Det är helt normalt att känna som du gör❤️
Jag tror det är många som har samma tankar.
Det är ju lite att släppa kontrollen för en stund och någon annan tar över.
Du kan vara lugn. Du kommer vara övervakad och man kör ett ”test” på narkosen innan man drar igång operationen. Skulle kroppen reagera på något sätt så avbryter man. Du är övervakad både av apparatur och kompetent personal. Det är enorm säkerhet kring detta .
Själva insomnandet är inget konstigt. Man känner sig lite lätt trött och sedan är det som att trycka på en knapp och man har bara somnat? Efter uppvaknandet har jag kännt mig lite ”groggy” men på ett bra sätt??
Det kommer gå jättebra❤️?

Jag var också extremt nervös innan op, inte för komplikationer egentligen utan det moment jag lägger mig på britsen tills att jag skulle sövas. Tankarna kom på kvällarna främst och det var det moment som gjorde att jag avbokade två op-tillfällen innan jag stålsatte mig och bokade op i november 2020. Idag kan jag säga att det gick över all förväntan! Hade gjort om det alla dagar i veckan då det rakt igenom blev en sån positiv upplevelse! Jag fick lugnande som jag bett om när jag kom till kliniken och blev hög som ett hus och jag var såklart supernervös med extremt hög puls när jag gick med min kirurg till op-salen men den tid jag nojade över gjorde de så kort som de kunde och det tog inte många minuter innan jag sövdes. Och det var en skön och kort stund. Var groggy när jag vaknade och trodde någon väckte mig hemma i sängen på uppvaket. Men det är en långt bättre och behagligare upplevelse än man kan tro innan - jag är ett levande bevis på det och hade gjort om det alla gånger. Det kommer gå bra för dig också. Lycka till och njut av det du har framför dig ?

Hej! Det var framförallt narkosen för min dem också som skrämde mig och som har gjort att jag aldrig vågat i så många år. Då blev jag ändå sövd som 3 åring och "visste" att det skulle funka bra, men det hjälpte inte.

Patrik på NK sa till mig att risken är större att något händer när du åker bil än att något händer under narkosen.
Det hjälpte lite.
Men det som hjälpte mig mest var nog när jag faktiskt fick träffa narkosläkaren. Han hette Adam och var så jävla skön alltså! Full av energi. Så glad och man fick verkligen känslan av att det här var hans vardagsmat, inget att oroa sig över liksom. Nej, han var verkligen kanon på alla sätt! Han pratade och var så framåt och glad så man kunde liksom inte tänka på annat typ.

Och då kan jag tillägga att jag var så rädd att jag var rätt säker på att jag skulle drabbas av panik på kliniken och hade målat upp alla möjliga scenarion i mitt huvud. Jag grät bara en skvätt precis när sköterskan följde mig till rummet för att byta om, men hon var också så lugn och fin så alla steg var nog betydelsefulla innan som lugnade ???

VL2112 wrote:

Tack för du dela med dig! Känner mig lite lugnare men är faktiskt också rädd att drapas av panikattack och ångest när jag väl kommer dit. Men jag hoppas att lugnande och sköterskorna får mig att må bättre som med dig ??

Ja men kan du få lugnande är ju det kanon! Jag fick inget. Då allt låg lite före tidsplan så skulle den inte hinna ge nån effekt.
Du kommer fixa det bra! ???