Att berätta för föräldrarna, tips?

Drt är svårt det där, jag är 23 år och bor inte hemma har bott med min pojkvän i 3 år och jag har inte berättat för mina föräldrar om min operation, pappa skulle flyga upp i taket och mamma skulle nog bli spritt språngande galn och säga att hon är så "besviken" och ledsen att jag känner att jag måste göra något sådant.. Men det tips jag kan ge dig är att försöka få dom stt förstå att du gör detta för din egen skull och för att du ska må bra över din kropp och känna dig fin. Och dina föräldrar älskar ju dig och dom kommer tillslut att förstå även fast dom kanske är lite emot det, och eom kommer ju självklart vilja att du mår bra med din kropp. :-)

Jag sa precis som det var till mamma, att jag skulle göra en bröstförstoring. Hon skrek rätt ut! Hon blev jättechockad och precis som du skriver, så såg hon massa risker med en op. Men när jag sedan lugnt och sansat berättade varför jag ville opa mig, så förstod hon mig och sa att hon självklart kommer att stötta mig i de beslut jag tar. Så när jag väl fick berätta och lägga fram mina "argument" blev hon också lugn. Mamma fick sen berätta för pappa, som även han blev chockad först, men sen tydligen förstått mig och mitt beslut bättre när mamma berättade anledningarna till det. Hoppas det går lika bra för dig den dagen det är dags! Lycka till!

Som mamma till så unga flickor som ni är och som just nu är i sin bästa ålder vill man att ni ska må bra. Man ser ju hela sin dotter som den fina diamanten som ingen kan mäta sig med. Hade min flicka sagt att hon ville göra en operation och samlat ihop pengarna hade jag förstått och stöttat till 100 %. Det är ju hon som ska må bra. Mår hon bra så mår ju jag också bra. Sätt dig med din mamma och tala om för henne att hon ska lyssna till punkt utan att avbryta. Frågor får hon ställa sen. Lika mycket som du vill att hon ska förstå dig bör du komma ihåg att du kommer att naggas hennes bild lite i kanten. Men det kommer hon att ta. Sen kan ju hon alltid ta det ned din pappa eller om han sittter med från början. Mina barn brukar alltid börja med mig på nåt konstigt sätt. :)) Min dotter är 25 och min son 23 så jag har lite erfarenhet av större barn! Och känsliga önskemål! Du ska se att det går bra. Lycka till!

Jag tycker att du ska vara ärlig och säga precis hur du känner. Berätta hur viktigt det är för DIG! Det är bara du själv som vet varför du vill detta och det behöver dom få veta om dom ska kunna förstå dig och kunna ge dig stöd. Lycka till tjejen! :)

Glömde säga... Superduktigt att du lyckats spara ihop så mycket pengar själv! Grattis!

Jag var mer nervös över att berätta för mamma än för själva operationen! Och jag är ändå utflyttad sedan länge. Men jag visste att mamma måste få veta att jag faktiskt skulle genomgå en operation! Jag drog på det jättelänge innan jag plockade upp telefonen och ringde, en vecka innan operation. Så jag hade alltså redan betalat och bestämt operationsdatum så mamma tyckte nog det kändes konstigt att inte få va med och diskutera ens. Och ja, som en typisk mamma så såg hon mest riskerna :) hon var inte glad till en början men sen mjuknade hon och nu kan hon skämta lite om att hon hoppas jag kan se fötterna (för storleken var också ett orosmoment). Det är bara att ta tjuren vid hornen och se till att ha koll på fakta! Att du kollat upp och vet vad du vill. Då kan dom inte säga något om att du inte vet eller velar. Det kommer kännas mycket bättre efter och bättre att genomgå op också tror jag om föräldrar får ta del av det. Lycka till ! Och jag har aldrig tvivlat på att det är rätt för mig. Jag tog en bild på min före-bröst för att påminna mig om varför jag gjorde det. Brösten är ömma nu 2 dagar efter op och det är besvärligt att sova på rygg och inte kunna göra allt det man gillar men jag kommer att uppskatta allt jag älskar så mycket mer sen när allt är läkt och jag ser fram emot att köpa ny garderob och inte "skämmas" över att jag är helt platt....

Ja tog me min mamma på konsultationen så fick hon ställa dom frågorna hon ville till kirurgen å han kunde svara utifrån sitt yrke :) Lycka till!

Berätta och låt dom smälta saken. Fråga om din mamma vill följa med om du själv känner att du vill det. Ibland blir föräldrar upprörda och behöver lite tid och fatta. Det är ju för man är så rädd om sina barn. Jag är likadan, fast jag själv nyss gjort op. Vill ändå inte att min perfekta dotter gör en redan bara 19 år gammal. Så jag hoppas hon väntar lite.. Men tar hon beslut så stöttar jag naturligtvis. Det jag är rädd för är att min dotter ska få komplikationer och att det blir väldigt dyr historia och att hon istället ska bli besviken. Det är lite lättare att gå igenom motgångar när man är äldre och man har oftast lite mer pengar. Sen är ju frågan hur många operationer man behöver gå egenom ifall man gör bröstförstoring redan i 20 års åldern. Hur blir det efter ammning, när några år gått.. Jag som är 49 när jag opererar mig kanske kan ha dom tills jag blir tillräckligt gammal för att inte bry mig.

Ja det är nog nervöst för de flesta oavsett ålder, men det bästa är nog att till slut bara göra det så mamma får chansen att stötta också :) stor kram!

Jag tycker du gör rätt i att berätta för föräldrarna även fast det känns knepigt. Jag var jättenervös innan jag berättade för mina oxå men dom tog det förvånadsvärt lugnt. En grej som mina föreldrar blev lite "lugnade" av var att jag precis som du sparat ihop alla pengarna, det visar ju på att man verkligen har bestämt sig och vet vad man vill, så tryck på det! Jag sa även till mina föräldrar att jag inte förväntar sig att dom ska förstå men att jag hoppas att jag har deras stöd. Se även till att vara ordentligt påläst innan! Dom lär ju ställa frågor.. :)

Modiga alla är som vågar berätta, jag har berättat för min mamma och hon tar det bra men jag har inte sagt något till pappa han hade nog slutat prata med mig, men han lär väl se det nån gång endå :)