Men innan funderade jag ju mycket på om jag verkligen skulle operera en frisk kropp och vad som skulle kunna gå fel. Sen är det nog väldigt vanligt att bli nedstämd, få ångest mm efter en operation. Nu har det gått 7 veckor och brösten har stannat av och svullnaden vid magen har avtagit mycket. Jag har ju även kört några lpg som nog har hjälpt en hel del.
40 år, 168 cm, 69 kg, 2 barn
Storlek innan op: 75B/70C
Op 1: Art Clinic i Jönköping. 11/11-19 Body-Jet + Fettransplantation till bröst. Op 2: Påfyllning bokad 24/2-20.
Storlek efter op1: 75D
Små aningen urammade bröst.
Önskar lite större och fylligare bröst samt mer proportionerlig kropp.
Åh så jobbigt Raja hoppas du mår bättre idag och har fått sova inatt.
Jag vet vad du menar, jag hade samma bekymmer pga morfinet. I fem dygn efter op. Styrkekramar till både dig och Smulan.
40 år, 168 cm, 69 kg, 2 barn
Storlek innan op: 75B/70C
Op 1: Art Clinic i Jönköping. 11/11-19 Body-Jet + Fettransplantation till bröst. Op 2: Påfyllning bokad 24/2-20.
Storlek efter op1: 75D
Små aningen urammade bröst.
Önskar lite större och fylligare bröst samt mer proportionerlig kropp.
Oj, vad jobbigt ni verkar ha det, både Smulan och Raja. Jag kommer ihåg att huden kändes som "öm" i början, men jag hade aldrig ont. Sen har jag "lätt" för att utstå smärta/obehagligheter när jag anser att resultatet är värt det (typ intim-hårborttagning, laser i ansiktet för finare hy) så jag har bara tänkt att det får vara lite "krångligt" och obekvämt de första dagarna/veckorna för att jag vill åt slutresultatet.
Jag var svullen på tagarställena i flera veckor, på fredag är det 12 veckor, och jag är nog fortfarande lite svullen. Blåmärkena på låren hade jag nog i 4 veckor, började smörja med Hirudoid-kräm efter återbesöket. Nu känns brösten oftast bra, men fortfarande ibland känns det lite "konstigt" i dom, eller att de bli lite hårdare. Så helt klara skulle jag inte säga att de är än och jag har inte vågat köra övningar på gymmet som involverar bröstmusklerna.
0 barn, 31 år, 168 cm, 62 kg
Fettransplantation till bröst 2019-10-11.
Tack! Har sovit bra inatt. Känns mycket bättre idag, eller redan igår egentligen. Har inte tagit något morfin alls (förutom det de ger vid op) så var oförberedd på mardrömmarna. Nu tror jag det värsta är avklarat.
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Ja, jag är nog inte superbra på att stå ut med obehagligheter. Han har ju tagit på många ställen på mig också så det är så stor del av min kropp som är påverkad. Jag har också lite dåligt samvete, att jag inte riktigt kan stå för detta. Det påverkar såklart. Och så har jag inte berättat för folk så jag måste verka normal fast hela jag är öm.
Men idag känner jag mig piggare och mer positiv. Det blir bättre hela tiden. Fint att höra hur ni som gjort det för ett tag sedan har det nu!
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Jag har fotat brösten för min egen skull men tänker inte lägga ut bilder på hur de ser ut nu när de inte är ”klara” och blåmärkskroppen känns inte bra att visa. Kanske ändrar jag mig sedan när jag läkt, att jag vill visa de svullna brösten också.
Kompressionsplagget ingår INTE på Nordiska (säkert olika från ställe till ställe). Jag har inte betalat det än, kom jag på på hemvägen från op. Så jag betalar väl det + bh:n på återbesöket.
Tror jag läst att det kostar typ 1200:- men minns kanske fel.
Det kändes okej att vara utan ett par timmar redan i söndags (dag 2) när min man tvättade det och det sedan torkade på elementet. Så man behöver nog inte två stycken. Det får tvättas i 30 grader i maskin stod det i.
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Ja, verkligen! Detta är så mycket utanför min komfortzon! Det bidrar ju till att det är lite svårt att hantera för mig nu efteråt. Samvetet, kostnaden, kroppen. Att jag ansträngt mig hela livet att bli nöjd med hur jag ser ut och nu gör jag såhär..!
45 år
4 barn
163 cm
50 kg
Knappt A-kupa innan op.
Fettransplantation till bröst, Nordiska Kliniken, dr Kjelsberg, december 2019.
Mina bröst har alltid varit små men har efter totalt fyra års amning blivit ännu mindre.
Jag har ett dubbelt förhållande till mina bröst. Dels älskar jag dem högt, de är sköna och mjuka. Och dels är jag ibland nästan orimligt sorgsen över att de är så små: i vissa kläder ser det så ynkligt ut, alla behåar skrynklar, jag känner mig platt och okvinnlig. Jag kan ibland drunkna av avundsjuka när jag ser en schysst klyfta.
Ja men nu tog du det här beslutet, att ändra något du inte var bekväm med trots att du verkligen försökt acceptera. Försök att inte klanka ner på dig själv, vi måste vara snälla mot oss själva. Inte vara så stränga och döma så hårt.
Jag är sån jag också, men jag försöker bli mjukare och mer förlåtande. Konstigt att man dömer sig själv hårdare än andra?
34 år 169cm 59kg
Intresserad av: Fettransplantation och Bukplastik.
Före: Ganska tomma A-kupor och skrynklig hud på magen. Före barnen hade jag 75B.
Önskar: C-kupa (tror jag) och en mage jag vågar visa i omklädningsrummet.
Efter: Vet inte resultat än.
Loppan.bilder du lagt ut 22dgr eft op..
Ser det lika ut ff eller har det minskat mer?
vet du ngn el läst om ngn som gjort op 2ggr?
Tänker på bevis ;) att mer blir kvsr efter 2a gångeb än första...
2 barnsmor.
Raja. Jag förstår precis vad du menar. Har tampats med samma känsla i 14 dagar nu snart. Mått så psykiskt dåligt att jag inte kan beskriva det men nu äntligen har det släppt av mycket. Börjar glädja mig mer åt det jag gjort. Brösten kanske är 60-70 % kvar. Känns naturliga precis som jag ville. Men detta har vart en resa för min psyke som jag inte räknat med minst sagt.